söndag 12 december 2010
Finally!
Imorgon ska jag ÄNTLIGEN till psykiatern! Det tog bara två månader att få komma dit. Sen kan man skratta lite åt puckona som skickar mig till södra avdelningen på andra sidan stan, det blir ju typ en mil dit, när jag bor nästan vägg i vägg med norra. Suck för landstingets planering...
Nåja, snart är det äntligen jul också, och maken kommer äntligen hem! Tjohooo!
Orkar inte skriva så mycket mer. Ville bara ge ett livstecken ifrån mig.
Nåja, snart är det äntligen jul också, och maken kommer äntligen hem! Tjohooo!
Orkar inte skriva så mycket mer. Ville bara ge ett livstecken ifrån mig.
tisdag 16 november 2010
Hej å hopp i en grantopp
Ja det tog bara nästan en månad mellan inläggen den här gången...sedan förra gången har jag varit stamgäst hos företagshälsovården och fått hem en stor ask antidepressiva medel och en styck make. (dessvärre är det snart dags för honom att åka igen, men finaste kustern har lovat att komma och bo här om det krisar)
Jag tycker att medicinen funkar SKITBRA! Min man och min chef däremot tittar oroligt på mig och kallar mig manisk. Hm. Jag känner mig bara lika ekorrigt pigg och sorterande som innan *flin*
Men nu sitter jag och väntar på att doktorn ska vakna så jag får lite nya intyg för min chef tycker inte att jag är förmögen att sköta mitt jobb än på ett tag. Och när han hade ringt och sagt det så rasade den maniska människan en stund och storgrät och somnade kl 19 trots barnskrik och hullerombuller så jag antar att han har rätt. Hela kvällen slumrade jag med stickningar i benen och rastlöshet i hela kroppen, tankeverksamheten sover men inget annat kan man säga...Vaknade kl 4 imorse med panikångest och sitter och studsar i väntan på att de ska svara i den där förbannade telefonen! Risken finns att när de öppnar kl 8 så är allt som bortblåst och jag är så "glad" igen så jag inte fattarvad jag ska ringa för, eller rent av har glömt bort att jag ska göra det!
Suck.
Jag tycker att medicinen funkar SKITBRA! Min man och min chef däremot tittar oroligt på mig och kallar mig manisk. Hm. Jag känner mig bara lika ekorrigt pigg och sorterande som innan *flin*
Men nu sitter jag och väntar på att doktorn ska vakna så jag får lite nya intyg för min chef tycker inte att jag är förmögen att sköta mitt jobb än på ett tag. Och när han hade ringt och sagt det så rasade den maniska människan en stund och storgrät och somnade kl 19 trots barnskrik och hullerombuller så jag antar att han har rätt. Hela kvällen slumrade jag med stickningar i benen och rastlöshet i hela kroppen, tankeverksamheten sover men inget annat kan man säga...Vaknade kl 4 imorse med panikångest och sitter och studsar i väntan på att de ska svara i den där förbannade telefonen! Risken finns att när de öppnar kl 8 så är allt som bortblåst och jag är så "glad" igen så jag inte fattarvad jag ska ringa för, eller rent av har glömt bort att jag ska göra det!
Suck.
tisdag 19 oktober 2010
Korthuset har rasat
Det kom en vind och blåste rakt igenom vårt hus och kraschade mamman som man fäller ett träd. Ja helt bildligt talat förstås, men inte desto mindre smärtsamt.
Jag skulle hälla upp fruktsoppa åt barn och kunde inte sluta hälla. Sen skulle jag byta blöja, och ungen såg snopen ut. Undra på det...jag hade redan bytt den.
Den helt logiska normala Nennen stod bara och såg på när det hände och undrade hur är det fatt...sen rasade allt ihop i en gråtande hög på golvet.
Krasch bom pang katastrof
Då jäklar blev det fart på folk. Min chef kom susandes och hjälpte mig ringa en psykolog. Min svärmor kom från andra sidan Sverige, bara för att vara här. Min man, stackars människa, sitter fast på en båt och kan ingenting göra så länge jag inte blir sjukskriven i en sådan grad att han blir sjukskriven också, dvs att jag blir helt oförmögen att ta hand om mina barn. Med den sortens jobb går inte ens att ta semester eller nåt sånt, inte ens om han skulle vara helt obetald går det att komma hem "sådärbara"...
Och alla säger Du måste säga till när du vill ha hjälp!
Jaha? Och hur många gånger det senaste halvåret har jag sagt ordagrannt: "Jag menar allvar! Jag behöver hjälp innan jag går sönder!" Hundra!!!! Minst!
Och de erkänner att jag har sagt det!
Och för varje gång som jag har sagt så, så har det bara blivit MINDRE med hjälp, från ALLA FRONTER. Jag fattar inte! I april när maken jobbade hade min mamma tvillingarna fyra timmar för att jag skulle gå på stan med de två stora. I juni gjorde hon likadant, fast i TVÅ timmar. I augusti inte en enda gång! Den här gången blir jag skyldig två timmar då eller??? Suckar.
Naturligtvis är det jag som skaffat barn, men det är klart man slutar be om hjälp när det bara blir mindre av den varan för varje gång man öppnar munnen...
Men den akuta "faran" är över, nu lägger vi långsamt pusslet för att få ihop mig igen.
Det är en vecka kvar tills maken kommer hem, och imorgon ska vraket vara ihopskrapat tillräckligt för att vara på säljmöte och bara göra roliga saker på jobbet.
Behöver inte ens hämta barn hos dagmamman för det gör kusinen, eftersom jag inte vet hur mycket tid mötet tar, det är middag och sånt på kvällen också.
Sakta sakta sakta, en rörelse i taget, en tanke i taget så blir jag nog människa igen.
Jag skulle hälla upp fruktsoppa åt barn och kunde inte sluta hälla. Sen skulle jag byta blöja, och ungen såg snopen ut. Undra på det...jag hade redan bytt den.
Den helt logiska normala Nennen stod bara och såg på när det hände och undrade hur är det fatt...sen rasade allt ihop i en gråtande hög på golvet.
Krasch bom pang katastrof
Då jäklar blev det fart på folk. Min chef kom susandes och hjälpte mig ringa en psykolog. Min svärmor kom från andra sidan Sverige, bara för att vara här. Min man, stackars människa, sitter fast på en båt och kan ingenting göra så länge jag inte blir sjukskriven i en sådan grad att han blir sjukskriven också, dvs att jag blir helt oförmögen att ta hand om mina barn. Med den sortens jobb går inte ens att ta semester eller nåt sånt, inte ens om han skulle vara helt obetald går det att komma hem "sådärbara"...
Och alla säger Du måste säga till när du vill ha hjälp!
Jaha? Och hur många gånger det senaste halvåret har jag sagt ordagrannt: "Jag menar allvar! Jag behöver hjälp innan jag går sönder!" Hundra!!!! Minst!
Och de erkänner att jag har sagt det!
Och för varje gång som jag har sagt så, så har det bara blivit MINDRE med hjälp, från ALLA FRONTER. Jag fattar inte! I april när maken jobbade hade min mamma tvillingarna fyra timmar för att jag skulle gå på stan med de två stora. I juni gjorde hon likadant, fast i TVÅ timmar. I augusti inte en enda gång! Den här gången blir jag skyldig två timmar då eller??? Suckar.
Naturligtvis är det jag som skaffat barn, men det är klart man slutar be om hjälp när det bara blir mindre av den varan för varje gång man öppnar munnen...
Men den akuta "faran" är över, nu lägger vi långsamt pusslet för att få ihop mig igen.
Det är en vecka kvar tills maken kommer hem, och imorgon ska vraket vara ihopskrapat tillräckligt för att vara på säljmöte och bara göra roliga saker på jobbet.
Behöver inte ens hämta barn hos dagmamman för det gör kusinen, eftersom jag inte vet hur mycket tid mötet tar, det är middag och sånt på kvällen också.
Sakta sakta sakta, en rörelse i taget, en tanke i taget så blir jag nog människa igen.
tisdag 28 september 2010
Tappat alla former av sociala behov
känns det som. På gott och ont. Jag känner mig inte längre som en kassaapparat som står och rasslar papper fast man slutat trycka på knapparna, och jag är inte heller så där evigt trött i hela kroppen, så det känns som att jag är sjuk. Men jag känner mig helt avtrubbad. Jag har ingen lust att prata med nån, jag har ingen lust att vara nära någon, jag vill bara vara ifred.
Tack och lov har jag fått tillbaka en hel del lust att vara med mina barn och bara sitta på golvet med dem medan de leker, hjälpa Saga med hennes eviga docklek och bygga med lego. Ett steg i rätt riktning och det viktigaste av stegen i alla fall ♥
Sommarens eviga feber och elände visade sig vara en tandinflammation, synd att det tog två-tre månader innan tanden själv började göra ont, högst opraktiskt hanterat av den, tycker jag.
Och det eländiga pms-problemet har också åtgärdats och medicin är under prövning, förmodligen därför som jag är så där asocial, tror jag. För första gången på 3 år känner jag mig lugn inombords, har kännt mig som jag står på standby dygnet runt, en mobilladdare som surrar och drar el fast den inte jobbar...den har tystnat just nu iaf. Jag säger nej till i stort sett allt och har inte ens lust att hänga på FB eller skriva nånting här. Jag har kanske inte sagt för många meningar till min man de sista veckorna, (å andra sidan är det ju fritt fram för honom att tjattra om han har lust med det, det är ju inte så att jag har patent på yttrandefriheten i vår familj). Det mest positiva i det är förstås att jag har inte sagt så många elaka saker heller. Men jag är inte sur eller nåt, jag har bara tystnat liksom.
På jobbet säger jag inte många ord heller, men där är mest problemet att de pratar om så banala saker som jag inte orkar lägga nåt av min röst på. Jag har inte sett Ullared, jag har inte sett Biggest loser och nej! jag såg inte filmen igår... för faaan! Bah!
Det enda jag sett på TV de senaste veckorna har varit en och annan valdebatt och så valvakan. Men den hade de ju naturligtvis inte sett, guuud, så tråkigt! När det fanns en film om nån som hade en hund och som hittade nån annan som hade en hund...då får man ju FÖRSTÅ att man inte vill se nåt så OINTRESSANT som ett historiskt valresultat! Gaaah!
Imorse (ja, klockan är 06.48 men jag säger imorse, då har man varit vaken ett tag, gäsp) åkte maken till båtuschlingen igen. Skönt för strukturbehovet, trist för barnfrihetsbehovet, döden för sällskapsbehovet...för jag vill ju ha hans sällskap även om jag inte nödvändigtvis har lust att prata med honom, och jag behöver ha honom i närheten, höra honom andas... fast han behöver inte stöka till så förbaskat ♥ vilket jäkla märkligt liv vi lever egentligen. Nu har i alla fall Sagans tårar slutat spruta och Freddan sussar gott fortfarande, han fick en egen mysstund med pappa, men somnade om innan taxin kom, så det kan nog bli lite förvirrat. Robin, semitonåringen, sover som en stock och har knappt märkt att pappa pussade på honom och Emil bara studsar som vanligt. Mina tappra barn!
Tack och lov har jag fått tillbaka en hel del lust att vara med mina barn och bara sitta på golvet med dem medan de leker, hjälpa Saga med hennes eviga docklek och bygga med lego. Ett steg i rätt riktning och det viktigaste av stegen i alla fall ♥
Sommarens eviga feber och elände visade sig vara en tandinflammation, synd att det tog två-tre månader innan tanden själv började göra ont, högst opraktiskt hanterat av den, tycker jag.
Och det eländiga pms-problemet har också åtgärdats och medicin är under prövning, förmodligen därför som jag är så där asocial, tror jag. För första gången på 3 år känner jag mig lugn inombords, har kännt mig som jag står på standby dygnet runt, en mobilladdare som surrar och drar el fast den inte jobbar...den har tystnat just nu iaf. Jag säger nej till i stort sett allt och har inte ens lust att hänga på FB eller skriva nånting här. Jag har kanske inte sagt för många meningar till min man de sista veckorna, (å andra sidan är det ju fritt fram för honom att tjattra om han har lust med det, det är ju inte så att jag har patent på yttrandefriheten i vår familj). Det mest positiva i det är förstås att jag har inte sagt så många elaka saker heller. Men jag är inte sur eller nåt, jag har bara tystnat liksom.
På jobbet säger jag inte många ord heller, men där är mest problemet att de pratar om så banala saker som jag inte orkar lägga nåt av min röst på. Jag har inte sett Ullared, jag har inte sett Biggest loser och nej! jag såg inte filmen igår... för faaan! Bah!
Det enda jag sett på TV de senaste veckorna har varit en och annan valdebatt och så valvakan. Men den hade de ju naturligtvis inte sett, guuud, så tråkigt! När det fanns en film om nån som hade en hund och som hittade nån annan som hade en hund...då får man ju FÖRSTÅ att man inte vill se nåt så OINTRESSANT som ett historiskt valresultat! Gaaah!
Imorse (ja, klockan är 06.48 men jag säger imorse, då har man varit vaken ett tag, gäsp) åkte maken till båtuschlingen igen. Skönt för strukturbehovet, trist för barnfrihetsbehovet, döden för sällskapsbehovet...för jag vill ju ha hans sällskap även om jag inte nödvändigtvis har lust att prata med honom, och jag behöver ha honom i närheten, höra honom andas... fast han behöver inte stöka till så förbaskat ♥ vilket jäkla märkligt liv vi lever egentligen. Nu har i alla fall Sagans tårar slutat spruta och Freddan sussar gott fortfarande, han fick en egen mysstund med pappa, men somnade om innan taxin kom, så det kan nog bli lite förvirrat. Robin, semitonåringen, sover som en stock och har knappt märkt att pappa pussade på honom och Emil bara studsar som vanligt. Mina tappra barn!
onsdag 1 september 2010
Nån sorts vardagsliv
har infunnit sig i gränden. Skönt med lite rutiner att hålla sig till och att komma ut ur huset. Men att skolan börjat igen innebär ju en massa papper att fylla i, gympapåsar att packa, läxor att läsa, studiedagar som ska ordnas barnvakt/semester till, matsäckar, extrakläder, regnkläder, föräldramöten, utställningar, öppet hus, bla bla bla
Man blir ju helt SLUT!
Sen fick jag tandvärk mitt i alltihop också! Ajajaj! Det borde vara lag på att sånt inte får hända när man är ensam hemma med barnen. Men jag överlevde det också, men det blev jobbet som fick stryka på foten, suck. Nu är jag iaf hyfsat kurerad och har jobbat idag. Gick hem tidigt för att få en liten liten stunds paus innan barnen skulle hämtas, stoppa i mig panodil och lite kaffe typ, men det pajades av att Posten klagade på att buskarna vid vår brevlåda repar deras bil :( så det var bara att klampa ut med sekatören och ta itu med det problemet. Hellre missa kaffet än klippa häcken med barn i knävecken. Men nu är jag helt död! Det finns liksom inte utrymme för alla dessa störningar i normallivet. Jag fick en stund över förra veckan, vad hände med den? Den gick åt till att städa skafferiet för att det var en massa äckliga kryp därinne! Jag skulle gå till frissan och njuta en stund, men hon var försenad med kunden innan så det stressade mig, för jag hade ju inte barnvakt hur länge som helst! Jag skulle ha en stilla helg och inte göra ett skit...den gick åt till tandvärk. Nu är jag T R Ö T T ! SLUTA KRÅNGLA LIVET!
Väntar besked om när maken får komma hem, fredag lördag kanske...längtar ihjäl mig. Vi hade så mycket att prata om i somras, så mycket att ta tag i, rätta till, hjälpas åt med, så många löften om bättring och avlastning som jag inte vågar tro på förrän han är hemma och "bevisar" att han tänker hålla sin del av avtalet.
Jag har kämpat hårt för att fixa min del, jag blir hemskt ledsen om han inte försöker lika mycket som jag. Men men, snart är det äntligen slut på väntandet!
Man blir ju helt SLUT!
Sen fick jag tandvärk mitt i alltihop också! Ajajaj! Det borde vara lag på att sånt inte får hända när man är ensam hemma med barnen. Men jag överlevde det också, men det blev jobbet som fick stryka på foten, suck. Nu är jag iaf hyfsat kurerad och har jobbat idag. Gick hem tidigt för att få en liten liten stunds paus innan barnen skulle hämtas, stoppa i mig panodil och lite kaffe typ, men det pajades av att Posten klagade på att buskarna vid vår brevlåda repar deras bil :( så det var bara att klampa ut med sekatören och ta itu med det problemet. Hellre missa kaffet än klippa häcken med barn i knävecken. Men nu är jag helt död! Det finns liksom inte utrymme för alla dessa störningar i normallivet. Jag fick en stund över förra veckan, vad hände med den? Den gick åt till att städa skafferiet för att det var en massa äckliga kryp därinne! Jag skulle gå till frissan och njuta en stund, men hon var försenad med kunden innan så det stressade mig, för jag hade ju inte barnvakt hur länge som helst! Jag skulle ha en stilla helg och inte göra ett skit...den gick åt till tandvärk. Nu är jag T R Ö T T ! SLUTA KRÅNGLA LIVET!
Väntar besked om när maken får komma hem, fredag lördag kanske...längtar ihjäl mig. Vi hade så mycket att prata om i somras, så mycket att ta tag i, rätta till, hjälpas åt med, så många löften om bättring och avlastning som jag inte vågar tro på förrän han är hemma och "bevisar" att han tänker hålla sin del av avtalet.
Jag har kämpat hårt för att fixa min del, jag blir hemskt ledsen om han inte försöker lika mycket som jag. Men men, snart är det äntligen slut på väntandet!
måndag 23 augusti 2010
VARDAG *brett leende*
Phu, kaffebryggaren laddad, kläder framplockade, väskor packade, regnkläder och "dumlestövlar" framställda, alarm inställda, alla "morgonpryttlar" (tandborste, borste, mascara! -That's it!) på rätt plats...Vi är REDO att möta V A R D A G E N! Så ovant så jag blir fnittrig.
Imorgon börjar skolan igen, hurra! Och jag ska lämna alla de tre små hos dagmamman och åka till jobbet, iaf en liten stund. Mjukstartar lite :0)
Ärligt talat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Känns som jag håller på att bryta ihop. Å ena sidan är jag så lättad att få vardagsliv och komma ut ur huset litegrann. Å andra sidan vill jag bara sätta mig ner och storgråta för jag är helt förbi av trötthet och vet inte hur jag ska fixa att jobba. Tack och lov ska jag som sagt mjukstarta med bara 2-3 timmar imorgon (får se hur länge twinsen orkar med dagmammalivet) och sen ska jag ju jobba vettiga tider när det väl kör igång igen.
Men jag behöver SOVA! Törnrosa är en trevlig saga :P
Men jag har iaf tagit tag i en del åtgärder för att underlätta livet framöver, hoppas det funkar.
Men...jag börjar med att gå och lägga mig ikväll! Det är ett steg i rätt riktning!
Imorgon börjar skolan igen, hurra! Och jag ska lämna alla de tre små hos dagmamman och åka till jobbet, iaf en liten stund. Mjukstartar lite :0)
Ärligt talat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Känns som jag håller på att bryta ihop. Å ena sidan är jag så lättad att få vardagsliv och komma ut ur huset litegrann. Å andra sidan vill jag bara sätta mig ner och storgråta för jag är helt förbi av trötthet och vet inte hur jag ska fixa att jobba. Tack och lov ska jag som sagt mjukstarta med bara 2-3 timmar imorgon (får se hur länge twinsen orkar med dagmammalivet) och sen ska jag ju jobba vettiga tider när det väl kör igång igen.
Men jag behöver SOVA! Törnrosa är en trevlig saga :P
Men jag har iaf tagit tag i en del åtgärder för att underlätta livet framöver, hoppas det funkar.
Men...jag börjar med att gå och lägga mig ikväll! Det är ett steg i rätt riktning!
måndag 16 augusti 2010
Iiiih! Jag är på sånt fantastiskt humör!
Har just fått klartecken att mina önsketider på jobbet är godtagna och att den tid jag inte är där alls (pga deltid, vab eller semester) kommer att fyllas upp av någon som jag har förtroende för, som jag vet kommer göra sitt jobb. Jag var länge orolig för att det skulle bli 100%s slit på 70%s arbetstid och tänkte att jag får hjärtinfarkt! Men nu ska jag verkligen bara göra mitt jobb, precis som det ska vara. Gud vad skönt!
Det har tom löst sig på detaljplanet, mycket bättre än jag kunde drömma om! Nu känns det JÄTTEBRA att börja jobba igen!
Det har tom löst sig på detaljplanet, mycket bättre än jag kunde drömma om! Nu känns det JÄTTEBRA att börja jobba igen!
söndag 15 augusti 2010
En sån där kväll av längtan
Mannen har rundat Sri Lanka och hade mobilteckning en stund idag, den räckte inte för att stilla mitt längtande hjärta det minsta. Har äntligen lyckats få igång Skype här hemma, men tidsskillnaden emellan oss och våra "jobbpass" passar inte alls ihop. När han väl kunde ringa var vi mitt i middagen. När jag har tid ligger han och sover. När han har tid måste jag sova. Om vi inte hade haft barn i huset hade det ju inte spelat nån roll, då hade jag väntat till kl 4 på morgonen bara för att få prata med honom. Men han kan för guds skull inte ringa kl 4 nu!
Ibland kan jag känna en vindpust av sorg över att vi aldrig har fått ha ett barnfritt förhållande. Jag kan avundas de som haft flera år av gemensamma resor och festliga sammankomster ihop. Och jag kan sörja att vi aldrig haft hela nätter när vi kunnat ligga ensamma och bara njutit av varandras sällskap. Vi har alltid haft barn som går upp tidigt, barn som kissar i sängen, barn som kommer nattassandes och ska sova mitt emellan. De flesta ensamma föräldrar har ju ändå varannan vecka på sig att träffa nån och skapa ett förhållande. Här har vi fått förlita oss på enstaka barnvaktstillfällen och det är fanimej OTROLIGT att vi lyckades bli ihop alls!
Och han fick ju bli en stor del av mitt familjeliv nästan direkt, det var bara att chansa och tuta och köra. Tänk att det ändå gick så bra som det gick ♥
Men jag längtar efter att få ha honom för mig själv ♥
Ibland kan jag känna en vindpust av sorg över att vi aldrig har fått ha ett barnfritt förhållande. Jag kan avundas de som haft flera år av gemensamma resor och festliga sammankomster ihop. Och jag kan sörja att vi aldrig haft hela nätter när vi kunnat ligga ensamma och bara njutit av varandras sällskap. Vi har alltid haft barn som går upp tidigt, barn som kissar i sängen, barn som kommer nattassandes och ska sova mitt emellan. De flesta ensamma föräldrar har ju ändå varannan vecka på sig att träffa nån och skapa ett förhållande. Här har vi fått förlita oss på enstaka barnvaktstillfällen och det är fanimej OTROLIGT att vi lyckades bli ihop alls!
Och han fick ju bli en stor del av mitt familjeliv nästan direkt, det var bara att chansa och tuta och köra. Tänk att det ändå gick så bra som det gick ♥
Men jag längtar efter att få ha honom för mig själv ♥
lördag 14 augusti 2010
Upps, familjen växte just ♥
Det ramlade in en kattunge i mitt hjärta, så sabla typiskt mig att falla som en fura! Och så letade jag lite stöd hos min man, tänkte att han kanske kunde tala mig tillrätta. Men han blev kärare än vad jag är. Så nu flyttar det in en liten kattpojke i vårt hus, på måndag kommer de med honom, så vi får fundera ut ett bra namn till dess. Ibland händer det grejer i mitt liv fortare än jag blinkar. Glad.
*snörvel och snufs*
korkskalle som jag är så tittade jag på ett förlossningsprogam *rödgråten* det är ju rubbat så känslosamt det kan vara, och jag längtar ihjäl mig efter min man! Minnesbilder av finaste älsklingen som gråter och skakar av adrenalingkicken (förlåt älskling, naturligtvis grät du inte, du är stor och tuff ju ♥ *ler*)och har kramp i armen för jag har hängt i den och kramat sönder hans fingrar.
Stolta pappan som badar Fredrik första gången ♥ hjärtat slår volter.
Och när tvillingarna plockades ut och jag mådde så fruktansvärt dåligt, hur han tog hand om dem medan jag inte orkade, samtidigt som han var så orolig för mig. Aaww. Det är så lätt att glömma all den där varma kärleken när man gruffar om vardagsmat, toastädning, barnhämtningar och räkningar. Suck. Och när jag har den som färskast i minnet då är han inte här. Längtar massor.
Just nu är det väldigt stilla i gränden, tvillingarna sover, Robin är och leker hos en kompis, Fredrik är med världens bästa kuster på Leos lekland. Tom katten som inte brukar synas till ligger på skrivbordet och sträcker på sig och spinner förnöjt.
Jag ska lägga mig på soffan en stund. Men först ska jag gå och kissa, i lugn och ro :0)
Stolta pappan som badar Fredrik första gången ♥ hjärtat slår volter.
Och när tvillingarna plockades ut och jag mådde så fruktansvärt dåligt, hur han tog hand om dem medan jag inte orkade, samtidigt som han var så orolig för mig. Aaww. Det är så lätt att glömma all den där varma kärleken när man gruffar om vardagsmat, toastädning, barnhämtningar och räkningar. Suck. Och när jag har den som färskast i minnet då är han inte här. Längtar massor.
Just nu är det väldigt stilla i gränden, tvillingarna sover, Robin är och leker hos en kompis, Fredrik är med världens bästa kuster på Leos lekland. Tom katten som inte brukar synas till ligger på skrivbordet och sträcker på sig och spinner förnöjt.
Jag ska lägga mig på soffan en stund. Men först ska jag gå och kissa, i lugn och ro :0)
måndag 9 augusti 2010
Till min familj ♥
Liten var på argt humör.
Levde om och slog i kras, slängde, flängde, skrek och tjöt,
bräckte, knäckte, bu och hu då
"Gode gud" sa Stor "vad är det nu då?"
Liten sa "Det är en arg liten Liten du ser
och ingen älskar mig mer."
"Å Liten" sa Stor "arg eller ej,
vad som än händer, älskar jag dig"
Liten sa "Men om jag var en björn då, säg,
skulle du älska mig, bry dig om mig?"
"Så klart" sa Stor "björn eller ej,
vad som än händer älskar jag dig"
Liten sa "Men om jag blev en insekt, typ,
skulle du älska mig, krama ett kryp?"
"Så klart" sa Stor "kryp eller ej,
vad som än händer älskar jag dig"
"Vad som än händer?" sa Liten. "Om jag...
var krokodil, plötsligt en dag?"
Stor sa "Då skulle jag ge dig en kram som förut
och sen stoppa om dig, när dagen var slut"
"Men nöts kärleken ut? Går den sönder?" sa Liten
"Kan man lappa och laga den om den är sliten?"
"Å hjälp" sa Stor "vem vet sånt bestämt?
Jag vet bara att jag ska älska dig jämt"
Liten sa "Men när vi dött och inte finns och så,
älskar du mig då? Kan kärleken bestå?"
Stor höll Liten hårt och de såg genom sitt fönster,
såg på månens sken och tusen stjärnors mönster.
"Liten, se på alla stjärnor som gnistrar så, min vän.
Och minns att några dog för mycket längesen.
Där gnistrar de i natten, de som en gång var.
Kärlek är som stjärnor, den finns alltid kvar."
~Debi Gliori~
Levde om och slog i kras, slängde, flängde, skrek och tjöt,
bräckte, knäckte, bu och hu då
"Gode gud" sa Stor "vad är det nu då?"
Liten sa "Det är en arg liten Liten du ser
och ingen älskar mig mer."
"Å Liten" sa Stor "arg eller ej,
vad som än händer, älskar jag dig"
Liten sa "Men om jag var en björn då, säg,
skulle du älska mig, bry dig om mig?"
"Så klart" sa Stor "björn eller ej,
vad som än händer älskar jag dig"
Liten sa "Men om jag blev en insekt, typ,
skulle du älska mig, krama ett kryp?"
"Så klart" sa Stor "kryp eller ej,
vad som än händer älskar jag dig"
"Vad som än händer?" sa Liten. "Om jag...
var krokodil, plötsligt en dag?"
Stor sa "Då skulle jag ge dig en kram som förut
och sen stoppa om dig, när dagen var slut"
"Men nöts kärleken ut? Går den sönder?" sa Liten
"Kan man lappa och laga den om den är sliten?"
"Å hjälp" sa Stor "vem vet sånt bestämt?
Jag vet bara att jag ska älska dig jämt"
Liten sa "Men när vi dött och inte finns och så,
älskar du mig då? Kan kärleken bestå?"
Stor höll Liten hårt och de såg genom sitt fönster,
såg på månens sken och tusen stjärnors mönster.
"Liten, se på alla stjärnor som gnistrar så, min vän.
Och minns att några dog för mycket längesen.
Där gnistrar de i natten, de som en gång var.
Kärlek är som stjärnor, den finns alltid kvar."
~Debi Gliori~
Till "Wimsi" :0)
En fågel kvittrade i mitt öra om det du skrivit Där som jag inte längre är...ja, du vet. Vill bara säga att det var fint skrivet av dig och att det gladde mig att du har förstått att min man och mina ungar är fantastiska (att kalla mig det var förstås lite å ta i... *ler*) Ibland kanske det inte verkar så på det som jag skriver här *rodnar lite över mina pms-utbrott*
Tack ♥
Tack ♥
Öm överallt
Bihåleinflammationen verkar äntligen ha börjat ge med sig, trycket i kinderna och huvudet har lättat och jag känner mig inte längre konstant åksjuk. Men jag är så trött så trött så trött. Jag har sovit i en vecka i stort sett, men jag skulle kunna sova i en månad till!
I lördagskväll åkte älskade maken till jobbet igen, en flångans ny båt som skall hämtas i Singapore och tas hem till norskt vatten. Flygresan var lång och tidsomställningen jobbig och vi är helt i ofas hela familjen. Nu håller vi som bäst på och bekantar oss med Skype för att kunna prata med varandra. Och jag tycker inte att det är överdrivet roligt att lära mig nya saker av det slaget. De får gasa på med den där pråmen så de kommer till Europa fort som ögat. Det har varit lite för långa resor för min smak de senaste gångerna. Det blir så jobbigt när barnen längtar och det är natt hos pappa, och tvärtom.
Försökte pallra mig till stan för lite försiktig shopping med barnen, pust, det var värsta K2-bestigningen och ungarna var G A L N A !
Sagan skrek och skrek och skrek, och Emilen och Freddan turades om att ackompanjera henne med gnäll och svid och pip och skäll. Suck!
Med en febertoppad mamma och nerbajsad Emil och skitsur Saga lyckades vi trots allt få med oss gympaskor hem till 3/4 barn. Den sista fjärdedelen behövde inga. Med den här barnaskaran är man glad för affärer med Tag 3 betala för 2. Men det är också vansinnigt stressande att köpa skor till alla samtidigt bara för att spara några korvören. Suckar!
Sen skulle vi muntra upp oss med att gå i leksaksaffären, men ack, jag hade glömt Fröken Hysterisk! Hon fick ögonen på en jävla Hello Kitty-dockvagn och där gick flyglarmet över London. Gode värld vad hon kan vråla den ungen!
Samtidigt förstår jag det lilla hjärtat, hon får syn på en Bebis! och den är i hennes värld i omedelbart behov av hennes moderlighet och innerliga kärlek, hon kramar dockan krampaktigt och drar vagnen fram och tillbaka, fram och tillbaka, så kärleksfullt och ömt...och så kommer den elaka "mormodern" och tar hennes barn ifrån henne, lägger det på en hylla och lossar hennes hand från vagnen och kånkar ut henne från affären! Mitt barn, mitt barn! ... suckar igen.
Hon blev helt galen häromdagen (var sjutton var vi då...ikea?) när en liten tjej gick förbi med en sån där liten kundvagn. I den hade hon en docka i en bilbarnstol. Saga blev helt hysterisk! Det måste vara hennes bebis, det ser ni väl?! Tjejen där går iväg med MIN bebis! Typ...många suckar.
Killarna har aldrig blivit så där hysteriska. Jo om de SLÅR SIG! Då gråter de så hjärtat nästan hoppar hur kroppen. Men om hon slår sig blir hon förbannad, vad är det för sätt liksom? Att golvet/dörren/leksaken bara hoppar upp och klappar till henne! Wraooow!
Emil har en ny favoritleksak, han leker med mitt dockskåp. Jag vill inte att han pillar där när jag inte är med, men att ta bort stolen hjälper inte, han bara kånkar dit en låda/väska/stol och klättrar upp. Om han bara pillade runt och välte grejer skulle jag inte bry mig, men rätt vad det är så får han för sig att smaka på en kaffekopp eller två. Jag får fundera ut nåt ställe högre upp, men hur lätt är det, han kommer snart på ett nytt sätt. Den ungen stoppar man liksom inte. Jag försökte lura i honom att vi bytt namn på honom så han behöver inte göra fler hyss, det hjälpte inte. Det blev värre. Och de hjälps åt, de små ligisterna också. En river ut nåt i köket för att distrahera och så attackerar den andre tex datorn, den är högintressant!
Imorgon börjar inskolningen hos dagmamman. Gud bevare henne!
I lördagskväll åkte älskade maken till jobbet igen, en flångans ny båt som skall hämtas i Singapore och tas hem till norskt vatten. Flygresan var lång och tidsomställningen jobbig och vi är helt i ofas hela familjen. Nu håller vi som bäst på och bekantar oss med Skype för att kunna prata med varandra. Och jag tycker inte att det är överdrivet roligt att lära mig nya saker av det slaget. De får gasa på med den där pråmen så de kommer till Europa fort som ögat. Det har varit lite för långa resor för min smak de senaste gångerna. Det blir så jobbigt när barnen längtar och det är natt hos pappa, och tvärtom.
Försökte pallra mig till stan för lite försiktig shopping med barnen, pust, det var värsta K2-bestigningen och ungarna var G A L N A !
Sagan skrek och skrek och skrek, och Emilen och Freddan turades om att ackompanjera henne med gnäll och svid och pip och skäll. Suck!
Med en febertoppad mamma och nerbajsad Emil och skitsur Saga lyckades vi trots allt få med oss gympaskor hem till 3/4 barn. Den sista fjärdedelen behövde inga. Med den här barnaskaran är man glad för affärer med Tag 3 betala för 2. Men det är också vansinnigt stressande att köpa skor till alla samtidigt bara för att spara några korvören. Suckar!
Sen skulle vi muntra upp oss med att gå i leksaksaffären, men ack, jag hade glömt Fröken Hysterisk! Hon fick ögonen på en jävla Hello Kitty-dockvagn och där gick flyglarmet över London. Gode värld vad hon kan vråla den ungen!
Samtidigt förstår jag det lilla hjärtat, hon får syn på en Bebis! och den är i hennes värld i omedelbart behov av hennes moderlighet och innerliga kärlek, hon kramar dockan krampaktigt och drar vagnen fram och tillbaka, fram och tillbaka, så kärleksfullt och ömt...och så kommer den elaka "mormodern" och tar hennes barn ifrån henne, lägger det på en hylla och lossar hennes hand från vagnen och kånkar ut henne från affären! Mitt barn, mitt barn! ... suckar igen.
Hon blev helt galen häromdagen (var sjutton var vi då...ikea?) när en liten tjej gick förbi med en sån där liten kundvagn. I den hade hon en docka i en bilbarnstol. Saga blev helt hysterisk! Det måste vara hennes bebis, det ser ni väl?! Tjejen där går iväg med MIN bebis! Typ...många suckar.
Killarna har aldrig blivit så där hysteriska. Jo om de SLÅR SIG! Då gråter de så hjärtat nästan hoppar hur kroppen. Men om hon slår sig blir hon förbannad, vad är det för sätt liksom? Att golvet/dörren/leksaken bara hoppar upp och klappar till henne! Wraooow!
Emil har en ny favoritleksak, han leker med mitt dockskåp. Jag vill inte att han pillar där när jag inte är med, men att ta bort stolen hjälper inte, han bara kånkar dit en låda/väska/stol och klättrar upp. Om han bara pillade runt och välte grejer skulle jag inte bry mig, men rätt vad det är så får han för sig att smaka på en kaffekopp eller två. Jag får fundera ut nåt ställe högre upp, men hur lätt är det, han kommer snart på ett nytt sätt. Den ungen stoppar man liksom inte. Jag försökte lura i honom att vi bytt namn på honom så han behöver inte göra fler hyss, det hjälpte inte. Det blev värre. Och de hjälps åt, de små ligisterna också. En river ut nåt i köket för att distrahera och så attackerar den andre tex datorn, den är högintressant!
Imorgon börjar inskolningen hos dagmamman. Gud bevare henne!
torsdag 5 augusti 2010
Så var det luftrensat här hemma ♥
nog för att jag har ett och annat att pipa över när det gäller min man, men en sak är fullständigt säker och det är att han är världens bästa att prata ut med. Sen kunde man önska att han kom ihåg det man har pratat om liiite längre, men det känns faktiskt som att det tar fnurr varenda gång iaf. Och naturligtvis är inte jag heller helt enkel att leva med, om han bloggade om mig skulle det nog osa om den bloggen ;0)
Men det är han alldeles för snäll för, min älskling. Han vet egentligen precis som jag att vi är urtrötta, och alldeles särskilt jag! Och att det är orättvist av oss båda att sucka och göra affär av en ledig timme mer eller mindre hit och dit.
Och att kombinera en snusavvänjningsgubbe med en pms-kärring, det är ingen bra idé!!!
Mina föräldrar märkte nog hur det kokade häromdagen för de tog alla barnen över tisdagnatten så vi fick tid för varann. Nu är vi jättekära igen ♥ och jag har helt och hållet kommit ihåg varför han är så unikt fantastisk och underbar!
Nu har vi iaf rört upp ämnet att jag nog behöver lite hjälp på traven att samla mina tankar. Efter ett liv i 280 knyck de senaste...typ 10-15 åren, phu, man blir helt slut. Vi kom på att kalla det mitt eget Formel 1-race, (Team Libero Racing, fniss mitt i alltihop) ett race i för trång hjälm och med alltmer hackande motor på en alltför obekväm bana utan omkörningsmöjligheter.
Egentligen vet jag inte när det började, det var nog runt 97 när jag hoppade av skolan och hade det stormigaste skitförhållandet i mitt liv! Jag borde vilat och slickat mina sår efter det, men istället startade det här Formel 1-loppet. Från fullt kaos med känslomässig konkurs följt av en likadan ekonomisk till chocktillstånd och liten bebis som vände upp och ner på allt! Det var iofs det allra bästa som någonsin kunde hända mig, han räddade mitt liv den där ungen ♥ och på ett halvår hade jag rättat till ALLT och blev präkt-Nennen. Som kämpade på i sin ensamhet tills hon snubblade över den här fantastiska mannen och *rassel* så hade vi villa, katt, två bilar, en motorcykel och FYRA ungar! Och jag har inte sovit sen dess! Mer än 3 år utan ordentlig nattsömn, man kan bli idiot för mindre.
Och det är lätt att bli arg och sitta brevid och tycka att han borde FATTA. Men hur lätt är det att fatta sig på mig, när jag inte gör det själv.
Egentligen behöver jag bara kasta ett öga över vägen och kolla in grannarnas män för att inse att JAG HAR GJORT ETT KAP! :0)
Älskade underbara, du är det finaste! (utom när jag har pms, då behöver vi en övernattningslägenhet. Och nu får du fanimej inte snusa nåt mer, för det måste fan ha varit värt det här besväret!)
Nu kommer han med pizza och jag ska tuta i mig mer medicin! Faan vad jag är sjuk :0( men herrejösses vad jag har sovit! Ja, ni hörde rätt! Ett helt dygn i sträck har jag sovit! Yay!
Men det är han alldeles för snäll för, min älskling. Han vet egentligen precis som jag att vi är urtrötta, och alldeles särskilt jag! Och att det är orättvist av oss båda att sucka och göra affär av en ledig timme mer eller mindre hit och dit.
Och att kombinera en snusavvänjningsgubbe med en pms-kärring, det är ingen bra idé!!!
Mina föräldrar märkte nog hur det kokade häromdagen för de tog alla barnen över tisdagnatten så vi fick tid för varann. Nu är vi jättekära igen ♥ och jag har helt och hållet kommit ihåg varför han är så unikt fantastisk och underbar!
Nu har vi iaf rört upp ämnet att jag nog behöver lite hjälp på traven att samla mina tankar. Efter ett liv i 280 knyck de senaste...typ 10-15 åren, phu, man blir helt slut. Vi kom på att kalla det mitt eget Formel 1-race, (Team Libero Racing, fniss mitt i alltihop) ett race i för trång hjälm och med alltmer hackande motor på en alltför obekväm bana utan omkörningsmöjligheter.
Egentligen vet jag inte när det började, det var nog runt 97 när jag hoppade av skolan och hade det stormigaste skitförhållandet i mitt liv! Jag borde vilat och slickat mina sår efter det, men istället startade det här Formel 1-loppet. Från fullt kaos med känslomässig konkurs följt av en likadan ekonomisk till chocktillstånd och liten bebis som vände upp och ner på allt! Det var iofs det allra bästa som någonsin kunde hända mig, han räddade mitt liv den där ungen ♥ och på ett halvår hade jag rättat till ALLT och blev präkt-Nennen. Som kämpade på i sin ensamhet tills hon snubblade över den här fantastiska mannen och *rassel* så hade vi villa, katt, två bilar, en motorcykel och FYRA ungar! Och jag har inte sovit sen dess! Mer än 3 år utan ordentlig nattsömn, man kan bli idiot för mindre.
Och det är lätt att bli arg och sitta brevid och tycka att han borde FATTA. Men hur lätt är det att fatta sig på mig, när jag inte gör det själv.
Egentligen behöver jag bara kasta ett öga över vägen och kolla in grannarnas män för att inse att JAG HAR GJORT ETT KAP! :0)
Älskade underbara, du är det finaste! (utom när jag har pms, då behöver vi en övernattningslägenhet. Och nu får du fanimej inte snusa nåt mer, för det måste fan ha varit värt det här besväret!)
Nu kommer han med pizza och jag ska tuta i mig mer medicin! Faan vad jag är sjuk :0( men herrejösses vad jag har sovit! Ja, ni hörde rätt! Ett helt dygn i sträck har jag sovit! Yay!
måndag 2 augusti 2010
Funderar på att packa igen
fast inte åt mig själv då :0( jag kan ju ta den där tvätthögen som ligger där och bara vräka ner i en väska kanske. Och så kan den väskan med vidhängande ägare flytta in hos Herr Ungkarl istället, han har ju ändå har skaffat större boende precis.
Det är högst intressant att man blir som de man umgås med och när en viss nämnd ungkarl är hemomkring samtidigt som den där som jag är gift med, då kan man ju fundera på varför inte de fortsatte att bo ihop istället. Ah! Just det! Jag tvättar ju och sånt! Och är förmodligen trevligare att ligga med...
Jag är så jävla evinnerligt trött på det här fjantiga "kompensationsledighetstjafset", och allra märkligast är att det står typ 5-1 till den som demonstrativt ska visa sin rätt att också ha ett liv och göra annat än ta hand om barn... (definitionsfråga på det där...) För nu var ju faktiskt frun ute i flera TIMMAR i torsdags och har varit sjuk i helgen och "fått" en tupplur eller två (läs slängt igen sovrumsdörren i nyllet på surtrut och kompani o helt enkelt vägrat kommma ut igen) så nu "måste" man ju spela lite golf och fika och hänga med sin bästis...som varit här mer än hemma hos sig själv i helgen, hur kul är det på en skala att ha folk i huset när man är sjuk? När man med nöd och näppe orkat hasa sig ut i köket för att hämta medicin, (sån där som märkligt nog har knatat in av sig själv i sovrummet när det Andra Släktet varit sjukt...skumt det där)lagom till att höra följande telefonsamtal Tjena, vill du ha hemgjorda hamburgare? Om en kvart? Typ...
Och Yay! Jämställdhetsmedaljen måste fram, frun och bästisen tittar på Formel 1 medan det lagas mat, bravissimo! Splendido! Magnifico! Honom ska vi ha!
Ja, jag är sur! Jag är sur för jag är trött och sjuk och han ska åka vilken dag som helst och inte verkar vilja vara tillsammans med mig. Och bara för att ingen vill passa våra barn så vi kan vara helt ensamma så är det tydligen inte värt att vara tillsammans alls. Och jag är sur och ledsen och sviken för att min drömresa var så mycket tjafs och skit innan den blev av och när jag vrålade att det är redan förstört, vi skiter i det, så skulle hela världen vara så samarbetsvillig och allt skulle bli så bra och det var väl klart att vi skulle åka och vi skulle ha det så fint. Och så pajar han alltihop med att gå runt och sucka för det är varmt, för att skorna skaver, för att barnen aldrig sover, för att hotellet är för dåligt, för att maten inte är god nog, för att det är dyrt, för att frun vill åka buss istället för taxi osv osv osv. Och varför var det så gnälligt då? Jo för att Herr Einstein bestämt sig för att sluta snusa precis då. Och för att Herr Hemkär är borta halva året från sitt hem och inte har den minsta lust att åka nånstans. Och för att Herrn helst vill att barn ska sköta sig själva eller av andra...eller nåt...jag vet inte. Han verkar ärligt talat varken tycka om mig eller om dem just nu, vi verkar hopplöst i vägen hela tiden. Ja, nu stortjuter jag istället!
Men citat: "naturligtvis är det inte så, jag älskar ju er, du är helt makalöst fantastisk...osv osv bla bla bla...är det ok om jag spelar golf imorgon?" Suck...
Men NATURLIGTVIS, det är "bara jag" som är trött, sjuk, pms:ig o för-"saknig" inför avresa igen, det blir säkert bra bara jag börjar jobba. Allting ska bli så jävla bra bara jag börjar jobba...jaha? Säger du det så...
Är du lycklig? Det är inte jag. Är du säker på att vi överlever det här? Att det "bara" är småbarnsåren och allt ska bli så fantastiskt bara de blir lite större...tja, jag hoppas det. Om jag överlever så långt...
Det är högst intressant att man blir som de man umgås med och när en viss nämnd ungkarl är hemomkring samtidigt som den där som jag är gift med, då kan man ju fundera på varför inte de fortsatte att bo ihop istället. Ah! Just det! Jag tvättar ju och sånt! Och är förmodligen trevligare att ligga med...
Jag är så jävla evinnerligt trött på det här fjantiga "kompensationsledighetstjafset", och allra märkligast är att det står typ 5-1 till den som demonstrativt ska visa sin rätt att också ha ett liv och göra annat än ta hand om barn... (definitionsfråga på det där...) För nu var ju faktiskt frun ute i flera TIMMAR i torsdags och har varit sjuk i helgen och "fått" en tupplur eller två (läs slängt igen sovrumsdörren i nyllet på surtrut och kompani o helt enkelt vägrat kommma ut igen) så nu "måste" man ju spela lite golf och fika och hänga med sin bästis...som varit här mer än hemma hos sig själv i helgen, hur kul är det på en skala att ha folk i huset när man är sjuk? När man med nöd och näppe orkat hasa sig ut i köket för att hämta medicin, (sån där som märkligt nog har knatat in av sig själv i sovrummet när det Andra Släktet varit sjukt...skumt det där)lagom till att höra följande telefonsamtal Tjena, vill du ha hemgjorda hamburgare? Om en kvart? Typ...
Och Yay! Jämställdhetsmedaljen måste fram, frun och bästisen tittar på Formel 1 medan det lagas mat, bravissimo! Splendido! Magnifico! Honom ska vi ha!
Ja, jag är sur! Jag är sur för jag är trött och sjuk och han ska åka vilken dag som helst och inte verkar vilja vara tillsammans med mig. Och bara för att ingen vill passa våra barn så vi kan vara helt ensamma så är det tydligen inte värt att vara tillsammans alls. Och jag är sur och ledsen och sviken för att min drömresa var så mycket tjafs och skit innan den blev av och när jag vrålade att det är redan förstört, vi skiter i det, så skulle hela världen vara så samarbetsvillig och allt skulle bli så bra och det var väl klart att vi skulle åka och vi skulle ha det så fint. Och så pajar han alltihop med att gå runt och sucka för det är varmt, för att skorna skaver, för att barnen aldrig sover, för att hotellet är för dåligt, för att maten inte är god nog, för att det är dyrt, för att frun vill åka buss istället för taxi osv osv osv. Och varför var det så gnälligt då? Jo för att Herr Einstein bestämt sig för att sluta snusa precis då. Och för att Herr Hemkär är borta halva året från sitt hem och inte har den minsta lust att åka nånstans. Och för att Herrn helst vill att barn ska sköta sig själva eller av andra...eller nåt...jag vet inte. Han verkar ärligt talat varken tycka om mig eller om dem just nu, vi verkar hopplöst i vägen hela tiden. Ja, nu stortjuter jag istället!
Men citat: "naturligtvis är det inte så, jag älskar ju er, du är helt makalöst fantastisk...osv osv bla bla bla...är det ok om jag spelar golf imorgon?" Suck...
Men NATURLIGTVIS, det är "bara jag" som är trött, sjuk, pms:ig o för-"saknig" inför avresa igen, det blir säkert bra bara jag börjar jobba. Allting ska bli så jävla bra bara jag börjar jobba...jaha? Säger du det så...
Är du lycklig? Det är inte jag. Är du säker på att vi överlever det här? Att det "bara" är småbarnsåren och allt ska bli så fantastiskt bara de blir lite större...tja, jag hoppas det. Om jag överlever så långt...
lördag 31 juli 2010
men gud så kul :0(
Sjuk igen, hur kul är det? Andra gången på en månad, mäh.
Och baksidan av att ta semester framkom också alldeles för tydligt, särskilt när man för en gångs skull resonerat som en man och ignorerat allt som "måste göras" innan man åker. Vilket resulterat i en torrstinkande toalett, småkryp i kökssoffan och ett fint lager mögel på utemöblerna, för att det inte blivit rengjort/avtorkat ordentligt. Bläää! Och därmed kan jag konstatera ytterligare en grej jag redan kände till, "det blir bara MER jobb om man inte gör saker direkt!" Urk!
Men min man har varit exemplarisk! Igår sov jag till 10.15 och idag till 9.30 o kaffet har varit klart och barnen torra och diskmaskinen urplockad, och igår åkte han till coop helt spontant och lagade mat helt frivilligt (pannkakor till hela familjens glädje, för det är något som den här morsan vägrar göra! Jag blir bara arg när det inte funkar, det finns folk som lever på att göra pannkakor åt andra, resonerar jag)
Och nu gick han ut till gräsklippan och sa vänligt (vågar jag hoppas att snusproblemet lagt sig nu?) "bara ropa på mig om du behöver hjälp härinne"
Underbart! (men bra märkligt att det ska ta till sista hemmaveckan innan det börjar funka!) Hursomhelst så har jag kommit ihåg igen varför jag älskar honom så mycket ♥ bra det!
Och baksidan av att ta semester framkom också alldeles för tydligt, särskilt när man för en gångs skull resonerat som en man och ignorerat allt som "måste göras" innan man åker. Vilket resulterat i en torrstinkande toalett, småkryp i kökssoffan och ett fint lager mögel på utemöblerna, för att det inte blivit rengjort/avtorkat ordentligt. Bläää! Och därmed kan jag konstatera ytterligare en grej jag redan kände till, "det blir bara MER jobb om man inte gör saker direkt!" Urk!
Men min man har varit exemplarisk! Igår sov jag till 10.15 och idag till 9.30 o kaffet har varit klart och barnen torra och diskmaskinen urplockad, och igår åkte han till coop helt spontant och lagade mat helt frivilligt (pannkakor till hela familjens glädje, för det är något som den här morsan vägrar göra! Jag blir bara arg när det inte funkar, det finns folk som lever på att göra pannkakor åt andra, resonerar jag)
Och nu gick han ut till gräsklippan och sa vänligt (vågar jag hoppas att snusproblemet lagt sig nu?) "bara ropa på mig om du behöver hjälp härinne"
Underbart! (men bra märkligt att det ska ta till sista hemmaveckan innan det börjar funka!) Hursomhelst så har jag kommit ihåg igen varför jag älskar honom så mycket ♥ bra det!
fredag 30 juli 2010
Gör ett nytt försök :0)
Hemkommen och i uppackningstagen efter fem dagar i Rom och tre på Orust. En viss kontrast däremellan kan man ana ;0)
Rom var makalöst otroligt häpnadsväckande, det går liksom inte att ta in allt som kryllar runt omkring en och att fatta att vi vid samma tid som romarna var som störst (med akvedukter, avlopp, badhus och horhus...ursäkta, kurtisanhus...) pep omkring i skogen och jagade och klottrade i grottor *typ*
Utsikten är fantastisk, glassen är god, maten är trist (italiensk mat är bättre i Dublin än i Rom!), trafiksituationen imponerade välfungerande *paff* och jag fick i alla fall en stund med världens bästa Daniela <3
Men själva känslan av storhet och ledighet och romantik och mys går fort förlorad när servitörer är dumma i huv'et, priserna högre än husen, italienska skitungar förtjänar en hurring eller två och maken får för sig att sluta snusa i samband med semestern...hur tänker man då??? Inte var det nåt han berättade heller, utan han gick där och muttrade och morrade och jag fick ingen klarhet i vad det egentligen var för "fel" på honom förrän vi kom hem igen, tack kära du, det var uuunderbar semester, dooh!
Men på det allmänt tagna var det en trevlig semester, inte fantastisk, men helt ok. Och efter surr och snurr hos svärisar i några dagar med ytterligare en uppsättning familj på besök, så är det otroligt skönt att vara hemma igen! Trots tvätt och stök och många barn och hela baletten.
Hem ljuva hem, iaf nån vecka...
Rom var makalöst otroligt häpnadsväckande, det går liksom inte att ta in allt som kryllar runt omkring en och att fatta att vi vid samma tid som romarna var som störst (med akvedukter, avlopp, badhus och horhus...ursäkta, kurtisanhus...) pep omkring i skogen och jagade och klottrade i grottor *typ*
Utsikten är fantastisk, glassen är god, maten är trist (italiensk mat är bättre i Dublin än i Rom!), trafiksituationen imponerade välfungerande *paff* och jag fick i alla fall en stund med världens bästa Daniela <3
Men själva känslan av storhet och ledighet och romantik och mys går fort förlorad när servitörer är dumma i huv'et, priserna högre än husen, italienska skitungar förtjänar en hurring eller två och maken får för sig att sluta snusa i samband med semestern...hur tänker man då??? Inte var det nåt han berättade heller, utan han gick där och muttrade och morrade och jag fick ingen klarhet i vad det egentligen var för "fel" på honom förrän vi kom hem igen, tack kära du, det var uuunderbar semester, dooh!
Men på det allmänt tagna var det en trevlig semester, inte fantastisk, men helt ok. Och efter surr och snurr hos svärisar i några dagar med ytterligare en uppsättning familj på besök, så är det otroligt skönt att vara hemma igen! Trots tvätt och stök och många barn och hela baletten.
Hem ljuva hem, iaf nån vecka...
torsdag 29 juli 2010
jaså minsann, nu passar det att funka *suck*
orkar inte skriva allt igen, men jag vill tacka min fina vän P, mer känd som Kocken, för min nya fina blogg, det är ju precis som jag ville ha den! *häpen*
åååååååh, skrev ett långt inlägg om Rom och
så protesterar datorn och säger din htlm-kod accepteras inte :0( *trööött*
onsdag 21 juli 2010
Det drar ihop sig!
Sitter hos svärmor och fixar de sista bankärendena innan det är tajm för middag och tidigt-som-tusan-läggdags. Klockan 4 imorgon bitti rullar vi mot Landvetter och 7.45 lättar vi. Äntligen! Fast jag är inte där än och jag har slutat ropa hej i förskott. Men håll tummarna är ni gulliga, för det här har jag verkligen längtat efter. I snart ARTON ÅR närmare bestämt! Non vedo l'ora! Iiiih!
Stora kramar åt alla, har vi fungerande wifi kan det hända att jag rapporterar nåt under tiden annars "ses" vi nästa vecka.
Stora kramar åt alla, har vi fungerande wifi kan det hända att jag rapporterar nåt under tiden annars "ses" vi nästa vecka.
lördag 17 juli 2010
Efter en evighet poppar hon in och klottrar lite
inspirationen har inte varit på topp i hettan, men nu ska jag sörprajsa alla med ett litet inlägg, tänkte jag.
Inte för att det kommer innehålla så många överraskningar, men jag måste ju tala om att jag lever. Fast de flesta har koll på mitt FB-liv ;0)
Maken åkte till Ikea med alla trollen så jag ska passa på att tokpacka allt som behövs för 9 dagar hemifrån utspridda på olika håll i världen. Det är väl kanske inte i jämställdhetens namn som jag packar åt alla utom maken, men eftersom det är jag som får tuppjuck om inte allt vi behöver är med och inte har lust att kuta runt i Italien och leta nya grejer, så är det lika bra att jag gör det.
The Man fick provpacka en badväska häromdagen, och han ansträngde sig till det yttersta för att få slippa packa en enda väska till i sitt liv, genom att packa Emils blommiga badbyxor när det var Fredrik som skulle åka och bada (Även om Freddan faktiskt kan ha dem rent storleksmässigt så VÄGRAR han blommigt och halva Sverige vet från FB att det är så...alla utom min man tydligen. Fast jag är säker på att han gjorde det med flit för att slippa i fortsättningen ;p )
Nu är det äntligen dags då, det verkar faktiskt som det ska bli av, på torsdag flyger vi. Vi lämnar stan på måndag för att småttingarna ska acklimatisera sig lite hos farmor och farfar (och för att mamma ska köra en säkerhetscheck ;0) ) Våra små busar stannar inte där man sätter dem och det var ett tag sedan svärmors barn var små och sjövilda ;0)
Fredrik är helt till sig över den stundande flygresan, gullungen, fast han verkar fortfarande tro att vi ska flyga till pappas båt, för det är väl det enda man använder flygplan till, är det inte?
Nu ska jag ta tag i packandet! Puss och kram till alla mina vänner ♥
Inte för att det kommer innehålla så många överraskningar, men jag måste ju tala om att jag lever. Fast de flesta har koll på mitt FB-liv ;0)
Maken åkte till Ikea med alla trollen så jag ska passa på att tokpacka allt som behövs för 9 dagar hemifrån utspridda på olika håll i världen. Det är väl kanske inte i jämställdhetens namn som jag packar åt alla utom maken, men eftersom det är jag som får tuppjuck om inte allt vi behöver är med och inte har lust att kuta runt i Italien och leta nya grejer, så är det lika bra att jag gör det.
The Man fick provpacka en badväska häromdagen, och han ansträngde sig till det yttersta för att få slippa packa en enda väska till i sitt liv, genom att packa Emils blommiga badbyxor när det var Fredrik som skulle åka och bada (Även om Freddan faktiskt kan ha dem rent storleksmässigt så VÄGRAR han blommigt och halva Sverige vet från FB att det är så...alla utom min man tydligen. Fast jag är säker på att han gjorde det med flit för att slippa i fortsättningen ;p )
Nu är det äntligen dags då, det verkar faktiskt som det ska bli av, på torsdag flyger vi. Vi lämnar stan på måndag för att småttingarna ska acklimatisera sig lite hos farmor och farfar (och för att mamma ska köra en säkerhetscheck ;0) ) Våra små busar stannar inte där man sätter dem och det var ett tag sedan svärmors barn var små och sjövilda ;0)
Fredrik är helt till sig över den stundande flygresan, gullungen, fast han verkar fortfarande tro att vi ska flyga till pappas båt, för det är väl det enda man använder flygplan till, är det inte?
Nu ska jag ta tag i packandet! Puss och kram till alla mina vänner ♥
lördag 12 juni 2010
Meeen va konstig uppladdningen har blivit...
Trött kille på Ikea
En av mina 40-kronorsklänningar
"Kuster" och jag i Köpenhamn
"Biske Fin"
Lycka är en upphittad snutte!
Klätterbusen
Lilla Sockersagan (fattar inte varför det inte går att vända på den, skumt)
En av mina 40-kronorsklänningar
"Kuster" och jag i Köpenhamn
"Biske Fin"
Lycka är en upphittad snutte!
Klätterbusen
Lilla Sockersagan (fattar inte varför det inte går att vända på den, skumt)
Ont i magen :0(
Jag vet inte riktigt när jag kommer att få prata med min man igen och det känns inte så där jättekul. Båtskrället ska tvärs över Atlanten för att på nåt sätt hjälpa till med den där eländiga oljekatastrofen i USA och under överfarten kommer de ha noll kommunikationsförmåga. I värsta värsta krisläge kan man förhoppningsvis få tag i honom på satellittelefon, men när det kostar 25 kronor minuten minst ringer man inte för att höra någons andetag, och han måste få särskilt tillstånd för att få använda telefonen. Suckar.
Lilleman var så förtvivlat ledsen idag, han lugnade sig inte förrän han fick prata med pappa, hur ska DET gå när han inte kan prata med sin pappa på 10-14 dar typ, och det inte ens går att nå honom via datorn...deppigt. Nu ligger han iaf nerbäddad på pappas kudde, lille hjärtat.
Emil har varit helt galen i några da'r, jag vet inte vad han går på, han klättrar och klänger och hivar sig upp på ALLT! Sen tjuter han för att han inte kan komma ner igen. Han susar runt runt runt som en tok, upp och ner, han är som en hundvalp, fast klättrar högre.
Sagan har varit rätt gosig, hon pratar bara om BÄBIS hela tiden, hon leker med sina dockor hela tiden och kramar och pussar och matar och vaggar. Idag har hon kört Emil i vagnen fram och tillbaka, fram och tillbaka för att få honom att sova!
Igår var vi i affären och hon ville prova solbrillor, hon gick igenom hela stället, och tyckte att hon var sååå fin :0)
Fast att handla mat med dem igår var INTE roligt! Jag var helt slut när jag kom ut! Genomsvettig. Pust! De klagade och grejade och plockade ur vagnen och tjöt i högan sky när de inte fick tugga på korvpaketen (korv med gnagmärken har jag i min frys nu...)
Och så slogs de...hurra!
Idag har jordens finaste faddrar till Fredde Bus varit här och lagat mat åt mig, så jag har fått hemlagade fiskburgare och det var lyxigt :0)
Nu ska jag somna med näsan i mina böcker, har så svårt att bestämma mig för vilken jag ska läsa så jag läser flera samtidigt. Jag försöker traggla mig igenom slutet på Obama, den var så sabla bra i början men nu är den dötrist! Men jag är en sån som vill läsa klart. Men jag var tvungen att starta nåt mer spännade för att inte dö av tristess så jag läser Den onda viljan av Karin Fossum (gillar henne massor). Och så läser jag Bo Lundins Om Rom, som är en slags guidebok fast i "bokigare" form. Och nu börjar jag så sakta tro att jag nog ska komma iväg trots allt. Att allt är bokat och betalt känns ju som ett steg på vägen va?
torsdag 10 juni 2010
Dag 2 ensam hemma
Tiden går för fort när min man är hemma, nu står den alldeles alldeles still igen. Varför blir dagarna flera timmar längre så fort han har åkt? Tiiiiick taaaack segt som kooooola. Blä!
Vi har iaf tummat på att anstränga oss för att göra den perioden så bra som möjligt, och påminna varann om att vi tummat på det.
Nu är resan äntligen bokad, 22-26 juli. Världens snällaste, finaste, underbaraste dagmamma har lovat att OM det av någon anledning skruttar till sig med svärföräldrarnas barnpassande så kan vi ringa henne, fast hon har semester. Underbara människa! Hon är unik i sitt slag! För jag VET att hon menar det också, det är inte bara prat. Varm om hjärtat!
Vi måste hitta på nåt roligt i väntan på att pappa kommer hem igen, annars blir vi knäppa i huv'et. Cykelkärra är nu bestämd och imorgon ska jag åka och beställa den. Hoppas den går fort att få hem, så vi kan cykla till mormor och morfar i sommar. De bor så nära så man känner sig som en skurk när man kör bil dit, men det är lite för långt att gå.
Har lilla Saga-skruttan i famnen, hon vill hemskt gärna skriva lite, lilla masken i famnen :0) Hon har blivit så stor, fast hon är så liten. 75 cm busfrö. Hon "pratar" och pratar och pratar, långa ramsor, som alltsomoftast slutar med "bäbis!" Bebisar är det bästa hon vet! Och skor! Och katter! :0)
Hon säger inte jättemånga riktiga ord, men hon tjattrar hela tiden, bäbis, katt, mamma, pappa, hejdå och lite sånt. Men hon gör sig förstådd och det gör Emil med, fast han säger nästan ingenting på svenska :0) Han pladdrar också hela tiden, han säger nåt som låter som Vaede (vad är det) men vi är inte säkra på betydelsen. Så säger han Läl när han vill ha nåt, särskilt om mjölk och välling. Han klättrar massor vår lille buse! Vi hittar honom på köksbordet, i handfatet, i vagnen, på stegar...överallt. Sen älskar han att öppna dörrar och släcka lampor, sääärskilt när jag byter blöja på Saga...
Alla mina barn älskar att bada och har jordens minsta barnpool på altanen, men de är nöjda och glada med den. Dessutom märker man om nån ramlar i den för då landar de helt garanterat på nån annan som vrålar, praktiskt ;0)
Nu ska den här mamman släpa sig ut till fiskpinnarna, gud i London så tråkigt, men det är vad vi har hemma, som räcker till alla. Måste måste måste handla imorgon, hur tråkigt är inte det??? Men jag ska ju shoppa cykelvagn, så det får väl kallas lite roligt också då'ra...
Vi har iaf tummat på att anstränga oss för att göra den perioden så bra som möjligt, och påminna varann om att vi tummat på det.
Nu är resan äntligen bokad, 22-26 juli. Världens snällaste, finaste, underbaraste dagmamma har lovat att OM det av någon anledning skruttar till sig med svärföräldrarnas barnpassande så kan vi ringa henne, fast hon har semester. Underbara människa! Hon är unik i sitt slag! För jag VET att hon menar det också, det är inte bara prat. Varm om hjärtat!
Vi måste hitta på nåt roligt i väntan på att pappa kommer hem igen, annars blir vi knäppa i huv'et. Cykelkärra är nu bestämd och imorgon ska jag åka och beställa den. Hoppas den går fort att få hem, så vi kan cykla till mormor och morfar i sommar. De bor så nära så man känner sig som en skurk när man kör bil dit, men det är lite för långt att gå.
Har lilla Saga-skruttan i famnen, hon vill hemskt gärna skriva lite, lilla masken i famnen :0) Hon har blivit så stor, fast hon är så liten. 75 cm busfrö. Hon "pratar" och pratar och pratar, långa ramsor, som alltsomoftast slutar med "bäbis!" Bebisar är det bästa hon vet! Och skor! Och katter! :0)
Hon säger inte jättemånga riktiga ord, men hon tjattrar hela tiden, bäbis, katt, mamma, pappa, hejdå och lite sånt. Men hon gör sig förstådd och det gör Emil med, fast han säger nästan ingenting på svenska :0) Han pladdrar också hela tiden, han säger nåt som låter som Vaede (vad är det) men vi är inte säkra på betydelsen. Så säger han Läl när han vill ha nåt, särskilt om mjölk och välling. Han klättrar massor vår lille buse! Vi hittar honom på köksbordet, i handfatet, i vagnen, på stegar...överallt. Sen älskar han att öppna dörrar och släcka lampor, sääärskilt när jag byter blöja på Saga...
Alla mina barn älskar att bada och har jordens minsta barnpool på altanen, men de är nöjda och glada med den. Dessutom märker man om nån ramlar i den för då landar de helt garanterat på nån annan som vrålar, praktiskt ;0)
Nu ska den här mamman släpa sig ut till fiskpinnarna, gud i London så tråkigt, men det är vad vi har hemma, som räcker till alla. Måste måste måste handla imorgon, hur tråkigt är inte det??? Men jag ska ju shoppa cykelvagn, så det får väl kallas lite roligt också då'ra...
tisdag 1 juni 2010
Fick ett energiryck!
Och tog en tur med hojen med Fredde Bus där bak (iklädd Biske Fin-overall - Blixten McQueen alltså). Har inte cyklat sen förra sommaren och då hände det också två gånger. Har inte fått hem nån cykelvagn till tvillingarna ännu. Planen är att cykla till jobbet i höst, det är pinsamt nära, men inte tillräckligt nära för att gå. Och dagmamman bor på vägen, så det är knöligare egentligen för man måste köra runt med bilen. Med cykel kör man cykelvägen rätt igenom området.
Vi trampade till affären för att skicka paket till folk. Inget är som väntans tider, men nu har guldfisken fått upp farten. Så nu är byxor skickade åt ett håll och sommarkläder åt ett annat och Barbiekläder åt ett tredje :0)
Nu ska jag umgås med den där jag är lagvigd med. Har varit rätt asocial i två da'r, men jag antar att jag får anstränga mig lite. Jag lär få plenty of tid att vara hur asocial som helst from nästa vecka, då är det redan dags för avfärd igen :0(
Vi trampade till affären för att skicka paket till folk. Inget är som väntans tider, men nu har guldfisken fått upp farten. Så nu är byxor skickade åt ett håll och sommarkläder åt ett annat och Barbiekläder åt ett tredje :0)
Nu ska jag umgås med den där jag är lagvigd med. Har varit rätt asocial i två da'r, men jag antar att jag får anstränga mig lite. Jag lär få plenty of tid att vara hur asocial som helst from nästa vecka, då är det redan dags för avfärd igen :0(
måndag 31 maj 2010
Semester går alltid alldeles för fort!
Hemma efter en skön helg, fast med lite ont i tassarna för man promenerar ju så mycket :0)
Tycker fortfarande att Köpenhamn är en av de trevligaste städerna jag besökt, jag blir glad av att vara där, det känns enkelt och utomlands på bara några minuter. Hann inte mer än kliva av tåget i Malmö igen, på kvällen, så damp känslan av tillrättalagt och lagom och platt ner igen. Slappna av lite svenskar!
Köpenhamn har bara ett stort fel, det är förbannat dyrt :0( 36 dkk för en jäkla kaffe! Jaja, det är inte billigt i Stockholm heller, men det är för fasen nästan 50 spänn! *ryser*
Jag är så oerhört nöjd med resultatet i Melodifestivalen i år. Sörjer inte en sekund att Sverige inte var med, det var rätt skönt att kunna välja en favorit helt utan patriottänkande ;0)
Jag är lika nöjd med topp tre som topp sist! England var det i särklass sämsta jag har hört på mycket länge!
Jag tycker INTE som kvällstidningarna skriker ut att vi ska "lägga ner skiten", jag tycker det är superkul och har tyckt det sen jag var liten. OK, en del är verkligen katastrofdåligt, men man måste ju få garva lite också.
Tycker fortfarande att Köpenhamn är en av de trevligaste städerna jag besökt, jag blir glad av att vara där, det känns enkelt och utomlands på bara några minuter. Hann inte mer än kliva av tåget i Malmö igen, på kvällen, så damp känslan av tillrättalagt och lagom och platt ner igen. Slappna av lite svenskar!
Köpenhamn har bara ett stort fel, det är förbannat dyrt :0( 36 dkk för en jäkla kaffe! Jaja, det är inte billigt i Stockholm heller, men det är för fasen nästan 50 spänn! *ryser*
Jag är så oerhört nöjd med resultatet i Melodifestivalen i år. Sörjer inte en sekund att Sverige inte var med, det var rätt skönt att kunna välja en favorit helt utan patriottänkande ;0)
Jag är lika nöjd med topp tre som topp sist! England var det i särklass sämsta jag har hört på mycket länge!
Jag tycker INTE som kvällstidningarna skriker ut att vi ska "lägga ner skiten", jag tycker det är superkul och har tyckt det sen jag var liten. OK, en del är verkligen katastrofdåligt, men man måste ju få garva lite också.
fredag 28 maj 2010
Stolt mamma!
Jag är så stolt över min store lille kille som på de nationella proven i åk 3 hade full pott på svenskan och endast tre fel på matten (och då har de inte ens hunnit med allt i skolan än).
Fina fina ungen!
Snart bär det iväg till Malmö, ska bara packa klart, få hem sonen från skolan och stoppa en mellismacka i magen, sen pyser vi!
Fina fina ungen!
Snart bär det iväg till Malmö, ska bara packa klart, få hem sonen från skolan och stoppa en mellismacka i magen, sen pyser vi!
torsdag 27 maj 2010
Fått upp hakorna lite i alla fall...
inte fullt så arg och ledsen längre. Mest bara trött på barngnäll, men det är ju permanent. Och imorgon bär det av på lillsemester med "kuster" (förklaring på begäran, en kuster är en kusin som står en nära som en syster) och Robin. Två nätter på hotell i Malmö, hotellfrukost, bäddade sängar, Köpenhamnstripp, lagad mat, tystnad!
Vi har också fått en smula hopp om att Rom kan bli av ändå, ifall vi tar barnen till andra sidan Sverige, och det ska väl gå å ordna. Annars har min snälla mamma knystat om att hon kan passa dem om vi puttar på resan en vecka eller två. Så håll alla tummar, snälla!
Stora kramar till alla mina vänner som orkar med mina känslostormar!
Vi har också fått en smula hopp om att Rom kan bli av ändå, ifall vi tar barnen till andra sidan Sverige, och det ska väl gå å ordna. Annars har min snälla mamma knystat om att hon kan passa dem om vi puttar på resan en vecka eller två. Så håll alla tummar, snälla!
Stora kramar till alla mina vänner som orkar med mina känslostormar!
onsdag 26 maj 2010
Jag är så arg så jag bubblar :0(
och har just, på min förväntansfulle semesterbehövande unges bekostnad, insett att jag kan inte förlita mig på att nånting blir löst om jag inte fixar det själv :0(
Så när jag nu var så jävla dum så jag trodde att nån annan kunde reda ut frågetecken och få klara besked (särskilt som man får beskedet "det är lugnt, inga problem, jag har fixat det") så antar jag att jag får "skylla mig själv" (jag är fetironisk nu!) när jag står här utan barnvakt, utan semester, utan Romresa. Nån frivillig som vill berätta det här för Robin nu? Tacksam för å slippa :0(
Vi har ingen barnvakt, för svärmor jobbar, vilket inte var särskilt överraskande och jag vet inte varför jag och min annars så logiska hjärna inte "visste" det redan för två månader sedan...kan det bero på att ingen öppnade munnen och sa det kanske?
Och jag vet inte heller varför jag inte tog saken i egna händer redan för en månad sedan när jag började uppfatta att A sa "Skriv upp datumen, det är antingen tors-mån v 28 eller 29, prata om det ordentligt och så hörs vi" alldeles för många gånger.
Fast de talades vid flera gånger i veckan så sades samma sak, om och om igen, för att inte tala om att HAN OCKSÅ glömde datumen VARJE JÄVLA GÅNG och det var UPPENBART att inga datum skrevs upp och att det inte talades om det ordentligt. Så jag F A T T A R I N T E hur jag kunde låta det rinna mellan fingrarna.
Vågar mig på en gissning att det var för att en gång för alla "bevisa" att jag har rätt, det går inte att lita på att nåt blir gjort helt och hållet, att det råder en anda av "mycket snack och lite verkstad" och ska nåt bli gjort är det bäst jag gör det själv.
Men nu är vi då utan semester, back to dreams and dreams only, för under tiden som det här har dravlats och "skulle lösa sig" så har ju alla andra tänkbara barnvakter skaffat andra planer och jobb osv.
Så jag kastade mig in på charterbolagens sidor för att vända upp och ner på alla planer och idéer, helt enkelt ta alla fyra barnen med oss och stanna på ett hotell, han får skylla sig själv för sin dåliga framförhållning och betala dessutom, bestämde jag.
Jaha? Då finns ju inte ett enda ledigt avresedatum när han är hemma!! Och jag är rätt säker på att min chef inte blir överlycklig om jag kommer tillbaka efter 3 års mammaledighet och säger Hej, här har ni mig och jag ska på semester om tre veckor! Suck................
Just nu är jag SKITSUR och jättedeppig och min tröst är att jag och Robin drar till Malmö på fredag. Just idag känner jag rätt starkt att jag inte vill åka hem sen :0(
Och vi som just hade det så himla bra *lessen*
Så när jag nu var så jävla dum så jag trodde att nån annan kunde reda ut frågetecken och få klara besked (särskilt som man får beskedet "det är lugnt, inga problem, jag har fixat det") så antar jag att jag får "skylla mig själv" (jag är fetironisk nu!) när jag står här utan barnvakt, utan semester, utan Romresa. Nån frivillig som vill berätta det här för Robin nu? Tacksam för å slippa :0(
Vi har ingen barnvakt, för svärmor jobbar, vilket inte var särskilt överraskande och jag vet inte varför jag och min annars så logiska hjärna inte "visste" det redan för två månader sedan...kan det bero på att ingen öppnade munnen och sa det kanske?
Och jag vet inte heller varför jag inte tog saken i egna händer redan för en månad sedan när jag började uppfatta att A sa "Skriv upp datumen, det är antingen tors-mån v 28 eller 29, prata om det ordentligt och så hörs vi" alldeles för många gånger.
Fast de talades vid flera gånger i veckan så sades samma sak, om och om igen, för att inte tala om att HAN OCKSÅ glömde datumen VARJE JÄVLA GÅNG och det var UPPENBART att inga datum skrevs upp och att det inte talades om det ordentligt. Så jag F A T T A R I N T E hur jag kunde låta det rinna mellan fingrarna.
Vågar mig på en gissning att det var för att en gång för alla "bevisa" att jag har rätt, det går inte att lita på att nåt blir gjort helt och hållet, att det råder en anda av "mycket snack och lite verkstad" och ska nåt bli gjort är det bäst jag gör det själv.
Men nu är vi då utan semester, back to dreams and dreams only, för under tiden som det här har dravlats och "skulle lösa sig" så har ju alla andra tänkbara barnvakter skaffat andra planer och jobb osv.
Så jag kastade mig in på charterbolagens sidor för att vända upp och ner på alla planer och idéer, helt enkelt ta alla fyra barnen med oss och stanna på ett hotell, han får skylla sig själv för sin dåliga framförhållning och betala dessutom, bestämde jag.
Jaha? Då finns ju inte ett enda ledigt avresedatum när han är hemma!! Och jag är rätt säker på att min chef inte blir överlycklig om jag kommer tillbaka efter 3 års mammaledighet och säger Hej, här har ni mig och jag ska på semester om tre veckor! Suck................
Just nu är jag SKITSUR och jättedeppig och min tröst är att jag och Robin drar till Malmö på fredag. Just idag känner jag rätt starkt att jag inte vill åka hem sen :0(
Och vi som just hade det så himla bra *lessen*
lördag 22 maj 2010
Nu har jag fått så mycket vila så jag nästan börjar skämmas
Sovmorgon till minst kl 9 varje morgon (jag sover som jag vore död så hundra kanoner kan inte väcka mig!)
Ledig tid, matlagning ifred, shoppingtid, makeover hos frissan, bio med min man, middag med min man, puben med min man, roadtrip i Blekinge med min man (så han har ju faktiskt också fått en del barnfri tid då), ikväll ska jag på middag med sjögräsänkorna och nästa helg väntar Malmö/Köpenhamn :0)
Kan utan problem vänja mig vid denna typ av leverna faktiskt ;0)
Ledig tid, matlagning ifred, shoppingtid, makeover hos frissan, bio med min man, middag med min man, puben med min man, roadtrip i Blekinge med min man (så han har ju faktiskt också fått en del barnfri tid då), ikväll ska jag på middag med sjögräsänkorna och nästa helg väntar Malmö/Köpenhamn :0)
Kan utan problem vänja mig vid denna typ av leverna faktiskt ;0)
måndag 17 maj 2010
Varför går tiden så rasande fort när han är hemma?
Nu får klockan hemskt gärna stå still! Jag vill inte vill inte vill inte att det ska gå så fort, och det är skitjobbigt att jag redan efter en halv vecka börjat få ont i magen för att jag fasar för att det går så fort och snart ska jag var själv igen, det är tamejfaaan rubbat!!! *morr*
Jag försöööker verkligen slappna av och njuta av det just nu, passa på och ta vara på tillfället, men jag är så djupt rotat trött så jag mår illa av att tänka på att jag måste göra det om och om och om igen. År ut och år in. Aldrig någonsin har jag kännt så starkt att jag H A T A R hans jävla jobb! Det är uppenbart att det funkar tom två barn, sen stupar det. Det är inte mänskligt att vara ensam hemma i en månad med fyra barn, det är verkligen inte det.
Han försöker trösta mig med att det nog kommer att kännas lättare när jag börjar jobba och får ett vuxet liv och inte bara umgås med bebisar, men när i hela världen ska jag hinna med nåt då då???? Om jag inte hinner gå på toa ens nu, hur ska jag hinna med att andas när jag ska lägga till ett jobb också?!
Nåja, det har varit fantastiska dagar, han har skött sig exemplariskt. Han fick en släng av kräksjuka i fredagskväll/natt och jag suckade en del, men det gick fort över och ingen annan blev sjuk så det kanske var nåt han åt.
Men annars har han varit ovanligt lyhörd och företagsam :0)
I torsdags fick vi barnvakt i försenad födelsedagspresent av världens snällaste skånska som var här, och vi var på stan en sväng och åt god mat och drack öl och gick omkring och pratade lite.
Nu på torsdag är det tajm för min sväng till frissan igen, tajm för klippning, färgning och sminkning, och en stor dos socialt liv, sköööönt! Sen på kvällen ska vi på bio och se Robin Hood, jag är Robin Hood-fantast (hallå, ungen är tom döpt efter honom ;0) ) så jag måste ju kolla in den här också, fast jag inte är nån vidare filmmänniska.
På fredag ska världens finaste "kuster" passa barnen hela dagen och vi ska på tumanhandutflykt oavsett väder. Vi firar 6-årsdag på torsdag nämligen så vi ska ensammysa lite.
Sen är det fullt röj på lördag när jag ska ut med sjögräsänkorna och helgen därefter sticker jag till Malmö/Köpenhamn. Jissus så mycket tid som är BARA MIN! :0)
Sovit har jag gjort också, både skåneväninnan och maken har varit snabba och fixat med tvillingarna så jag har fått sovmorgon till ca 9.30 varenda dag nu, fast jag är lite rastlös och har svårt att stanna i sängen när jag väl har vaknat till numera. Och dessutom är jag så korkad så jag snurrar runt på mage när jag somnar om sista gången, ajajajaj för ryggen. Men jag är mer eller mindre medvetslös när jag gör det så jag kan inte riktigt hindra mig själv fast jag ångrar det varje morgon. Idag har jag tom sånt där stödbälte på, jag MÅSTE få tid att träna upp mig nu, för det här slutar i katastrof snart! Men det blir ju en ond cirkel också, det gör ont så jag vill inte träna, och när jag inte tränar så får jag ont.
Sen är det ju en stor bidragande faktor att jag ALDRIG varit intresserad av träning, sport eller ens lite lättgympa, guuud så tråkigt det är! Jag stoltserade med, med högburet huvud, en ETTA i gympa på gymnasiet, gud, jag hade så mycket annat för mig, jag vrålpluggade språk under gympalektionerna och fick femma i dem istället tex.
Nåja, NÅT måste jag i vilket fall göra, så jag får pallra mig iväg och simma tror jag, den enda träning jag står ut med, för då blir jag inte svettig och dessutom är det nåt man verkligen gör IFRED! Jag är totalt tränings-asocial! ;0) Nån föreslog att jag skulle köpa en maskin och ställa framför TV:n, hahahaha, jag tittar ju inte på TV! Får ställa den framför spisen då, för där tillbringar jag ändå alltför mycket ofrivillig tid...
Och typ jogga skulle jag aldrig få för mig, fattar ni att minst 966 kvinnor blev utsatta för överfallsvåldtäkt 2009! En ursäkt så god som någon faktiskt ;0)
Jag försöööker verkligen slappna av och njuta av det just nu, passa på och ta vara på tillfället, men jag är så djupt rotat trött så jag mår illa av att tänka på att jag måste göra det om och om och om igen. År ut och år in. Aldrig någonsin har jag kännt så starkt att jag H A T A R hans jävla jobb! Det är uppenbart att det funkar tom två barn, sen stupar det. Det är inte mänskligt att vara ensam hemma i en månad med fyra barn, det är verkligen inte det.
Han försöker trösta mig med att det nog kommer att kännas lättare när jag börjar jobba och får ett vuxet liv och inte bara umgås med bebisar, men när i hela världen ska jag hinna med nåt då då???? Om jag inte hinner gå på toa ens nu, hur ska jag hinna med att andas när jag ska lägga till ett jobb också?!
Nåja, det har varit fantastiska dagar, han har skött sig exemplariskt. Han fick en släng av kräksjuka i fredagskväll/natt och jag suckade en del, men det gick fort över och ingen annan blev sjuk så det kanske var nåt han åt.
Men annars har han varit ovanligt lyhörd och företagsam :0)
I torsdags fick vi barnvakt i försenad födelsedagspresent av världens snällaste skånska som var här, och vi var på stan en sväng och åt god mat och drack öl och gick omkring och pratade lite.
Nu på torsdag är det tajm för min sväng till frissan igen, tajm för klippning, färgning och sminkning, och en stor dos socialt liv, sköööönt! Sen på kvällen ska vi på bio och se Robin Hood, jag är Robin Hood-fantast (hallå, ungen är tom döpt efter honom ;0) ) så jag måste ju kolla in den här också, fast jag inte är nån vidare filmmänniska.
På fredag ska världens finaste "kuster" passa barnen hela dagen och vi ska på tumanhandutflykt oavsett väder. Vi firar 6-årsdag på torsdag nämligen så vi ska ensammysa lite.
Sen är det fullt röj på lördag när jag ska ut med sjögräsänkorna och helgen därefter sticker jag till Malmö/Köpenhamn. Jissus så mycket tid som är BARA MIN! :0)
Sovit har jag gjort också, både skåneväninnan och maken har varit snabba och fixat med tvillingarna så jag har fått sovmorgon till ca 9.30 varenda dag nu, fast jag är lite rastlös och har svårt att stanna i sängen när jag väl har vaknat till numera. Och dessutom är jag så korkad så jag snurrar runt på mage när jag somnar om sista gången, ajajajaj för ryggen. Men jag är mer eller mindre medvetslös när jag gör det så jag kan inte riktigt hindra mig själv fast jag ångrar det varje morgon. Idag har jag tom sånt där stödbälte på, jag MÅSTE få tid att träna upp mig nu, för det här slutar i katastrof snart! Men det blir ju en ond cirkel också, det gör ont så jag vill inte träna, och när jag inte tränar så får jag ont.
Sen är det ju en stor bidragande faktor att jag ALDRIG varit intresserad av träning, sport eller ens lite lättgympa, guuud så tråkigt det är! Jag stoltserade med, med högburet huvud, en ETTA i gympa på gymnasiet, gud, jag hade så mycket annat för mig, jag vrålpluggade språk under gympalektionerna och fick femma i dem istället tex.
Nåja, NÅT måste jag i vilket fall göra, så jag får pallra mig iväg och simma tror jag, den enda träning jag står ut med, för då blir jag inte svettig och dessutom är det nåt man verkligen gör IFRED! Jag är totalt tränings-asocial! ;0) Nån föreslog att jag skulle köpa en maskin och ställa framför TV:n, hahahaha, jag tittar ju inte på TV! Får ställa den framför spisen då, för där tillbringar jag ändå alltför mycket ofrivillig tid...
Och typ jogga skulle jag aldrig få för mig, fattar ni att minst 966 kvinnor blev utsatta för överfallsvåldtäkt 2009! En ursäkt så god som någon faktiskt ;0)
onsdag 12 maj 2010
Jag ser målsnöret!
Frukost på verandan 11 maj 2010
Lille punkarn redo för Skolgårdens Dag 12 maj 2010Bara några timmar kvar! Nu får ni alla hjälpa mig att blåsa bort askmoln om det behövs. Annars lär den där vulkanen få problem, för jag har knåpat på en dunderhonung så jag ska kunna proppa igen den med en stor sten *morr*
OM flyget blir inställt, går det tack o lov en färja från Gdansk kl 21.30 eller vad det nu var. Då har vi honom hemma imorgon förmiddag. Men vi vill ha hem honom IDAG!
Han är ju en evig optimist också, så han har bokat ett tåg som går 26 min efter landning. Men det är värt att chansa. Annars går det två tåg till innan kvällen är slut, så jag är lugn. Senast imorgon fm har vi honom hemma.
Ikväll kommer dessutom en av mina bästaste vänner från Skåne. Fina fina! Saknat massor!
Hon är en av de där få människorna som faktiskt kan få lov att komma samma dag som han kommer hem, för hon FATTAR nåt!
Fredde Gos blev SÅÅÅ lycklig imorse när jag sa att nu är pappa på väg hem. Han visste inte omhan skulle skratta eller gråta eller hoppa i soffan, så han gjorde alltihop. Lille lille hjärtat! Det är inte lätt att vara 2½ år och längta så oerhört efter sin pappa. Robin fixar det ju. Han har ju lite tidsbegrip. Och tvillingarna är för små än, så de bryr sig inte alls. Men Fredrik DÖR verkligen en smula när pappa åker. Han brukar säga Emil o Saga är dina trollbarn, jag är pappas trollunge! :0)
Sagan övar sig på att klä på sig själv, söt som en ängel, sur som ättika, som vanligt :0)
Men hon är företagsam och "rätt och riktig". När jag säger Nu ska vi gå ut så springer hon till klädhängaren och börjar dela ut till alla. Emil är hjälpsam i hushållet, gillar att diska, dammsuga, sopa, skura golvet, laga mat. Saga är hjälpsam med barnen, fixar fram kläder o blöjor, matar, nattar, klappar om. Han leker med hushållsleksakerna, hon leker med dockor och motorcyklar :0)
måndag 10 maj 2010
På onsdag är det Skolgårdens dag
och Robins klass ska vara punkare allihop, efter en omröstning i klassen. Funderar på om det är jag eller de som har dålig koll på vad en punkare är. Jag antar att de tänker på nån i extrem tuppkam, det är nog därför de tycker idéen är så fnissigt kul. Men jag som inte hade de äldsta föräldrarna på 70-talet (min pappa fyllde 18 två veckor efter att jag föddes) har kanske inte riktigt samma syn på punkrock...jag vill nämligen påstå att min unge är redan rätt klädd som en punkare, herregud, går man in i en vanlig barnklädesaffär så finns det ju knappt nåt annat nuförtiden. Min käre make föredrar förstås att sonen går i mer hårdrockiga kläder än punkrockiga, men nu har ju sonen också en egen vilja, så här är det rödrutiga byxor i garderoben.
Men visst, som sagt, de har säkerligen de mest extrema punkarna i huvudet, så det är väl bäst att jag susar iväg och shoppar lite hårspray och färg kanske :0) och några säkerhetsnålar kanske... ;0)
Men visst, som sagt, de har säkerligen de mest extrema punkarna i huvudet, så det är väl bäst att jag susar iväg och shoppar lite hårspray och färg kanske :0) och några säkerhetsnålar kanske... ;0)
söndag 9 maj 2010
Trådlöst är trevligt :0)
Sitter i soffan med kaffekopp i fönstret...naturligtvis utom räckhåll för barnen, perfekt form på vårt nya vardagsrum :0) och makens pyttelilla laptop i knäet. Alltså den är så liten och söt så jag helt "omodernt" hävdade att den är omanlig, därför var det nog bäst att jag tog hand om den...han måste ha tyckt att det var jobbigare än han erkände att jag sa så, för han lämnade den hemma ;0)
Iofs är vår stationära dator trasig och full av virus, så den har vi dra't ur sladden på, men han har den gamla laptopen med sig ut och jag fick ha den nya hemma. Jag tror att han insett att om hans fru får sin dagliga dos av FacebookSocialLife så kommer hon inte att adoptera bort barnen medan han är borta.
Det är sista söndagen för den här gången, natten till torsdag kommer Han äntligen hem! Nu är det visst aska i luften igen och jag glädjer mig åt att de för en gångs skull ska på varv i Polen, då går det färja hem om det blir kris. Att hämta honom i Karlskrona funkar ju, om vi måste.
Än så länge har det varit en lyckad morgon, barnen sov till 8.40, hurra! De har lite svårt att få riktig ro på natten tyvärr, särskilt Saga är orolig och har fortfarande i kopplat att man kan stoppa in nappen själv. Så ibland kan man bli skvatt galen på detta hoppande upp och ner, och undra om man var riktigt klok som flyttade ut dem ur sovrummet, det är ju så "långt" att gå.
Men fördelarna är fler, det är så oerhört skönt att kunna ha lampan tänd och läsa utan att störa dem, och jag vaknar inte lika lätt av minsta lilla knyst, de flesta knyst under en natt kräver ju ingen åtgärd från min sida, men väcker mig ju ändå. Nu har inte maken varit hemma så mycket sedan de flyttade ut ordentligt, men jag tror att jag kommer märka någon liten fördel till när han kommer hem ;0)
Snart snart snart ska jag på semester, ok, den är två nätter och jag har förstått på folk jag pratar med att det tydligen inte är så mycket att hänga i julgranen *fnys* men jag tycker det ska bli alldeles fantastiskt skönt att bo på hotell två nätter, äta hotellfrukost, duscha utan att behöva städa bort leksaker först, bara gå ur sängen och inte behöva bädda eller tvätta lakan eller trängas med 2-åring. Att Robin ska följa med är bara roligt, han är ju stor och enkel att ha å göra med, han kan sitta på en restaurang i flera timmar utan gnöl (han kan tappa tålamodet på servitriser och sega kockar, men det kan jag med. Och han brukar bara vara gnällig när småttingarna är med, för då har vi inte tid att prata med honom och då blir det ju dötrist!), han kan hämta sin frukost själv på buffén, han kan hålla sig nån timme om han blir kissnödig, han behöver ingen vagn, inga blöjor, inte sitta i knäet osv osv. Fria händer! Bara en sån sak! Tjohooo!!
Sen är det lagom länge för att det inte ska bli helt upp-och nervända världen hemma under tiden, "folk" tycker jag ska dumpa maken hemma minst en vecka med småbarnen, men ärligt talat så har vi så kort tid med varann så jag vill ju faktiskt vara tillsammans med honom.
Och hur många tror att han skulle inse hur tufft jag har det hemma i fyra veckor, på en vecka ensam hemma - räck upp en hand! Jo, han skulle säkert säga (det gör han ju på två dar) NU fattar jag hur du har det! Men hur många tror att hans vecka skulle innebära 16 maskiner nedkräkt tvätt, föräldramöten i skolan, matsäckar att packa, matkassar att bära hem osv osv. Sorry, men jag råkar veta att lagen om alltings jävlighet kommer att välja första veckan efter att han har åkt igen för alla former av extra arbete utöver de vanliga matlagningarna och tvättmaskinerna och läxläsningarna. Och det vet jag att han fixar utan som helst problem...naja, jag tror mig vara tämligen säker på att jag kommer att få hänga den där tvätten och rensa kylskåpet och lite sånt...men det är ju inga större katastrofer. Det är ju sånt där som han hävdar beror på att vi "prioriterar olika"...jag tycker det är rätt intressant att man kan lågprioritera barnens lunch och mellanmål...men jag är ju typiskt kvinnlig jag...*fnys*
Min vän K sa nåt bra häromdan :0) Hon sa "Det som är så typiskt du är att du Jobbar och du Älskar dina barn" Med detta menade hon att jag jobbar jobbar jobbar, mina vardagssysslor är mitt Jobb, som jag röjer undan fort som tusan för att kunna slänga mig på golvet och bara vara med barnen. Bara sjunga, leka och busa med dem. Jag ställer saker på rätt plats från början för att vinna tid att bara vara. Det funkar när A inte är hemma. Barnen vet att nu jobbar mamma, får hon göra det klart så är hon glad och har tid med oss. Så kommer A hem och Kaosar till Allt. Han sitter kvar vid det stökiga middagsbordet i timmar och pratar medan mjölken blir ljummen och frun kokar över :0) När hon stormar därifrån inser han att han ska plocka undan och duttar lite här och lite där i minst en timme, och när han är klar står stekpannan kvar på spisen, det är kladdigt under EN av barnstolarna och mitt på bordet står en ketchupflaska...Den kan mycket väl bli stående till frukost nästa dag...det här med kylvara och bakterier och sjuka barn verkar inte vara på högprio-listan...
Under tiden har jag flängt på alla barnen pyjamasar, läst läxor, plockat undan alla leksaker osv osv så vi bara kan sjunka ner och lata oss sen. Kan ju bara föreställa mig hur lång tid det skulle ta innan jag kunde sätta ner ändan i lugn och ro om jag skulle vänta på att han skulle göra det klart. Men visst är det så "enkelt" så att vi "bara" prioriterar olika *doh*.
Jag är en genuin LATMASK, därför susar jag undan skiten fort som faaan så jag kan skita i alltihop sen! Jag har alltid skötväskan så gott som klar, för att kunna sticka på Äventyr på fem minuter! Jag blir galen när vi i fyra timmar har surrat omkring och aldrig kommer iväg fast vi vetat i flera da'r att vi ska åka! När jag tror att vi är klara och A bara ska duscha också...i en halvtimme...gaaaah!
Så, ja, jag kommer fortsätta göra det, fort fort i FruMonsterFart för att då kan jag sitta och lata mig utan att vara arg medan han fortfarande surrar runt och aldrig blir klar. Och det är han som får stresshjärta av att flänga runt medan jag lutar mig tillbaka i bilen, med alla barnen, och filar naglarna och mobilsurfar och väntar på honom *nöjd*
Iofs är vår stationära dator trasig och full av virus, så den har vi dra't ur sladden på, men han har den gamla laptopen med sig ut och jag fick ha den nya hemma. Jag tror att han insett att om hans fru får sin dagliga dos av FacebookSocialLife så kommer hon inte att adoptera bort barnen medan han är borta.
Det är sista söndagen för den här gången, natten till torsdag kommer Han äntligen hem! Nu är det visst aska i luften igen och jag glädjer mig åt att de för en gångs skull ska på varv i Polen, då går det färja hem om det blir kris. Att hämta honom i Karlskrona funkar ju, om vi måste.
Än så länge har det varit en lyckad morgon, barnen sov till 8.40, hurra! De har lite svårt att få riktig ro på natten tyvärr, särskilt Saga är orolig och har fortfarande i kopplat att man kan stoppa in nappen själv. Så ibland kan man bli skvatt galen på detta hoppande upp och ner, och undra om man var riktigt klok som flyttade ut dem ur sovrummet, det är ju så "långt" att gå.
Men fördelarna är fler, det är så oerhört skönt att kunna ha lampan tänd och läsa utan att störa dem, och jag vaknar inte lika lätt av minsta lilla knyst, de flesta knyst under en natt kräver ju ingen åtgärd från min sida, men väcker mig ju ändå. Nu har inte maken varit hemma så mycket sedan de flyttade ut ordentligt, men jag tror att jag kommer märka någon liten fördel till när han kommer hem ;0)
Snart snart snart ska jag på semester, ok, den är två nätter och jag har förstått på folk jag pratar med att det tydligen inte är så mycket att hänga i julgranen *fnys* men jag tycker det ska bli alldeles fantastiskt skönt att bo på hotell två nätter, äta hotellfrukost, duscha utan att behöva städa bort leksaker först, bara gå ur sängen och inte behöva bädda eller tvätta lakan eller trängas med 2-åring. Att Robin ska följa med är bara roligt, han är ju stor och enkel att ha å göra med, han kan sitta på en restaurang i flera timmar utan gnöl (han kan tappa tålamodet på servitriser och sega kockar, men det kan jag med. Och han brukar bara vara gnällig när småttingarna är med, för då har vi inte tid att prata med honom och då blir det ju dötrist!), han kan hämta sin frukost själv på buffén, han kan hålla sig nån timme om han blir kissnödig, han behöver ingen vagn, inga blöjor, inte sitta i knäet osv osv. Fria händer! Bara en sån sak! Tjohooo!!
Sen är det lagom länge för att det inte ska bli helt upp-och nervända världen hemma under tiden, "folk" tycker jag ska dumpa maken hemma minst en vecka med småbarnen, men ärligt talat så har vi så kort tid med varann så jag vill ju faktiskt vara tillsammans med honom.
Och hur många tror att han skulle inse hur tufft jag har det hemma i fyra veckor, på en vecka ensam hemma - räck upp en hand! Jo, han skulle säkert säga (det gör han ju på två dar) NU fattar jag hur du har det! Men hur många tror att hans vecka skulle innebära 16 maskiner nedkräkt tvätt, föräldramöten i skolan, matsäckar att packa, matkassar att bära hem osv osv. Sorry, men jag råkar veta att lagen om alltings jävlighet kommer att välja första veckan efter att han har åkt igen för alla former av extra arbete utöver de vanliga matlagningarna och tvättmaskinerna och läxläsningarna. Och det vet jag att han fixar utan som helst problem...naja, jag tror mig vara tämligen säker på att jag kommer att få hänga den där tvätten och rensa kylskåpet och lite sånt...men det är ju inga större katastrofer. Det är ju sånt där som han hävdar beror på att vi "prioriterar olika"...jag tycker det är rätt intressant att man kan lågprioritera barnens lunch och mellanmål...men jag är ju typiskt kvinnlig jag...*fnys*
Min vän K sa nåt bra häromdan :0) Hon sa "Det som är så typiskt du är att du Jobbar och du Älskar dina barn" Med detta menade hon att jag jobbar jobbar jobbar, mina vardagssysslor är mitt Jobb, som jag röjer undan fort som tusan för att kunna slänga mig på golvet och bara vara med barnen. Bara sjunga, leka och busa med dem. Jag ställer saker på rätt plats från början för att vinna tid att bara vara. Det funkar när A inte är hemma. Barnen vet att nu jobbar mamma, får hon göra det klart så är hon glad och har tid med oss. Så kommer A hem och Kaosar till Allt. Han sitter kvar vid det stökiga middagsbordet i timmar och pratar medan mjölken blir ljummen och frun kokar över :0) När hon stormar därifrån inser han att han ska plocka undan och duttar lite här och lite där i minst en timme, och när han är klar står stekpannan kvar på spisen, det är kladdigt under EN av barnstolarna och mitt på bordet står en ketchupflaska...Den kan mycket väl bli stående till frukost nästa dag...det här med kylvara och bakterier och sjuka barn verkar inte vara på högprio-listan...
Under tiden har jag flängt på alla barnen pyjamasar, läst läxor, plockat undan alla leksaker osv osv så vi bara kan sjunka ner och lata oss sen. Kan ju bara föreställa mig hur lång tid det skulle ta innan jag kunde sätta ner ändan i lugn och ro om jag skulle vänta på att han skulle göra det klart. Men visst är det så "enkelt" så att vi "bara" prioriterar olika *doh*.
Jag är en genuin LATMASK, därför susar jag undan skiten fort som faaan så jag kan skita i alltihop sen! Jag har alltid skötväskan så gott som klar, för att kunna sticka på Äventyr på fem minuter! Jag blir galen när vi i fyra timmar har surrat omkring och aldrig kommer iväg fast vi vetat i flera da'r att vi ska åka! När jag tror att vi är klara och A bara ska duscha också...i en halvtimme...gaaaah!
Så, ja, jag kommer fortsätta göra det, fort fort i FruMonsterFart för att då kan jag sitta och lata mig utan att vara arg medan han fortfarande surrar runt och aldrig blir klar. Och det är han som får stresshjärta av att flänga runt medan jag lutar mig tillbaka i bilen, med alla barnen, och filar naglarna och mobilsurfar och väntar på honom *nöjd*
onsdag 5 maj 2010
En vecka kvar tills mannen kommer hem
Två veckor kvar tills vi ska ha barnvakt en dag och bara mysa och fira vår 6-årsdag.
Tre veckor kvar tills jag ska åka på semester med bara stora sonen och världens bästa "kuster"!
Men innan dess ska jag överleva Skrik- och Gnäll-OS, verkar gå av stapeln idag...för att vara riktigt effektiva avlöser de varann, det är ju onödigt om det blir tyst nångång liksom.
Måste skrapa fram lite ork att hitta på nåt med dem, så det blir tyst och glatt igen. Rota fram Sagans regnbrallor så vi kan gå ut i trädgården lite. Har blommor att plantera, det började regna i exakt samma ögonblick som jag betalade dem...förlåt, allt är mitt fel!
Igårkväll hade jag och Freddan mys för oss själva, så sällsynt! Vi busade lite och blåste såpbubblor i sängen, sånt där som man inte "får" göra ;0) Lycka! <3
Emil verkar ha tagit det hårt att han var sjuk i helgen, han har nämligen ökat från två snuttar till FYRA! Hela famnen full av gosekaniner <3
Robin ska vara punkare nästa vecka på Skolgårdens dag. Måste googla lite för lite roliga idéer, jag är så gammal nu så jag kommer knappt ihåg hur en punkare ser ut ;0)
Saga övar intensivt på att lära sig prata (till skillnad från Emil som glatt nöjer sig med att säga Ta-Ta!) Hon har nu lärt sig säga Bebe och Bappe (bebis o nappen, duktig kicka!)
Tre veckor kvar tills jag ska åka på semester med bara stora sonen och världens bästa "kuster"!
Men innan dess ska jag överleva Skrik- och Gnäll-OS, verkar gå av stapeln idag...för att vara riktigt effektiva avlöser de varann, det är ju onödigt om det blir tyst nångång liksom.
Måste skrapa fram lite ork att hitta på nåt med dem, så det blir tyst och glatt igen. Rota fram Sagans regnbrallor så vi kan gå ut i trädgården lite. Har blommor att plantera, det började regna i exakt samma ögonblick som jag betalade dem...förlåt, allt är mitt fel!
Igårkväll hade jag och Freddan mys för oss själva, så sällsynt! Vi busade lite och blåste såpbubblor i sängen, sånt där som man inte "får" göra ;0) Lycka! <3
Emil verkar ha tagit det hårt att han var sjuk i helgen, han har nämligen ökat från två snuttar till FYRA! Hela famnen full av gosekaniner <3
Robin ska vara punkare nästa vecka på Skolgårdens dag. Måste googla lite för lite roliga idéer, jag är så gammal nu så jag kommer knappt ihåg hur en punkare ser ut ;0)
Saga övar intensivt på att lära sig prata (till skillnad från Emil som glatt nöjer sig med att säga Ta-Ta!) Hon har nu lärt sig säga Bebe och Bappe (bebis o nappen, duktig kicka!)
måndag 3 maj 2010
Saker och ting kan tydligen inte bara vara enkla
inte ens när man envist bestämt sig för att bara ta tag i saker som är inom ramarna för vad man känner att man klarar av, man skalar ner allting till bara absoluta måsten och några riktigt roliga saker. När man precis tagit sig till botten av tvättkorgen och burit in allt rent i skåpen och känner att nu ska vi utan problem ligga i fas med oss själva ända fram till maken kommer hem och inte ta en enda droppe vatten över huv'et...Nähä, då blir hela familjen magsjuk! Tack för den då!
Kan det blir mer madrömslikt än så? Att vara kräksjuk själv med två 1-åringar och en 2-åring som kräks och en 9-åring som är uttråkad till döden? De små har ju ingen som helst koll på vad som händer, så de bara kutar omkring som yra höns och spyr både här och där. Emil provade en blomkruka...kul :0( Sen gråter de ju så förtvivlat så de vill klamra sig fast vid en också, och försöker man bända loss dem för att hålla dem utåt istället så blir de helt hysteriska.
Och det är ju sjukan from hell också, såtillvida att INGEN på hela jordklotet är intresserad av att komma och ge ett handtag :0(
Hoppet steg nån sekund när min pappa ringde för att höra hur vi mådde, men han avslutade ganska snabbt med att det är ingen idé att vi kommer också och blir sjuka. Då grät jag. Hopplösare än så kan livet inte bli. Jo det kan det förstås. Men det kändes förstås inte så exakt då :0(
Min mamma förbarmade sig över oss i alla fall och kom förbi med matlåda till Robin. Han som var frisk mitt i alltihop behövde ju mat. Jag lyckades peta i mig lite själv också, det är liksom inte tal om att vara sjuk när de är det, spelar ingen roll hur dåligt man mår, det är bara att bita ihop och ta sig igenom det. Fram med en madrass, putta in spjälsängar i vardagsrummet, ta fram alla handdukar och lakan du kan hitta, vattenmuggar, nappar...och STÅ UT!
Tack o lov var jag på benen fort, nu är jag mest instängd och frustrerad. Barnen är pigga men inte friska. Vi ska nog orka ut i trädgården en liten sväng i alla fall. Annars kommer vi bli knäppa i huv'et allihop.
9 dagar kvar tills han kommer hem. Överlev! Stå ut! Ta dig igenom! Fortsätt simma! ....tröööött!
Sen ska jag på semester!!!
Kan det blir mer madrömslikt än så? Att vara kräksjuk själv med två 1-åringar och en 2-åring som kräks och en 9-åring som är uttråkad till döden? De små har ju ingen som helst koll på vad som händer, så de bara kutar omkring som yra höns och spyr både här och där. Emil provade en blomkruka...kul :0( Sen gråter de ju så förtvivlat så de vill klamra sig fast vid en också, och försöker man bända loss dem för att hålla dem utåt istället så blir de helt hysteriska.
Och det är ju sjukan from hell också, såtillvida att INGEN på hela jordklotet är intresserad av att komma och ge ett handtag :0(
Hoppet steg nån sekund när min pappa ringde för att höra hur vi mådde, men han avslutade ganska snabbt med att det är ingen idé att vi kommer också och blir sjuka. Då grät jag. Hopplösare än så kan livet inte bli. Jo det kan det förstås. Men det kändes förstås inte så exakt då :0(
Min mamma förbarmade sig över oss i alla fall och kom förbi med matlåda till Robin. Han som var frisk mitt i alltihop behövde ju mat. Jag lyckades peta i mig lite själv också, det är liksom inte tal om att vara sjuk när de är det, spelar ingen roll hur dåligt man mår, det är bara att bita ihop och ta sig igenom det. Fram med en madrass, putta in spjälsängar i vardagsrummet, ta fram alla handdukar och lakan du kan hitta, vattenmuggar, nappar...och STÅ UT!
Tack o lov var jag på benen fort, nu är jag mest instängd och frustrerad. Barnen är pigga men inte friska. Vi ska nog orka ut i trädgården en liten sväng i alla fall. Annars kommer vi bli knäppa i huv'et allihop.
9 dagar kvar tills han kommer hem. Överlev! Stå ut! Ta dig igenom! Fortsätt simma! ....tröööött!
Sen ska jag på semester!!!
tisdag 27 april 2010
Varmt i holken
Jag har ett lammskinn hängandes på altanen, glömt att ta in det, måste tvätta det för en besökande jycke spydde på det. Men idag har lille herr Talgoxe fått sin lycka gjord. Han satt en lång stund och noppade loss ullen och flög fram och tillbaka till holken. Jag lyckades smyga på honom , visst är han söt?
Imorgon fyller jag 35 år
Trodde faktiskt att det skulle kännas jobbigare att skriva, men det känns bra nu, hoppas jag har krisat färdigt :0)
Jag hade aldrig nån 30-årskris, min man hade en (vi var bara kompisar då), han färgade håret och köpte en cabriolet. Undrar om jag kan göra det nu? :0) Färgar håret gör jag redan, men en cab skulle sitta fint i vårsolen! Annars tycker jag inte att jag krisat så mycket just pga åldern. Jag har fyrbarnstvillingbabysjögräsänka-krisat! Men nu känns precis allting bra! Jag tom SOV inatt! Mycket! Och barnen med då förstås. Mååånga glada gubbar på det!
Och ikväll (som jag skrev på FB) låter jag 35-årstrotsen infinna sig. Jag kastar mig på golvet och vägrar plocka undan en enda pryttel ikväll! Och den stora skillnaden mot för 32 år sen är att jag gör precis som jag vill ;0)
Jaja, jag ångrar mig säkert imorgon, men jag lever hårt på min nya riktlinje att inte göra ett skvatt mer än det jag har lust med (förutom sånt som är absolut livsnödvändigt förstås, jag kan ju inte skita i att byta blöjor på barnen bara för att jag inte har lust med det...men om 2 veckor tänker jag skita i det också! Haha!)
Min fina unge cyklade till affären idag för att köpa en present till mig. Jaja, jag fick ge honom pengarna till den, men det är tanken som räknas. Han fick 80 kr med sig. Han handlade för 13 spänn ;0) Jag tror att det var en liten herre som trodde att han skulle få behålla pengarna som blev över...
Men han är söt, och han har tänkt till, jag är tämligen säker på att det är som kostar 13 kr i vår närbutik, och det säger en hel del om att han faktiskt KÄNNER sin mamma. (Marabou choklad, frukt och mandel...hur mycket ska vi sätta?) Fina ungen!
Igår ägnade han hela kvällen åt att studera och googla på kryptor och katakomber. Vi glömde bort läsläxan tom. Men när han sa till sin fröken att vi glömde läxan för att läsa om Roms historia, så blev hon bara glatt överraskad och imponerad, så han kom undan med det.
Jag hade aldrig nån 30-årskris, min man hade en (vi var bara kompisar då), han färgade håret och köpte en cabriolet. Undrar om jag kan göra det nu? :0) Färgar håret gör jag redan, men en cab skulle sitta fint i vårsolen! Annars tycker jag inte att jag krisat så mycket just pga åldern. Jag har fyrbarnstvillingbabysjögräsänka-krisat! Men nu känns precis allting bra! Jag tom SOV inatt! Mycket! Och barnen med då förstås. Mååånga glada gubbar på det!
Och ikväll (som jag skrev på FB) låter jag 35-årstrotsen infinna sig. Jag kastar mig på golvet och vägrar plocka undan en enda pryttel ikväll! Och den stora skillnaden mot för 32 år sen är att jag gör precis som jag vill ;0)
Jaja, jag ångrar mig säkert imorgon, men jag lever hårt på min nya riktlinje att inte göra ett skvatt mer än det jag har lust med (förutom sånt som är absolut livsnödvändigt förstås, jag kan ju inte skita i att byta blöjor på barnen bara för att jag inte har lust med det...men om 2 veckor tänker jag skita i det också! Haha!)
Min fina unge cyklade till affären idag för att köpa en present till mig. Jaja, jag fick ge honom pengarna till den, men det är tanken som räknas. Han fick 80 kr med sig. Han handlade för 13 spänn ;0) Jag tror att det var en liten herre som trodde att han skulle få behålla pengarna som blev över...
Men han är söt, och han har tänkt till, jag är tämligen säker på att det är som kostar 13 kr i vår närbutik, och det säger en hel del om att han faktiskt KÄNNER sin mamma. (Marabou choklad, frukt och mandel...hur mycket ska vi sätta?) Fina ungen!
Igår ägnade han hela kvällen åt att studera och googla på kryptor och katakomber. Vi glömde bort läsläxan tom. Men när han sa till sin fröken att vi glömde läxan för att läsa om Roms historia, så blev hon bara glatt överraskad och imponerad, så han kom undan med det.
måndag 26 april 2010
En hel drøs med nya bilder :0)
Ibens nya rum
Vårt nya vardagsrum
Hullerombuller
Stora tvillingar :0)
Ska vi snacka genus? ;0)
Nattinatti
Ibland får det bli picnic inne, nær vædret inte tillåter :0)
Emil hjælper till med dammsugningen
Robin lær sig tapetsera
Saga lægger golv, lægg mærke till mobilen, en sann hantverkare
Fredrik har koll på hur det ska ligga
Våra hjælpsamma små raringar
Vårt nya vardagsrum
Hullerombuller
Stora tvillingar :0)
Ska vi snacka genus? ;0)
Nattinatti
Ibland får det bli picnic inne, nær vædret inte tillåter :0)
Emil hjælper till med dammsugningen
Robin lær sig tapetsera
Saga lægger golv, lægg mærke till mobilen, en sann hantverkare
Fredrik har koll på hur det ska ligga
Våra hjælpsamma små raringar
Så har jag då plötsligt Duracell-energi!
Det är väl märkligt?! Jag har haft hur mycket ork som helst i några dagar fast jag knappt har sovit nåt, tur att jag rensade ut ordentligt häromdagen. Sen har jag också gett mig fan på att bara fokusera på mig och min familj och inte ta mer än jag orkar bära, och gå flera gånger i bildlig bemärkelse. Jag har varit duktig på att sätta stopp på ett rakt och självbevarande sätt och inget slingrande eller telefonjacksutdragande osv. Jag säger helt enkelt Du, jag orkar inte! Känns jättebra :0)
Semesterplanerna fortskrider, nu väntar vi bara besked från barnvakterna om datumen passar, sen ska här bokas. Och det är lite av varje som är på G. Jag och en väninna och stora sonen (ev. barn nr 2 också, beror på hans humör, han är en pappagris så det är inte säkert att han vill åka med) ska åka till Köpenhamn en helg och vila oss från tvillingarna. Och sen är det Rom på schemat, då åker jag och maken och de två stora barnen, tvillingarna får ha det bra hos släkten.
Vi har också smågrejer på tapeten, vi har redan barnvakt fixad till 20 maj då vi firar 6-årsdag <3
Nu låter det som att jag gör allt för att slippa mina barn, och vet ni vad? Det stämmer! Jag kommer att bli en så mycket bättre mamma när jag fått gå ut genom den där dörren bara några dagar. Det är så oerhört intensivt att vara ensam hemma med dem allihop, vecka ut och vecka in. De sover som krattor, jag har varit uppe minst 15 ggr inatt! Lillsagan hade ont i magen :0( och häromnatten var jag uppe i nästan en timme från 01.38 för stor kille kräktes över ett ton med lego! NAJS!
Så det är utan några som helst problem som jag vinkar bye bye till dem en natt eller två (sen längtar jag ihjäl mig!).
Eventuellt blir det en snabbtur "hem" till Gotland för min älskade "sommarfarmor" gick bort igår. Jag väntar besked om när begravningen blir så får vi se om maken hunnit hem eller om jag kan hitta nån som tar barnen ett dygn. Det är stört omöjligt att åka ensam med barnen, för det sketna gotlandsbolaget envisas med att jag måste checka in barnvagnen. Och försök komma ombord på en båt med en 1-åring på varje arm och en 2-åring som springer och en skötväska size XXL...jooo, vicken bra idé! Det hjælper inte ens att ta bilen. Jag kommer inte upp från bildæck.
Men hallååå, nu hoppade min dator øver till norska...igen! suck...
Semesterplanerna fortskrider, nu väntar vi bara besked från barnvakterna om datumen passar, sen ska här bokas. Och det är lite av varje som är på G. Jag och en väninna och stora sonen (ev. barn nr 2 också, beror på hans humör, han är en pappagris så det är inte säkert att han vill åka med) ska åka till Köpenhamn en helg och vila oss från tvillingarna. Och sen är det Rom på schemat, då åker jag och maken och de två stora barnen, tvillingarna får ha det bra hos släkten.
Vi har också smågrejer på tapeten, vi har redan barnvakt fixad till 20 maj då vi firar 6-årsdag <3
Nu låter det som att jag gör allt för att slippa mina barn, och vet ni vad? Det stämmer! Jag kommer att bli en så mycket bättre mamma när jag fått gå ut genom den där dörren bara några dagar. Det är så oerhört intensivt att vara ensam hemma med dem allihop, vecka ut och vecka in. De sover som krattor, jag har varit uppe minst 15 ggr inatt! Lillsagan hade ont i magen :0( och häromnatten var jag uppe i nästan en timme från 01.38 för stor kille kräktes över ett ton med lego! NAJS!
Så det är utan några som helst problem som jag vinkar bye bye till dem en natt eller två (sen längtar jag ihjäl mig!).
Eventuellt blir det en snabbtur "hem" till Gotland för min älskade "sommarfarmor" gick bort igår. Jag väntar besked om när begravningen blir så får vi se om maken hunnit hem eller om jag kan hitta nån som tar barnen ett dygn. Det är stört omöjligt att åka ensam med barnen, för det sketna gotlandsbolaget envisas med att jag måste checka in barnvagnen. Och försök komma ombord på en båt med en 1-åring på varje arm och en 2-åring som springer och en skötväska size XXL...jooo, vicken bra idé! Det hjælper inte ens att ta bilen. Jag kommer inte upp från bildæck.
Men hallååå, nu hoppade min dator øver till norska...igen! suck...
fredag 23 april 2010
Känner mig skönt utrensad :0)
Har gråtit ögonen ur mig i telefon med min man och nu känns allt hoppfullt och bra igen.
Han är verkligen jättefin! *varm om hjärtat*
De låg lite koko till med båten så det klickade i luren hela tiden och bröts titt som tätt, typiskt när man behöver prata av sig ordentligt. Till slut ringde han till skepparn på bryggan och bad dem ändra kurs litegrann så att de skulle få bättre kontakt med satelliten så vi fick prata klart. Rart. Nu hoppas och tror jag att det har gått in på riktigt hur jag verkligen mår här hemma. Men det får vi ju inte svar på förrän om tre veckor ungefär. Jag har i vilket fall fått upp mungiporna lite och jag har också varit jätteduktig på att be om mer hjälp för att stå ut.
Han är verkligen jättefin! *varm om hjärtat*
De låg lite koko till med båten så det klickade i luren hela tiden och bröts titt som tätt, typiskt när man behöver prata av sig ordentligt. Till slut ringde han till skepparn på bryggan och bad dem ändra kurs litegrann så att de skulle få bättre kontakt med satelliten så vi fick prata klart. Rart. Nu hoppas och tror jag att det har gått in på riktigt hur jag verkligen mår här hemma. Men det får vi ju inte svar på förrän om tre veckor ungefär. Jag har i vilket fall fått upp mungiporna lite och jag har också varit jätteduktig på att be om mer hjälp för att stå ut.
onsdag 21 april 2010
Äntligen feberfri och lite starkare :0)
Lilla Pluppan har varit go och glad också, tack gode gud!
Jag har sett till att omge mig med folk som inte tar en massa energi också och som utan knot ger ett handtag och kånkar barn en stund. Tack fina vänner för att ni finns.
Igår ringde jag dessutom till min mamma och sa "Jag måste få slippa tvillingarna, om så bara en timme! Jag blir galen! Jag måste få vara med de stora pojkarna en liten stund!"
Så jag och mina fina killar var på stan i några timmar. De är verkligen gudomliga! *tår i ögat* Jag sa till dem att nu har jag lämnat småsyskonen för att vi ska få vila oss från dem en stund, och då vill jag att ni hjälper mig genom att inte bråka och tjata och ni går med mig och vi ska titta på saker som är roliga för ER och vi ska titta på saker som är roliga för MAMMA.
Och de var som änglar! Folk i affärerna häpnade. (Vilket de iofs brukar göra över mina barn även när de är med alla fyra, för de är tamejtusan ovanligt snälla *ler*) De gick tom lugn och sansat runt i klädaffärer! Med bara vuxenkläder i. *paff* I en affär hängde det BH:ar. Fredde stannade med en BH i ögonhöjd, pekade och sa: Den är fiiiin! Man ska ha b'öst i den!
Min lille raring ;0)
Kvällen blev också mycket bättre för vi hade hunnit börja sakna de små lite, och de saknade definitivt oss, så vi hade massor av mys och de stora lekte så bra ihop.
Idag har jag och fina kuster J varit och lunchat med tvillingarna, de gjorde omedelbar succé (utom hos personalen som måste sopa upp efter dem, haha). De var så snälla och fina som bara mina barn kan vara *mallig* och satt i godan ro och kollade och grejade och mumsade medan vi åt i hyfsad lugn och ro, som att äta UTAN barn blir det naturligtvis inte, det vore ju onaturligt och rent av omänskligt, de är ju trots allt bara 15 månader! Men de var glada och nöjda, och vi fick tom dricka kaffe :0)
Det är såååå min familj brukar funka! Därför blir jag komplett galen när de börjar fara omkring och gnälla och tjata och hålla på, sånt som jag inte är "van" vid :0( och mitt tålamod dippar direkt :0(
Men nu har vi high five:at varann alla fem här hemma för vi har överlevt den första veckan utan pappa och nu kan det ju bara bli bättre, eller hur? Höhöhö...
och ikväll har jag tom haft energi nog att koka ihop en egen godnattsaga till Freddie Bus.
Jag har sett till att omge mig med folk som inte tar en massa energi också och som utan knot ger ett handtag och kånkar barn en stund. Tack fina vänner för att ni finns.
Igår ringde jag dessutom till min mamma och sa "Jag måste få slippa tvillingarna, om så bara en timme! Jag blir galen! Jag måste få vara med de stora pojkarna en liten stund!"
Så jag och mina fina killar var på stan i några timmar. De är verkligen gudomliga! *tår i ögat* Jag sa till dem att nu har jag lämnat småsyskonen för att vi ska få vila oss från dem en stund, och då vill jag att ni hjälper mig genom att inte bråka och tjata och ni går med mig och vi ska titta på saker som är roliga för ER och vi ska titta på saker som är roliga för MAMMA.
Och de var som änglar! Folk i affärerna häpnade. (Vilket de iofs brukar göra över mina barn även när de är med alla fyra, för de är tamejtusan ovanligt snälla *ler*) De gick tom lugn och sansat runt i klädaffärer! Med bara vuxenkläder i. *paff* I en affär hängde det BH:ar. Fredde stannade med en BH i ögonhöjd, pekade och sa: Den är fiiiin! Man ska ha b'öst i den!
Min lille raring ;0)
Kvällen blev också mycket bättre för vi hade hunnit börja sakna de små lite, och de saknade definitivt oss, så vi hade massor av mys och de stora lekte så bra ihop.
Idag har jag och fina kuster J varit och lunchat med tvillingarna, de gjorde omedelbar succé (utom hos personalen som måste sopa upp efter dem, haha). De var så snälla och fina som bara mina barn kan vara *mallig* och satt i godan ro och kollade och grejade och mumsade medan vi åt i hyfsad lugn och ro, som att äta UTAN barn blir det naturligtvis inte, det vore ju onaturligt och rent av omänskligt, de är ju trots allt bara 15 månader! Men de var glada och nöjda, och vi fick tom dricka kaffe :0)
Det är såååå min familj brukar funka! Därför blir jag komplett galen när de börjar fara omkring och gnälla och tjata och hålla på, sånt som jag inte är "van" vid :0( och mitt tålamod dippar direkt :0(
Men nu har vi high five:at varann alla fem här hemma för vi har överlevt den första veckan utan pappa och nu kan det ju bara bli bättre, eller hur? Höhöhö...
och ikväll har jag tom haft energi nog att koka ihop en egen godnattsaga till Freddie Bus.
måndag 19 april 2010
Måndag! Och nån millimeter mindre jobbigt än igår
tror jag iaf. Jag känner mig fortfarande överkörd av tåget. Så länge tvillingarna är tysta går det bra, men minsta gnäll och blodet rusar. Är så trött så trött så trött så det finns inte på kartan. Och jag försöker blicka mig fram till nån slutpunkt dääääär framme, men just nu känns det som att det finns ingen sån, det är bara att försöka hålla sig vaken en timme i taget.
Fast egentligen behöver jag inte sova just. Jag har bara lust att dra täcket över huv'et och skita i det här ett tag. Om nån sa Hej, vi tar dina barn idag så du får göra nåt annat så skulle jag inte välja att sova.
Jag längtar efter att bara vara. Bara en liten stund. Jag har ingen lust att umgås med nån, jag har inte lust att lata mig heller, jag bara längtar efter att få göra nånting klart utan att bli störd en enda gång! Nånting som JAG har valt! Inte nåt jag måste, inte nåt för någon annan. Jag blir galen snart. Nej. Det ÄR jag förmodligen redan. Börjar se tendenser till Kalle Ankas Djungelexpedition...
Det känns som att alla dessa inlägg bara är deprimerade och trötta och jag känner mig skitgnällig. Men å andra sidan känner jag de som gnäller för mycket mindre och högljutt hävdar att de har det värre än ALLA andra. *axelryckning* Jamenjo, staaaaackars dig........
Jag rycker upp mig med att vi är alla levande och inte allvarligt sjuka, att den lilla vrålande sagan, som tar så mycket av vår kraft och energi, är en intelligent liten varelse med mycket egen vilja och en tro på sig själv som mycket större än hon faktiskt är. Att de protesterande brorsorna är sunda som vågar stå upp för sina rättigheter och inte lägger sig platt för den lilla Primasessan. Rätt vad det är blir det tyst här. En dag är de inte hemma mer. En dag kommer jag att sakna varenda millimeter av dem och önska att jag kunde få ha dem nära mig. När de är som tuffast att ha att göra med tänker jag kort: Skulle jag vilja byta med deras far? Och sätta mig på en tankbåt i 4 veckor och inte se dem, inte krama dem, inte pussa dem godnatt?
HELL NO!
Jag FATTAR INTE hur han överlever! (men å andra sidan muttrar jag nåt om att man kanske ska passa på å va med dem allt man kan när man är hemma då...)
Mina fina fina barn! Så fulla av liv och fantasi. Jag vet varifrån de har fått all energi! De har sugit den ur MIG, fullständigt ;0)
Fast egentligen behöver jag inte sova just. Jag har bara lust att dra täcket över huv'et och skita i det här ett tag. Om nån sa Hej, vi tar dina barn idag så du får göra nåt annat så skulle jag inte välja att sova.
Jag längtar efter att bara vara. Bara en liten stund. Jag har ingen lust att umgås med nån, jag har inte lust att lata mig heller, jag bara längtar efter att få göra nånting klart utan att bli störd en enda gång! Nånting som JAG har valt! Inte nåt jag måste, inte nåt för någon annan. Jag blir galen snart. Nej. Det ÄR jag förmodligen redan. Börjar se tendenser till Kalle Ankas Djungelexpedition...
Det känns som att alla dessa inlägg bara är deprimerade och trötta och jag känner mig skitgnällig. Men å andra sidan känner jag de som gnäller för mycket mindre och högljutt hävdar att de har det värre än ALLA andra. *axelryckning* Jamenjo, staaaaackars dig........
Jag rycker upp mig med att vi är alla levande och inte allvarligt sjuka, att den lilla vrålande sagan, som tar så mycket av vår kraft och energi, är en intelligent liten varelse med mycket egen vilja och en tro på sig själv som mycket större än hon faktiskt är. Att de protesterande brorsorna är sunda som vågar stå upp för sina rättigheter och inte lägger sig platt för den lilla Primasessan. Rätt vad det är blir det tyst här. En dag är de inte hemma mer. En dag kommer jag att sakna varenda millimeter av dem och önska att jag kunde få ha dem nära mig. När de är som tuffast att ha att göra med tänker jag kort: Skulle jag vilja byta med deras far? Och sätta mig på en tankbåt i 4 veckor och inte se dem, inte krama dem, inte pussa dem godnatt?
HELL NO!
Jag FATTAR INTE hur han överlever! (men å andra sidan muttrar jag nåt om att man kanske ska passa på å va med dem allt man kan när man är hemma då...)
Mina fina fina barn! Så fulla av liv och fantasi. Jag vet varifrån de har fått all energi! De har sugit den ur MIG, fullständigt ;0)
lördag 17 april 2010
Hör den uttråkades klagolåt
Aooouuuuuuuuuuuuuuuuuu! :0(
Försökte pigga upp surfamiljen med en picnic under köksbordet men det föll inte i god jord för det var banne mig SPELDAG och den tummar man inte på om det inte gäller livet. Suck.
Twinsen var inte heller intresserade, deras intressesfär sträcker sig till rena illtjutanden idag, helst kastade på golvet med rinnande kinder och rufsigt hår, de är inte alls glada idag, särskilt inte på varandra. Shit vad de kan slåss.
Lilleman är godissugen gnäller han, men han har redan klämt i sig sin ranson och nu går han här och muttrar med sina snuttar och napp, så man hör ungefär vart femte ord eller så. Eftersom det bara är sura miner får han ha nappen, för jag orkar inte höra de andra orden just nu. Burra upp hela ligan i soffan med varsin vällingpava och barnprogram tror jag är den bästa idéen just nu, det är typiskt sjusovarväder och de är lika deppiga som jag så vi kan lika gärna grotta in oss ordentligt och vänta på bättre tider.
Snart måndag igen, det är bara folk som varit hemma för länge som tycker måndagar är toppen :0)
Försökte pigga upp surfamiljen med en picnic under köksbordet men det föll inte i god jord för det var banne mig SPELDAG och den tummar man inte på om det inte gäller livet. Suck.
Twinsen var inte heller intresserade, deras intressesfär sträcker sig till rena illtjutanden idag, helst kastade på golvet med rinnande kinder och rufsigt hår, de är inte alls glada idag, särskilt inte på varandra. Shit vad de kan slåss.
Lilleman är godissugen gnäller han, men han har redan klämt i sig sin ranson och nu går han här och muttrar med sina snuttar och napp, så man hör ungefär vart femte ord eller så. Eftersom det bara är sura miner får han ha nappen, för jag orkar inte höra de andra orden just nu. Burra upp hela ligan i soffan med varsin vällingpava och barnprogram tror jag är den bästa idéen just nu, det är typiskt sjusovarväder och de är lika deppiga som jag så vi kan lika gärna grotta in oss ordentligt och vänta på bättre tider.
Snart måndag igen, det är bara folk som varit hemma för länge som tycker måndagar är toppen :0)
onsdag 14 april 2010
Hörde nåt om Syndernas förlåtelse
som jag tog fasta på och jag har dessutom betalat kyrkoskatt så ikväll blev det våfflor till middag :)
De satte sig så förlåtande tillrätta på den lilla välfärdsvolangen såååå. Spela roll, jag måste ändå köpa nya mc-brallor, det måste ha regnat på dem för de har blivit så små. Eller ska jag passa på att skylla på de där barnen jag har klämt ur mig, nu igen? ;)
De satte sig så förlåtande tillrätta på den lilla välfärdsvolangen såååå. Spela roll, jag måste ändå köpa nya mc-brallor, det måste ha regnat på dem för de har blivit så små. Eller ska jag passa på att skylla på de där barnen jag har klämt ur mig, nu igen? ;)
Whääää känner hur febern kommer krypande
Det har jag INTE tid med! Maken åkte igårkväll och jag har sovit som en kratta inatt. Tack o lov lyckades jag däcka ner twinsen efter lunch och fick sova en timme innan skolbarn kom hem, men nu är jag redan jättetrött igen. Måste laga mat. Får bli tinade köttbullar eller nåt.
Maken var tvärdäckad i två dar innan han åkte (tja, han är ff sjuk, men när man har tre flygresor till jobbet är det ju inte riktigt så att man stannar hemma en dag och frisknar till) så det är förmodligen nåt sånt som kommer smygande, suck.
Idag har vi sett de första vitsipporna - LYCKA! Jag äääälskar vitsippor, ett hav av vitt och grönt i skogen som man blir pirrig i kroppen av, sånt där som man bara vill kasta sig på rygg i och titta på himlen och tycka allt är härligt. (tills man kommer på att MYROR gillar vitsippshav också...)
Maken var tvärdäckad i två dar innan han åkte (tja, han är ff sjuk, men när man har tre flygresor till jobbet är det ju inte riktigt så att man stannar hemma en dag och frisknar till) så det är förmodligen nåt sånt som kommer smygande, suck.
Idag har vi sett de första vitsipporna - LYCKA! Jag äääälskar vitsippor, ett hav av vitt och grönt i skogen som man blir pirrig i kroppen av, sånt där som man bara vill kasta sig på rygg i och titta på himlen och tycka allt är härligt. (tills man kommer på att MYROR gillar vitsippshav också...)
måndag 12 april 2010
Vänder upp och ner på kalendern och
skakar den. Försöker hitta ett passande datum för att åka till Rom men vete gudarna när det ska kunna bli av. Vi har iaf bestämt att lämna småtrollen hemma och bara åka med de "stora" killarna, men då ska det ju funka datummässigt med barnvakt också. Lalalala, undrar hur detta ska gå till.
Vi är färdiga med vårt rumsbyggande och tapeterna är uppe på bägge sidor :0) Vi har alltså ett komplett nytt rum till stor kille och ett komplett nytt vardagsrum, tjohoo! Jaja, taklisterna åkte vi ifrån på Bauhaus, men det var knappast nåt jag räknade med att få upp före midsommar. Verkar vara mer regel än undantag att det är det sista man spikar upp innan man flyttar, haha.
Det blev iaf jättebra o när vi fått allt i datorväg att funka ska jag lägga in foton också, ingen idé nu när allt bara faller bort titt som tätt.
Imorgon far maken ut på de stora haven igen och jag orkar inte ens fundera på om det är bra eller dåligt. Vi har "som vanligt" haft deep talks om hur det måste fungera när han är hemma men jag har inga som helst förväntningar på att detta kommer vara något han kommer ihåg nästa gång. Sedan jag börjat påminna honom strax innan han kommer hem har det blivit ännu sämre...lika bra att inte göra det alltså.
I helgen hade vi årsmöte mer vårt mc-gäng och vi har sannerligen blivit vuxna. Bara vi kom till punkten Träffar och fester så gäspade vi alla stort och började mumla Det är mycket annat nu, vet ni...
Jag umgås mer än gärna oftare med dem som ingår i själva gänget, de är trogna sanna vänner för livet allihop, men att åka runt och bo i tält, oh my God, nej tack!
Efter mötet smygfirade vi min kommande födelsedag lite och det var verkligen en trevlig historia. Särskilt att vi aldrig lämnade huset och somnade "tidigt", kan hon ha varit typ 2? och sov som stenar till 10.40. Guttans!
Det var första gången på myyyycket länge som vi sov utan barn hemma i vår egen säng och det var verkligen skönt! Senast var natten till vi skulle in och snitta fram tvillingarna!
Nu kommer min pasta genom dörren, tack o lov, utsvulten!
Vi är färdiga med vårt rumsbyggande och tapeterna är uppe på bägge sidor :0) Vi har alltså ett komplett nytt rum till stor kille och ett komplett nytt vardagsrum, tjohoo! Jaja, taklisterna åkte vi ifrån på Bauhaus, men det var knappast nåt jag räknade med att få upp före midsommar. Verkar vara mer regel än undantag att det är det sista man spikar upp innan man flyttar, haha.
Det blev iaf jättebra o när vi fått allt i datorväg att funka ska jag lägga in foton också, ingen idé nu när allt bara faller bort titt som tätt.
Imorgon far maken ut på de stora haven igen och jag orkar inte ens fundera på om det är bra eller dåligt. Vi har "som vanligt" haft deep talks om hur det måste fungera när han är hemma men jag har inga som helst förväntningar på att detta kommer vara något han kommer ihåg nästa gång. Sedan jag börjat påminna honom strax innan han kommer hem har det blivit ännu sämre...lika bra att inte göra det alltså.
I helgen hade vi årsmöte mer vårt mc-gäng och vi har sannerligen blivit vuxna. Bara vi kom till punkten Träffar och fester så gäspade vi alla stort och började mumla Det är mycket annat nu, vet ni...
Jag umgås mer än gärna oftare med dem som ingår i själva gänget, de är trogna sanna vänner för livet allihop, men att åka runt och bo i tält, oh my God, nej tack!
Efter mötet smygfirade vi min kommande födelsedag lite och det var verkligen en trevlig historia. Särskilt att vi aldrig lämnade huset och somnade "tidigt", kan hon ha varit typ 2? och sov som stenar till 10.40. Guttans!
Det var första gången på myyyycket länge som vi sov utan barn hemma i vår egen säng och det var verkligen skönt! Senast var natten till vi skulle in och snitta fram tvillingarna!
Nu kommer min pasta genom dörren, tack o lov, utsvulten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)