Bihåleinflammationen verkar äntligen ha börjat ge med sig, trycket i kinderna och huvudet har lättat och jag känner mig inte längre konstant åksjuk. Men jag är så trött så trött så trött. Jag har sovit i en vecka i stort sett, men jag skulle kunna sova i en månad till!
I lördagskväll åkte älskade maken till jobbet igen, en flångans ny båt som skall hämtas i Singapore och tas hem till norskt vatten. Flygresan var lång och tidsomställningen jobbig och vi är helt i ofas hela familjen. Nu håller vi som bäst på och bekantar oss med Skype för att kunna prata med varandra. Och jag tycker inte att det är överdrivet roligt att lära mig nya saker av det slaget. De får gasa på med den där pråmen så de kommer till Europa fort som ögat. Det har varit lite för långa resor för min smak de senaste gångerna. Det blir så jobbigt när barnen längtar och det är natt hos pappa, och tvärtom.
Försökte pallra mig till stan för lite försiktig shopping med barnen, pust, det var värsta K2-bestigningen och ungarna var G A L N A !
Sagan skrek och skrek och skrek, och Emilen och Freddan turades om att ackompanjera henne med gnäll och svid och pip och skäll. Suck!
Med en febertoppad mamma och nerbajsad Emil och skitsur Saga lyckades vi trots allt få med oss gympaskor hem till 3/4 barn. Den sista fjärdedelen behövde inga. Med den här barnaskaran är man glad för affärer med Tag 3 betala för 2. Men det är också vansinnigt stressande att köpa skor till alla samtidigt bara för att spara några korvören. Suckar!
Sen skulle vi muntra upp oss med att gå i leksaksaffären, men ack, jag hade glömt Fröken Hysterisk! Hon fick ögonen på en jävla Hello Kitty-dockvagn och där gick flyglarmet över London. Gode värld vad hon kan vråla den ungen!
Samtidigt förstår jag det lilla hjärtat, hon får syn på en Bebis! och den är i hennes värld i omedelbart behov av hennes moderlighet och innerliga kärlek, hon kramar dockan krampaktigt och drar vagnen fram och tillbaka, fram och tillbaka, så kärleksfullt och ömt...och så kommer den elaka "mormodern" och tar hennes barn ifrån henne, lägger det på en hylla och lossar hennes hand från vagnen och kånkar ut henne från affären! Mitt barn, mitt barn! ... suckar igen.
Hon blev helt galen häromdagen (var sjutton var vi då...ikea?) när en liten tjej gick förbi med en sån där liten kundvagn. I den hade hon en docka i en bilbarnstol. Saga blev helt hysterisk! Det måste vara hennes bebis, det ser ni väl?! Tjejen där går iväg med MIN bebis! Typ...många suckar.
Killarna har aldrig blivit så där hysteriska. Jo om de SLÅR SIG! Då gråter de så hjärtat nästan hoppar hur kroppen. Men om hon slår sig blir hon förbannad, vad är det för sätt liksom? Att golvet/dörren/leksaken bara hoppar upp och klappar till henne! Wraooow!
Emil har en ny favoritleksak, han leker med mitt dockskåp. Jag vill inte att han pillar där när jag inte är med, men att ta bort stolen hjälper inte, han bara kånkar dit en låda/väska/stol och klättrar upp. Om han bara pillade runt och välte grejer skulle jag inte bry mig, men rätt vad det är så får han för sig att smaka på en kaffekopp eller två. Jag får fundera ut nåt ställe högre upp, men hur lätt är det, han kommer snart på ett nytt sätt. Den ungen stoppar man liksom inte. Jag försökte lura i honom att vi bytt namn på honom så han behöver inte göra fler hyss, det hjälpte inte. Det blev värre. Och de hjälps åt, de små ligisterna också. En river ut nåt i köket för att distrahera och så attackerar den andre tex datorn, den är högintressant!
Imorgon börjar inskolningen hos dagmamman. Gud bevare henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar