Funderar på att packa igen

fast inte åt mig själv då :0( jag kan ju ta den där tvätthögen som ligger där och bara vräka ner i en väska kanske. Och så kan den väskan med vidhängande ägare flytta in hos Herr Ungkarl istället, han har ju ändå har skaffat större boende precis.
Det är högst intressant att man blir som de man umgås med och när en viss nämnd ungkarl är hemomkring samtidigt som den där som jag är gift med, då kan man ju fundera på varför inte de fortsatte att bo ihop istället. Ah! Just det! Jag tvättar ju och sånt! Och är förmodligen trevligare att ligga med...

Jag är så jävla evinnerligt trött på det här fjantiga "kompensationsledighetstjafset", och allra märkligast är att det står typ 5-1 till den som demonstrativt ska visa sin rätt att också ha ett liv och göra annat än ta hand om barn... (definitionsfråga på det där...) För nu var ju faktiskt frun ute i flera TIMMAR i torsdags och har varit sjuk i helgen och "fått" en tupplur eller två (läs slängt igen sovrumsdörren i nyllet på surtrut och kompani o helt enkelt vägrat kommma ut igen) så nu "måste" man ju spela lite golf och fika och hänga med sin bästis...som varit här mer än hemma hos sig själv i helgen, hur kul är det på en skala att ha folk i huset när man är sjuk? När man med nöd och näppe orkat hasa sig ut i köket för att hämta medicin, (sån där som märkligt nog har knatat in av sig själv i sovrummet när det Andra Släktet varit sjukt...skumt det där)lagom till att höra följande telefonsamtal Tjena, vill du ha hemgjorda hamburgare? Om en kvart? Typ...
Och Yay! Jämställdhetsmedaljen måste fram, frun och bästisen tittar på Formel 1 medan det lagas mat, bravissimo! Splendido! Magnifico! Honom ska vi ha!

Ja, jag är sur! Jag är sur för jag är trött och sjuk och han ska åka vilken dag som helst och inte verkar vilja vara tillsammans med mig. Och bara för att ingen vill passa våra barn så vi kan vara helt ensamma så är det tydligen inte värt att vara tillsammans alls. Och jag är sur och ledsen och sviken för att min drömresa var så mycket tjafs och skit innan den blev av och när jag vrålade att det är redan förstört, vi skiter i det, så skulle hela världen vara så samarbetsvillig och allt skulle bli så bra och det var väl klart att vi skulle åka och vi skulle ha det så fint. Och så pajar han alltihop med att gå runt och sucka för det är varmt, för att skorna skaver, för att barnen aldrig sover, för att hotellet är för dåligt, för att maten inte är god nog, för att det är dyrt, för att frun vill åka buss istället för taxi osv osv osv. Och varför var det så gnälligt då? Jo för att Herr Einstein bestämt sig för att sluta snusa precis då. Och för att Herr Hemkär är borta halva året från sitt hem och inte har den minsta lust att åka nånstans. Och för att Herrn helst vill att barn ska sköta sig själva eller av andra...eller nåt...jag vet inte. Han verkar ärligt talat varken tycka om mig eller om dem just nu, vi verkar hopplöst i vägen hela tiden. Ja, nu stortjuter jag istället!

Men citat: "naturligtvis är det inte så, jag älskar ju er, du är helt makalöst fantastisk...osv osv bla bla bla...är det ok om jag spelar golf imorgon?" Suck...

Men NATURLIGTVIS, det är "bara jag" som är trött, sjuk, pms:ig o för-"saknig" inför avresa igen, det blir säkert bra bara jag börjar jobba. Allting ska bli så jävla bra bara jag börjar jobba...jaha? Säger du det så...

Är du lycklig? Det är inte jag. Är du säker på att vi överlever det här? Att det "bara" är småbarnsåren och allt ska bli så fantastiskt bara de blir lite större...tja, jag hoppas det. Om jag överlever så långt...