Hemma efter en skön helg, fast med lite ont i tassarna för man promenerar ju så mycket :0)
Tycker fortfarande att Köpenhamn är en av de trevligaste städerna jag besökt, jag blir glad av att vara där, det känns enkelt och utomlands på bara några minuter. Hann inte mer än kliva av tåget i Malmö igen, på kvällen, så damp känslan av tillrättalagt och lagom och platt ner igen. Slappna av lite svenskar!
Köpenhamn har bara ett stort fel, det är förbannat dyrt :0( 36 dkk för en jäkla kaffe! Jaja, det är inte billigt i Stockholm heller, men det är för fasen nästan 50 spänn! *ryser*
Jag är så oerhört nöjd med resultatet i Melodifestivalen i år. Sörjer inte en sekund att Sverige inte var med, det var rätt skönt att kunna välja en favorit helt utan patriottänkande ;0)
Jag är lika nöjd med topp tre som topp sist! England var det i särklass sämsta jag har hört på mycket länge!
Jag tycker INTE som kvällstidningarna skriker ut att vi ska "lägga ner skiten", jag tycker det är superkul och har tyckt det sen jag var liten. OK, en del är verkligen katastrofdåligt, men man måste ju få garva lite också.
måndag 31 maj 2010
fredag 28 maj 2010
Stolt mamma!
Jag är så stolt över min store lille kille som på de nationella proven i åk 3 hade full pott på svenskan och endast tre fel på matten (och då har de inte ens hunnit med allt i skolan än).
Fina fina ungen!
Snart bär det iväg till Malmö, ska bara packa klart, få hem sonen från skolan och stoppa en mellismacka i magen, sen pyser vi!
Fina fina ungen!
Snart bär det iväg till Malmö, ska bara packa klart, få hem sonen från skolan och stoppa en mellismacka i magen, sen pyser vi!
torsdag 27 maj 2010
Fått upp hakorna lite i alla fall...
inte fullt så arg och ledsen längre. Mest bara trött på barngnäll, men det är ju permanent. Och imorgon bär det av på lillsemester med "kuster" (förklaring på begäran, en kuster är en kusin som står en nära som en syster) och Robin. Två nätter på hotell i Malmö, hotellfrukost, bäddade sängar, Köpenhamnstripp, lagad mat, tystnad!
Vi har också fått en smula hopp om att Rom kan bli av ändå, ifall vi tar barnen till andra sidan Sverige, och det ska väl gå å ordna. Annars har min snälla mamma knystat om att hon kan passa dem om vi puttar på resan en vecka eller två. Så håll alla tummar, snälla!
Stora kramar till alla mina vänner som orkar med mina känslostormar!
Vi har också fått en smula hopp om att Rom kan bli av ändå, ifall vi tar barnen till andra sidan Sverige, och det ska väl gå å ordna. Annars har min snälla mamma knystat om att hon kan passa dem om vi puttar på resan en vecka eller två. Så håll alla tummar, snälla!
Stora kramar till alla mina vänner som orkar med mina känslostormar!
onsdag 26 maj 2010
Jag är så arg så jag bubblar :0(
och har just, på min förväntansfulle semesterbehövande unges bekostnad, insett att jag kan inte förlita mig på att nånting blir löst om jag inte fixar det själv :0(
Så när jag nu var så jävla dum så jag trodde att nån annan kunde reda ut frågetecken och få klara besked (särskilt som man får beskedet "det är lugnt, inga problem, jag har fixat det") så antar jag att jag får "skylla mig själv" (jag är fetironisk nu!) när jag står här utan barnvakt, utan semester, utan Romresa. Nån frivillig som vill berätta det här för Robin nu? Tacksam för å slippa :0(
Vi har ingen barnvakt, för svärmor jobbar, vilket inte var särskilt överraskande och jag vet inte varför jag och min annars så logiska hjärna inte "visste" det redan för två månader sedan...kan det bero på att ingen öppnade munnen och sa det kanske?
Och jag vet inte heller varför jag inte tog saken i egna händer redan för en månad sedan när jag började uppfatta att A sa "Skriv upp datumen, det är antingen tors-mån v 28 eller 29, prata om det ordentligt och så hörs vi" alldeles för många gånger.
Fast de talades vid flera gånger i veckan så sades samma sak, om och om igen, för att inte tala om att HAN OCKSÅ glömde datumen VARJE JÄVLA GÅNG och det var UPPENBART att inga datum skrevs upp och att det inte talades om det ordentligt. Så jag F A T T A R I N T E hur jag kunde låta det rinna mellan fingrarna.
Vågar mig på en gissning att det var för att en gång för alla "bevisa" att jag har rätt, det går inte att lita på att nåt blir gjort helt och hållet, att det råder en anda av "mycket snack och lite verkstad" och ska nåt bli gjort är det bäst jag gör det själv.
Men nu är vi då utan semester, back to dreams and dreams only, för under tiden som det här har dravlats och "skulle lösa sig" så har ju alla andra tänkbara barnvakter skaffat andra planer och jobb osv.
Så jag kastade mig in på charterbolagens sidor för att vända upp och ner på alla planer och idéer, helt enkelt ta alla fyra barnen med oss och stanna på ett hotell, han får skylla sig själv för sin dåliga framförhållning och betala dessutom, bestämde jag.
Jaha? Då finns ju inte ett enda ledigt avresedatum när han är hemma!! Och jag är rätt säker på att min chef inte blir överlycklig om jag kommer tillbaka efter 3 års mammaledighet och säger Hej, här har ni mig och jag ska på semester om tre veckor! Suck................
Just nu är jag SKITSUR och jättedeppig och min tröst är att jag och Robin drar till Malmö på fredag. Just idag känner jag rätt starkt att jag inte vill åka hem sen :0(
Och vi som just hade det så himla bra *lessen*
Så när jag nu var så jävla dum så jag trodde att nån annan kunde reda ut frågetecken och få klara besked (särskilt som man får beskedet "det är lugnt, inga problem, jag har fixat det") så antar jag att jag får "skylla mig själv" (jag är fetironisk nu!) när jag står här utan barnvakt, utan semester, utan Romresa. Nån frivillig som vill berätta det här för Robin nu? Tacksam för å slippa :0(
Vi har ingen barnvakt, för svärmor jobbar, vilket inte var särskilt överraskande och jag vet inte varför jag och min annars så logiska hjärna inte "visste" det redan för två månader sedan...kan det bero på att ingen öppnade munnen och sa det kanske?
Och jag vet inte heller varför jag inte tog saken i egna händer redan för en månad sedan när jag började uppfatta att A sa "Skriv upp datumen, det är antingen tors-mån v 28 eller 29, prata om det ordentligt och så hörs vi" alldeles för många gånger.
Fast de talades vid flera gånger i veckan så sades samma sak, om och om igen, för att inte tala om att HAN OCKSÅ glömde datumen VARJE JÄVLA GÅNG och det var UPPENBART att inga datum skrevs upp och att det inte talades om det ordentligt. Så jag F A T T A R I N T E hur jag kunde låta det rinna mellan fingrarna.
Vågar mig på en gissning att det var för att en gång för alla "bevisa" att jag har rätt, det går inte att lita på att nåt blir gjort helt och hållet, att det råder en anda av "mycket snack och lite verkstad" och ska nåt bli gjort är det bäst jag gör det själv.
Men nu är vi då utan semester, back to dreams and dreams only, för under tiden som det här har dravlats och "skulle lösa sig" så har ju alla andra tänkbara barnvakter skaffat andra planer och jobb osv.
Så jag kastade mig in på charterbolagens sidor för att vända upp och ner på alla planer och idéer, helt enkelt ta alla fyra barnen med oss och stanna på ett hotell, han får skylla sig själv för sin dåliga framförhållning och betala dessutom, bestämde jag.
Jaha? Då finns ju inte ett enda ledigt avresedatum när han är hemma!! Och jag är rätt säker på att min chef inte blir överlycklig om jag kommer tillbaka efter 3 års mammaledighet och säger Hej, här har ni mig och jag ska på semester om tre veckor! Suck................
Just nu är jag SKITSUR och jättedeppig och min tröst är att jag och Robin drar till Malmö på fredag. Just idag känner jag rätt starkt att jag inte vill åka hem sen :0(
Och vi som just hade det så himla bra *lessen*
lördag 22 maj 2010
Nu har jag fått så mycket vila så jag nästan börjar skämmas
Sovmorgon till minst kl 9 varje morgon (jag sover som jag vore död så hundra kanoner kan inte väcka mig!)
Ledig tid, matlagning ifred, shoppingtid, makeover hos frissan, bio med min man, middag med min man, puben med min man, roadtrip i Blekinge med min man (så han har ju faktiskt också fått en del barnfri tid då), ikväll ska jag på middag med sjögräsänkorna och nästa helg väntar Malmö/Köpenhamn :0)
Kan utan problem vänja mig vid denna typ av leverna faktiskt ;0)
Ledig tid, matlagning ifred, shoppingtid, makeover hos frissan, bio med min man, middag med min man, puben med min man, roadtrip i Blekinge med min man (så han har ju faktiskt också fått en del barnfri tid då), ikväll ska jag på middag med sjögräsänkorna och nästa helg väntar Malmö/Köpenhamn :0)
Kan utan problem vänja mig vid denna typ av leverna faktiskt ;0)
måndag 17 maj 2010
Varför går tiden så rasande fort när han är hemma?
Nu får klockan hemskt gärna stå still! Jag vill inte vill inte vill inte att det ska gå så fort, och det är skitjobbigt att jag redan efter en halv vecka börjat få ont i magen för att jag fasar för att det går så fort och snart ska jag var själv igen, det är tamejfaaan rubbat!!! *morr*
Jag försöööker verkligen slappna av och njuta av det just nu, passa på och ta vara på tillfället, men jag är så djupt rotat trött så jag mår illa av att tänka på att jag måste göra det om och om och om igen. År ut och år in. Aldrig någonsin har jag kännt så starkt att jag H A T A R hans jävla jobb! Det är uppenbart att det funkar tom två barn, sen stupar det. Det är inte mänskligt att vara ensam hemma i en månad med fyra barn, det är verkligen inte det.
Han försöker trösta mig med att det nog kommer att kännas lättare när jag börjar jobba och får ett vuxet liv och inte bara umgås med bebisar, men när i hela världen ska jag hinna med nåt då då???? Om jag inte hinner gå på toa ens nu, hur ska jag hinna med att andas när jag ska lägga till ett jobb också?!
Nåja, det har varit fantastiska dagar, han har skött sig exemplariskt. Han fick en släng av kräksjuka i fredagskväll/natt och jag suckade en del, men det gick fort över och ingen annan blev sjuk så det kanske var nåt han åt.
Men annars har han varit ovanligt lyhörd och företagsam :0)
I torsdags fick vi barnvakt i försenad födelsedagspresent av världens snällaste skånska som var här, och vi var på stan en sväng och åt god mat och drack öl och gick omkring och pratade lite.
Nu på torsdag är det tajm för min sväng till frissan igen, tajm för klippning, färgning och sminkning, och en stor dos socialt liv, sköööönt! Sen på kvällen ska vi på bio och se Robin Hood, jag är Robin Hood-fantast (hallå, ungen är tom döpt efter honom ;0) ) så jag måste ju kolla in den här också, fast jag inte är nån vidare filmmänniska.
På fredag ska världens finaste "kuster" passa barnen hela dagen och vi ska på tumanhandutflykt oavsett väder. Vi firar 6-årsdag på torsdag nämligen så vi ska ensammysa lite.
Sen är det fullt röj på lördag när jag ska ut med sjögräsänkorna och helgen därefter sticker jag till Malmö/Köpenhamn. Jissus så mycket tid som är BARA MIN! :0)
Sovit har jag gjort också, både skåneväninnan och maken har varit snabba och fixat med tvillingarna så jag har fått sovmorgon till ca 9.30 varenda dag nu, fast jag är lite rastlös och har svårt att stanna i sängen när jag väl har vaknat till numera. Och dessutom är jag så korkad så jag snurrar runt på mage när jag somnar om sista gången, ajajajaj för ryggen. Men jag är mer eller mindre medvetslös när jag gör det så jag kan inte riktigt hindra mig själv fast jag ångrar det varje morgon. Idag har jag tom sånt där stödbälte på, jag MÅSTE få tid att träna upp mig nu, för det här slutar i katastrof snart! Men det blir ju en ond cirkel också, det gör ont så jag vill inte träna, och när jag inte tränar så får jag ont.
Sen är det ju en stor bidragande faktor att jag ALDRIG varit intresserad av träning, sport eller ens lite lättgympa, guuud så tråkigt det är! Jag stoltserade med, med högburet huvud, en ETTA i gympa på gymnasiet, gud, jag hade så mycket annat för mig, jag vrålpluggade språk under gympalektionerna och fick femma i dem istället tex.
Nåja, NÅT måste jag i vilket fall göra, så jag får pallra mig iväg och simma tror jag, den enda träning jag står ut med, för då blir jag inte svettig och dessutom är det nåt man verkligen gör IFRED! Jag är totalt tränings-asocial! ;0) Nån föreslog att jag skulle köpa en maskin och ställa framför TV:n, hahahaha, jag tittar ju inte på TV! Får ställa den framför spisen då, för där tillbringar jag ändå alltför mycket ofrivillig tid...
Och typ jogga skulle jag aldrig få för mig, fattar ni att minst 966 kvinnor blev utsatta för överfallsvåldtäkt 2009! En ursäkt så god som någon faktiskt ;0)
Jag försöööker verkligen slappna av och njuta av det just nu, passa på och ta vara på tillfället, men jag är så djupt rotat trött så jag mår illa av att tänka på att jag måste göra det om och om och om igen. År ut och år in. Aldrig någonsin har jag kännt så starkt att jag H A T A R hans jävla jobb! Det är uppenbart att det funkar tom två barn, sen stupar det. Det är inte mänskligt att vara ensam hemma i en månad med fyra barn, det är verkligen inte det.
Han försöker trösta mig med att det nog kommer att kännas lättare när jag börjar jobba och får ett vuxet liv och inte bara umgås med bebisar, men när i hela världen ska jag hinna med nåt då då???? Om jag inte hinner gå på toa ens nu, hur ska jag hinna med att andas när jag ska lägga till ett jobb också?!
Nåja, det har varit fantastiska dagar, han har skött sig exemplariskt. Han fick en släng av kräksjuka i fredagskväll/natt och jag suckade en del, men det gick fort över och ingen annan blev sjuk så det kanske var nåt han åt.
Men annars har han varit ovanligt lyhörd och företagsam :0)
I torsdags fick vi barnvakt i försenad födelsedagspresent av världens snällaste skånska som var här, och vi var på stan en sväng och åt god mat och drack öl och gick omkring och pratade lite.
Nu på torsdag är det tajm för min sväng till frissan igen, tajm för klippning, färgning och sminkning, och en stor dos socialt liv, sköööönt! Sen på kvällen ska vi på bio och se Robin Hood, jag är Robin Hood-fantast (hallå, ungen är tom döpt efter honom ;0) ) så jag måste ju kolla in den här också, fast jag inte är nån vidare filmmänniska.
På fredag ska världens finaste "kuster" passa barnen hela dagen och vi ska på tumanhandutflykt oavsett väder. Vi firar 6-årsdag på torsdag nämligen så vi ska ensammysa lite.
Sen är det fullt röj på lördag när jag ska ut med sjögräsänkorna och helgen därefter sticker jag till Malmö/Köpenhamn. Jissus så mycket tid som är BARA MIN! :0)
Sovit har jag gjort också, både skåneväninnan och maken har varit snabba och fixat med tvillingarna så jag har fått sovmorgon till ca 9.30 varenda dag nu, fast jag är lite rastlös och har svårt att stanna i sängen när jag väl har vaknat till numera. Och dessutom är jag så korkad så jag snurrar runt på mage när jag somnar om sista gången, ajajajaj för ryggen. Men jag är mer eller mindre medvetslös när jag gör det så jag kan inte riktigt hindra mig själv fast jag ångrar det varje morgon. Idag har jag tom sånt där stödbälte på, jag MÅSTE få tid att träna upp mig nu, för det här slutar i katastrof snart! Men det blir ju en ond cirkel också, det gör ont så jag vill inte träna, och när jag inte tränar så får jag ont.
Sen är det ju en stor bidragande faktor att jag ALDRIG varit intresserad av träning, sport eller ens lite lättgympa, guuud så tråkigt det är! Jag stoltserade med, med högburet huvud, en ETTA i gympa på gymnasiet, gud, jag hade så mycket annat för mig, jag vrålpluggade språk under gympalektionerna och fick femma i dem istället tex.
Nåja, NÅT måste jag i vilket fall göra, så jag får pallra mig iväg och simma tror jag, den enda träning jag står ut med, för då blir jag inte svettig och dessutom är det nåt man verkligen gör IFRED! Jag är totalt tränings-asocial! ;0) Nån föreslog att jag skulle köpa en maskin och ställa framför TV:n, hahahaha, jag tittar ju inte på TV! Får ställa den framför spisen då, för där tillbringar jag ändå alltför mycket ofrivillig tid...
Och typ jogga skulle jag aldrig få för mig, fattar ni att minst 966 kvinnor blev utsatta för överfallsvåldtäkt 2009! En ursäkt så god som någon faktiskt ;0)
onsdag 12 maj 2010
Jag ser målsnöret!
Frukost på verandan 11 maj 2010
Lille punkarn redo för Skolgårdens Dag 12 maj 2010Bara några timmar kvar! Nu får ni alla hjälpa mig att blåsa bort askmoln om det behövs. Annars lär den där vulkanen få problem, för jag har knåpat på en dunderhonung så jag ska kunna proppa igen den med en stor sten *morr*
OM flyget blir inställt, går det tack o lov en färja från Gdansk kl 21.30 eller vad det nu var. Då har vi honom hemma imorgon förmiddag. Men vi vill ha hem honom IDAG!
Han är ju en evig optimist också, så han har bokat ett tåg som går 26 min efter landning. Men det är värt att chansa. Annars går det två tåg till innan kvällen är slut, så jag är lugn. Senast imorgon fm har vi honom hemma.
Ikväll kommer dessutom en av mina bästaste vänner från Skåne. Fina fina! Saknat massor!
Hon är en av de där få människorna som faktiskt kan få lov att komma samma dag som han kommer hem, för hon FATTAR nåt!
Fredde Gos blev SÅÅÅ lycklig imorse när jag sa att nu är pappa på väg hem. Han visste inte omhan skulle skratta eller gråta eller hoppa i soffan, så han gjorde alltihop. Lille lille hjärtat! Det är inte lätt att vara 2½ år och längta så oerhört efter sin pappa. Robin fixar det ju. Han har ju lite tidsbegrip. Och tvillingarna är för små än, så de bryr sig inte alls. Men Fredrik DÖR verkligen en smula när pappa åker. Han brukar säga Emil o Saga är dina trollbarn, jag är pappas trollunge! :0)
Sagan övar sig på att klä på sig själv, söt som en ängel, sur som ättika, som vanligt :0)
Men hon är företagsam och "rätt och riktig". När jag säger Nu ska vi gå ut så springer hon till klädhängaren och börjar dela ut till alla. Emil är hjälpsam i hushållet, gillar att diska, dammsuga, sopa, skura golvet, laga mat. Saga är hjälpsam med barnen, fixar fram kläder o blöjor, matar, nattar, klappar om. Han leker med hushållsleksakerna, hon leker med dockor och motorcyklar :0)
måndag 10 maj 2010
På onsdag är det Skolgårdens dag
och Robins klass ska vara punkare allihop, efter en omröstning i klassen. Funderar på om det är jag eller de som har dålig koll på vad en punkare är. Jag antar att de tänker på nån i extrem tuppkam, det är nog därför de tycker idéen är så fnissigt kul. Men jag som inte hade de äldsta föräldrarna på 70-talet (min pappa fyllde 18 två veckor efter att jag föddes) har kanske inte riktigt samma syn på punkrock...jag vill nämligen påstå att min unge är redan rätt klädd som en punkare, herregud, går man in i en vanlig barnklädesaffär så finns det ju knappt nåt annat nuförtiden. Min käre make föredrar förstås att sonen går i mer hårdrockiga kläder än punkrockiga, men nu har ju sonen också en egen vilja, så här är det rödrutiga byxor i garderoben.
Men visst, som sagt, de har säkerligen de mest extrema punkarna i huvudet, så det är väl bäst att jag susar iväg och shoppar lite hårspray och färg kanske :0) och några säkerhetsnålar kanske... ;0)
Men visst, som sagt, de har säkerligen de mest extrema punkarna i huvudet, så det är väl bäst att jag susar iväg och shoppar lite hårspray och färg kanske :0) och några säkerhetsnålar kanske... ;0)
söndag 9 maj 2010
Trådlöst är trevligt :0)
Sitter i soffan med kaffekopp i fönstret...naturligtvis utom räckhåll för barnen, perfekt form på vårt nya vardagsrum :0) och makens pyttelilla laptop i knäet. Alltså den är så liten och söt så jag helt "omodernt" hävdade att den är omanlig, därför var det nog bäst att jag tog hand om den...han måste ha tyckt att det var jobbigare än han erkände att jag sa så, för han lämnade den hemma ;0)
Iofs är vår stationära dator trasig och full av virus, så den har vi dra't ur sladden på, men han har den gamla laptopen med sig ut och jag fick ha den nya hemma. Jag tror att han insett att om hans fru får sin dagliga dos av FacebookSocialLife så kommer hon inte att adoptera bort barnen medan han är borta.
Det är sista söndagen för den här gången, natten till torsdag kommer Han äntligen hem! Nu är det visst aska i luften igen och jag glädjer mig åt att de för en gångs skull ska på varv i Polen, då går det färja hem om det blir kris. Att hämta honom i Karlskrona funkar ju, om vi måste.
Än så länge har det varit en lyckad morgon, barnen sov till 8.40, hurra! De har lite svårt att få riktig ro på natten tyvärr, särskilt Saga är orolig och har fortfarande i kopplat att man kan stoppa in nappen själv. Så ibland kan man bli skvatt galen på detta hoppande upp och ner, och undra om man var riktigt klok som flyttade ut dem ur sovrummet, det är ju så "långt" att gå.
Men fördelarna är fler, det är så oerhört skönt att kunna ha lampan tänd och läsa utan att störa dem, och jag vaknar inte lika lätt av minsta lilla knyst, de flesta knyst under en natt kräver ju ingen åtgärd från min sida, men väcker mig ju ändå. Nu har inte maken varit hemma så mycket sedan de flyttade ut ordentligt, men jag tror att jag kommer märka någon liten fördel till när han kommer hem ;0)
Snart snart snart ska jag på semester, ok, den är två nätter och jag har förstått på folk jag pratar med att det tydligen inte är så mycket att hänga i julgranen *fnys* men jag tycker det ska bli alldeles fantastiskt skönt att bo på hotell två nätter, äta hotellfrukost, duscha utan att behöva städa bort leksaker först, bara gå ur sängen och inte behöva bädda eller tvätta lakan eller trängas med 2-åring. Att Robin ska följa med är bara roligt, han är ju stor och enkel att ha å göra med, han kan sitta på en restaurang i flera timmar utan gnöl (han kan tappa tålamodet på servitriser och sega kockar, men det kan jag med. Och han brukar bara vara gnällig när småttingarna är med, för då har vi inte tid att prata med honom och då blir det ju dötrist!), han kan hämta sin frukost själv på buffén, han kan hålla sig nån timme om han blir kissnödig, han behöver ingen vagn, inga blöjor, inte sitta i knäet osv osv. Fria händer! Bara en sån sak! Tjohooo!!
Sen är det lagom länge för att det inte ska bli helt upp-och nervända världen hemma under tiden, "folk" tycker jag ska dumpa maken hemma minst en vecka med småbarnen, men ärligt talat så har vi så kort tid med varann så jag vill ju faktiskt vara tillsammans med honom.
Och hur många tror att han skulle inse hur tufft jag har det hemma i fyra veckor, på en vecka ensam hemma - räck upp en hand! Jo, han skulle säkert säga (det gör han ju på två dar) NU fattar jag hur du har det! Men hur många tror att hans vecka skulle innebära 16 maskiner nedkräkt tvätt, föräldramöten i skolan, matsäckar att packa, matkassar att bära hem osv osv. Sorry, men jag råkar veta att lagen om alltings jävlighet kommer att välja första veckan efter att han har åkt igen för alla former av extra arbete utöver de vanliga matlagningarna och tvättmaskinerna och läxläsningarna. Och det vet jag att han fixar utan som helst problem...naja, jag tror mig vara tämligen säker på att jag kommer att få hänga den där tvätten och rensa kylskåpet och lite sånt...men det är ju inga större katastrofer. Det är ju sånt där som han hävdar beror på att vi "prioriterar olika"...jag tycker det är rätt intressant att man kan lågprioritera barnens lunch och mellanmål...men jag är ju typiskt kvinnlig jag...*fnys*
Min vän K sa nåt bra häromdan :0) Hon sa "Det som är så typiskt du är att du Jobbar och du Älskar dina barn" Med detta menade hon att jag jobbar jobbar jobbar, mina vardagssysslor är mitt Jobb, som jag röjer undan fort som tusan för att kunna slänga mig på golvet och bara vara med barnen. Bara sjunga, leka och busa med dem. Jag ställer saker på rätt plats från början för att vinna tid att bara vara. Det funkar när A inte är hemma. Barnen vet att nu jobbar mamma, får hon göra det klart så är hon glad och har tid med oss. Så kommer A hem och Kaosar till Allt. Han sitter kvar vid det stökiga middagsbordet i timmar och pratar medan mjölken blir ljummen och frun kokar över :0) När hon stormar därifrån inser han att han ska plocka undan och duttar lite här och lite där i minst en timme, och när han är klar står stekpannan kvar på spisen, det är kladdigt under EN av barnstolarna och mitt på bordet står en ketchupflaska...Den kan mycket väl bli stående till frukost nästa dag...det här med kylvara och bakterier och sjuka barn verkar inte vara på högprio-listan...
Under tiden har jag flängt på alla barnen pyjamasar, läst läxor, plockat undan alla leksaker osv osv så vi bara kan sjunka ner och lata oss sen. Kan ju bara föreställa mig hur lång tid det skulle ta innan jag kunde sätta ner ändan i lugn och ro om jag skulle vänta på att han skulle göra det klart. Men visst är det så "enkelt" så att vi "bara" prioriterar olika *doh*.
Jag är en genuin LATMASK, därför susar jag undan skiten fort som faaan så jag kan skita i alltihop sen! Jag har alltid skötväskan så gott som klar, för att kunna sticka på Äventyr på fem minuter! Jag blir galen när vi i fyra timmar har surrat omkring och aldrig kommer iväg fast vi vetat i flera da'r att vi ska åka! När jag tror att vi är klara och A bara ska duscha också...i en halvtimme...gaaaah!
Så, ja, jag kommer fortsätta göra det, fort fort i FruMonsterFart för att då kan jag sitta och lata mig utan att vara arg medan han fortfarande surrar runt och aldrig blir klar. Och det är han som får stresshjärta av att flänga runt medan jag lutar mig tillbaka i bilen, med alla barnen, och filar naglarna och mobilsurfar och väntar på honom *nöjd*
Iofs är vår stationära dator trasig och full av virus, så den har vi dra't ur sladden på, men han har den gamla laptopen med sig ut och jag fick ha den nya hemma. Jag tror att han insett att om hans fru får sin dagliga dos av FacebookSocialLife så kommer hon inte att adoptera bort barnen medan han är borta.
Det är sista söndagen för den här gången, natten till torsdag kommer Han äntligen hem! Nu är det visst aska i luften igen och jag glädjer mig åt att de för en gångs skull ska på varv i Polen, då går det färja hem om det blir kris. Att hämta honom i Karlskrona funkar ju, om vi måste.
Än så länge har det varit en lyckad morgon, barnen sov till 8.40, hurra! De har lite svårt att få riktig ro på natten tyvärr, särskilt Saga är orolig och har fortfarande i kopplat att man kan stoppa in nappen själv. Så ibland kan man bli skvatt galen på detta hoppande upp och ner, och undra om man var riktigt klok som flyttade ut dem ur sovrummet, det är ju så "långt" att gå.
Men fördelarna är fler, det är så oerhört skönt att kunna ha lampan tänd och läsa utan att störa dem, och jag vaknar inte lika lätt av minsta lilla knyst, de flesta knyst under en natt kräver ju ingen åtgärd från min sida, men väcker mig ju ändå. Nu har inte maken varit hemma så mycket sedan de flyttade ut ordentligt, men jag tror att jag kommer märka någon liten fördel till när han kommer hem ;0)
Snart snart snart ska jag på semester, ok, den är två nätter och jag har förstått på folk jag pratar med att det tydligen inte är så mycket att hänga i julgranen *fnys* men jag tycker det ska bli alldeles fantastiskt skönt att bo på hotell två nätter, äta hotellfrukost, duscha utan att behöva städa bort leksaker först, bara gå ur sängen och inte behöva bädda eller tvätta lakan eller trängas med 2-åring. Att Robin ska följa med är bara roligt, han är ju stor och enkel att ha å göra med, han kan sitta på en restaurang i flera timmar utan gnöl (han kan tappa tålamodet på servitriser och sega kockar, men det kan jag med. Och han brukar bara vara gnällig när småttingarna är med, för då har vi inte tid att prata med honom och då blir det ju dötrist!), han kan hämta sin frukost själv på buffén, han kan hålla sig nån timme om han blir kissnödig, han behöver ingen vagn, inga blöjor, inte sitta i knäet osv osv. Fria händer! Bara en sån sak! Tjohooo!!
Sen är det lagom länge för att det inte ska bli helt upp-och nervända världen hemma under tiden, "folk" tycker jag ska dumpa maken hemma minst en vecka med småbarnen, men ärligt talat så har vi så kort tid med varann så jag vill ju faktiskt vara tillsammans med honom.
Och hur många tror att han skulle inse hur tufft jag har det hemma i fyra veckor, på en vecka ensam hemma - räck upp en hand! Jo, han skulle säkert säga (det gör han ju på två dar) NU fattar jag hur du har det! Men hur många tror att hans vecka skulle innebära 16 maskiner nedkräkt tvätt, föräldramöten i skolan, matsäckar att packa, matkassar att bära hem osv osv. Sorry, men jag råkar veta att lagen om alltings jävlighet kommer att välja första veckan efter att han har åkt igen för alla former av extra arbete utöver de vanliga matlagningarna och tvättmaskinerna och läxläsningarna. Och det vet jag att han fixar utan som helst problem...naja, jag tror mig vara tämligen säker på att jag kommer att få hänga den där tvätten och rensa kylskåpet och lite sånt...men det är ju inga större katastrofer. Det är ju sånt där som han hävdar beror på att vi "prioriterar olika"...jag tycker det är rätt intressant att man kan lågprioritera barnens lunch och mellanmål...men jag är ju typiskt kvinnlig jag...*fnys*
Min vän K sa nåt bra häromdan :0) Hon sa "Det som är så typiskt du är att du Jobbar och du Älskar dina barn" Med detta menade hon att jag jobbar jobbar jobbar, mina vardagssysslor är mitt Jobb, som jag röjer undan fort som tusan för att kunna slänga mig på golvet och bara vara med barnen. Bara sjunga, leka och busa med dem. Jag ställer saker på rätt plats från början för att vinna tid att bara vara. Det funkar när A inte är hemma. Barnen vet att nu jobbar mamma, får hon göra det klart så är hon glad och har tid med oss. Så kommer A hem och Kaosar till Allt. Han sitter kvar vid det stökiga middagsbordet i timmar och pratar medan mjölken blir ljummen och frun kokar över :0) När hon stormar därifrån inser han att han ska plocka undan och duttar lite här och lite där i minst en timme, och när han är klar står stekpannan kvar på spisen, det är kladdigt under EN av barnstolarna och mitt på bordet står en ketchupflaska...Den kan mycket väl bli stående till frukost nästa dag...det här med kylvara och bakterier och sjuka barn verkar inte vara på högprio-listan...
Under tiden har jag flängt på alla barnen pyjamasar, läst läxor, plockat undan alla leksaker osv osv så vi bara kan sjunka ner och lata oss sen. Kan ju bara föreställa mig hur lång tid det skulle ta innan jag kunde sätta ner ändan i lugn och ro om jag skulle vänta på att han skulle göra det klart. Men visst är det så "enkelt" så att vi "bara" prioriterar olika *doh*.
Jag är en genuin LATMASK, därför susar jag undan skiten fort som faaan så jag kan skita i alltihop sen! Jag har alltid skötväskan så gott som klar, för att kunna sticka på Äventyr på fem minuter! Jag blir galen när vi i fyra timmar har surrat omkring och aldrig kommer iväg fast vi vetat i flera da'r att vi ska åka! När jag tror att vi är klara och A bara ska duscha också...i en halvtimme...gaaaah!
Så, ja, jag kommer fortsätta göra det, fort fort i FruMonsterFart för att då kan jag sitta och lata mig utan att vara arg medan han fortfarande surrar runt och aldrig blir klar. Och det är han som får stresshjärta av att flänga runt medan jag lutar mig tillbaka i bilen, med alla barnen, och filar naglarna och mobilsurfar och väntar på honom *nöjd*
onsdag 5 maj 2010
En vecka kvar tills mannen kommer hem
Två veckor kvar tills vi ska ha barnvakt en dag och bara mysa och fira vår 6-årsdag.
Tre veckor kvar tills jag ska åka på semester med bara stora sonen och världens bästa "kuster"!
Men innan dess ska jag överleva Skrik- och Gnäll-OS, verkar gå av stapeln idag...för att vara riktigt effektiva avlöser de varann, det är ju onödigt om det blir tyst nångång liksom.
Måste skrapa fram lite ork att hitta på nåt med dem, så det blir tyst och glatt igen. Rota fram Sagans regnbrallor så vi kan gå ut i trädgården lite. Har blommor att plantera, det började regna i exakt samma ögonblick som jag betalade dem...förlåt, allt är mitt fel!
Igårkväll hade jag och Freddan mys för oss själva, så sällsynt! Vi busade lite och blåste såpbubblor i sängen, sånt där som man inte "får" göra ;0) Lycka! <3
Emil verkar ha tagit det hårt att han var sjuk i helgen, han har nämligen ökat från två snuttar till FYRA! Hela famnen full av gosekaniner <3
Robin ska vara punkare nästa vecka på Skolgårdens dag. Måste googla lite för lite roliga idéer, jag är så gammal nu så jag kommer knappt ihåg hur en punkare ser ut ;0)
Saga övar intensivt på att lära sig prata (till skillnad från Emil som glatt nöjer sig med att säga Ta-Ta!) Hon har nu lärt sig säga Bebe och Bappe (bebis o nappen, duktig kicka!)
Tre veckor kvar tills jag ska åka på semester med bara stora sonen och världens bästa "kuster"!
Men innan dess ska jag överleva Skrik- och Gnäll-OS, verkar gå av stapeln idag...för att vara riktigt effektiva avlöser de varann, det är ju onödigt om det blir tyst nångång liksom.
Måste skrapa fram lite ork att hitta på nåt med dem, så det blir tyst och glatt igen. Rota fram Sagans regnbrallor så vi kan gå ut i trädgården lite. Har blommor att plantera, det började regna i exakt samma ögonblick som jag betalade dem...förlåt, allt är mitt fel!
Igårkväll hade jag och Freddan mys för oss själva, så sällsynt! Vi busade lite och blåste såpbubblor i sängen, sånt där som man inte "får" göra ;0) Lycka! <3
Emil verkar ha tagit det hårt att han var sjuk i helgen, han har nämligen ökat från två snuttar till FYRA! Hela famnen full av gosekaniner <3
Robin ska vara punkare nästa vecka på Skolgårdens dag. Måste googla lite för lite roliga idéer, jag är så gammal nu så jag kommer knappt ihåg hur en punkare ser ut ;0)
Saga övar intensivt på att lära sig prata (till skillnad från Emil som glatt nöjer sig med att säga Ta-Ta!) Hon har nu lärt sig säga Bebe och Bappe (bebis o nappen, duktig kicka!)
måndag 3 maj 2010
Saker och ting kan tydligen inte bara vara enkla
inte ens när man envist bestämt sig för att bara ta tag i saker som är inom ramarna för vad man känner att man klarar av, man skalar ner allting till bara absoluta måsten och några riktigt roliga saker. När man precis tagit sig till botten av tvättkorgen och burit in allt rent i skåpen och känner att nu ska vi utan problem ligga i fas med oss själva ända fram till maken kommer hem och inte ta en enda droppe vatten över huv'et...Nähä, då blir hela familjen magsjuk! Tack för den då!
Kan det blir mer madrömslikt än så? Att vara kräksjuk själv med två 1-åringar och en 2-åring som kräks och en 9-åring som är uttråkad till döden? De små har ju ingen som helst koll på vad som händer, så de bara kutar omkring som yra höns och spyr både här och där. Emil provade en blomkruka...kul :0( Sen gråter de ju så förtvivlat så de vill klamra sig fast vid en också, och försöker man bända loss dem för att hålla dem utåt istället så blir de helt hysteriska.
Och det är ju sjukan from hell också, såtillvida att INGEN på hela jordklotet är intresserad av att komma och ge ett handtag :0(
Hoppet steg nån sekund när min pappa ringde för att höra hur vi mådde, men han avslutade ganska snabbt med att det är ingen idé att vi kommer också och blir sjuka. Då grät jag. Hopplösare än så kan livet inte bli. Jo det kan det förstås. Men det kändes förstås inte så exakt då :0(
Min mamma förbarmade sig över oss i alla fall och kom förbi med matlåda till Robin. Han som var frisk mitt i alltihop behövde ju mat. Jag lyckades peta i mig lite själv också, det är liksom inte tal om att vara sjuk när de är det, spelar ingen roll hur dåligt man mår, det är bara att bita ihop och ta sig igenom det. Fram med en madrass, putta in spjälsängar i vardagsrummet, ta fram alla handdukar och lakan du kan hitta, vattenmuggar, nappar...och STÅ UT!
Tack o lov var jag på benen fort, nu är jag mest instängd och frustrerad. Barnen är pigga men inte friska. Vi ska nog orka ut i trädgården en liten sväng i alla fall. Annars kommer vi bli knäppa i huv'et allihop.
9 dagar kvar tills han kommer hem. Överlev! Stå ut! Ta dig igenom! Fortsätt simma! ....tröööött!
Sen ska jag på semester!!!
Kan det blir mer madrömslikt än så? Att vara kräksjuk själv med två 1-åringar och en 2-åring som kräks och en 9-åring som är uttråkad till döden? De små har ju ingen som helst koll på vad som händer, så de bara kutar omkring som yra höns och spyr både här och där. Emil provade en blomkruka...kul :0( Sen gråter de ju så förtvivlat så de vill klamra sig fast vid en också, och försöker man bända loss dem för att hålla dem utåt istället så blir de helt hysteriska.
Och det är ju sjukan from hell också, såtillvida att INGEN på hela jordklotet är intresserad av att komma och ge ett handtag :0(
Hoppet steg nån sekund när min pappa ringde för att höra hur vi mådde, men han avslutade ganska snabbt med att det är ingen idé att vi kommer också och blir sjuka. Då grät jag. Hopplösare än så kan livet inte bli. Jo det kan det förstås. Men det kändes förstås inte så exakt då :0(
Min mamma förbarmade sig över oss i alla fall och kom förbi med matlåda till Robin. Han som var frisk mitt i alltihop behövde ju mat. Jag lyckades peta i mig lite själv också, det är liksom inte tal om att vara sjuk när de är det, spelar ingen roll hur dåligt man mår, det är bara att bita ihop och ta sig igenom det. Fram med en madrass, putta in spjälsängar i vardagsrummet, ta fram alla handdukar och lakan du kan hitta, vattenmuggar, nappar...och STÅ UT!
Tack o lov var jag på benen fort, nu är jag mest instängd och frustrerad. Barnen är pigga men inte friska. Vi ska nog orka ut i trädgården en liten sväng i alla fall. Annars kommer vi bli knäppa i huv'et allihop.
9 dagar kvar tills han kommer hem. Överlev! Stå ut! Ta dig igenom! Fortsätt simma! ....tröööött!
Sen ska jag på semester!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)