Nästan skrattretande!

Jag bytte just från vitsippor till höstlöv i bloggen, hur gick det till? Vart tog sommaren vägen??? Samtidigt känns det som hela livet har förändrats sedan mitt senaste inlägg i...april! Jag känner mig oerhört mycket närmare MIG SJÄLV igen! För en del kan det nog vara lite förvirrande eftersom de bara kännt mig när jag varit den där helhispiga psykfallsmorsan ;) De senaste två veckorna har jag knappt tagit nån medicin ens! Lättad så jag kan gråta en skvätt, haha. Äntligen äntligen äntligen! Jag ska inte ropa hej, för man vet aldrig när det hoppar på en, men just nu känns allting så mycket mer mänskligt, levande och äkta och inte så förvrängt, förvirrat, förlorat...och trots allt har jag kvar både min man och mina vänner. Phu! Jag är ganska noga med att inte skruva upp allting för mycket nu, bipolär sjukdom ligger nära till hands i den här släkten och jag vill vara kvar i den här "äktheten". Men det är mycket som snurrar nu. Efter en taktfast sommar med många ensamma veckor, som faktiskt genomlevdes utan större irritation, depression, katastrof, och en helt underbar semestervecka på Mallorca kom jag tillbaka till min helt stillastående arbetsplats och kände att NU ÄR DET NU och så bestämde jag mig! Nu är det NOG! Så hejsvejs jag kommer bara jobba där fram till jul, sen är det FINITO! Och det känns så fantastiskt rätt och bra! Jag har inte mått så här bra på mycket mycket länge! Jag har fortfarande inte helt hundra koll på vad jag ska göra istället, planen är att studera, men man ska ju komma in också! Och så är det en klar fördel att bestämma sig för vilka kurser man ska söka ;) men det kommer att vara helt bestämt senast den 15 oktober när ansökan går ut. Äntligen! Ungarna är helt fantastiskt stora numera! Robin blir strax 11 och hänger mest med sina bästisar (de tre musketörerna), huset är ständigt fullt av tweenies och matkontot rusar, haha. Fredrik har fyllt 4 och kämpar för fullt med att sluta med sin älskade napp, men nu är tredje kvällen i rad som han somnar utan! Äntligen orkar jag ta fighten ska jag väl tillägga, trött på folk som lägger sig i och tycker att han borde slutat för länge sedan, men JAG har varit fullständigt beroende av att de inte har såna konflikter/separationer också! Emil och Saga är drygt 2,5 år och tålamodsprövande små raringar, phu! Vilket humör den damen har! Och den lille herrns röstresurser är inte av den här världen! Men de är kloka som ugglor och hjälpsamma som få ♥ Saga skulle klarat 4-årskontrollen som Freddan var på, utan problem! Färger, siffror, svordomar...ja, ibland är hon verbalare än storebrorsan...på gott och ont! Jag köpte en språkkurs i ;) franska, en sån där simpel cd-rom-kurs med pedagogiska bilder och sånt. Jag och Freddan satt och övade på färgerna. Rätt vad det var står Saga vid min sida och säger "Det heter faktiskt BLÅ!" :) Hela familjen blomstrar efter vår Mallorcaresa, och barnen vill åka tillbaka varenda dag! Jag måste erkänna att jag gladeligen skulle flytta dit imorgon om nån gav mig ett hus, haha! Jag tycker att min sjöfarande make kan ta och köra glasbottenbåt därnere så kan jag ha ett katthem, provsmaka vin och okej då, jag kan sälja nån enstaka biljett till båten om det nu ska vara nödvändigt ;)