inte ens när man envist bestämt sig för att bara ta tag i saker som är inom ramarna för vad man känner att man klarar av, man skalar ner allting till bara absoluta måsten och några riktigt roliga saker. När man precis tagit sig till botten av tvättkorgen och burit in allt rent i skåpen och känner att nu ska vi utan problem ligga i fas med oss själva ända fram till maken kommer hem och inte ta en enda droppe vatten över huv'et...Nähä, då blir hela familjen magsjuk! Tack för den då!
Kan det blir mer madrömslikt än så? Att vara kräksjuk själv med två 1-åringar och en 2-åring som kräks och en 9-åring som är uttråkad till döden? De små har ju ingen som helst koll på vad som händer, så de bara kutar omkring som yra höns och spyr både här och där. Emil provade en blomkruka...kul :0( Sen gråter de ju så förtvivlat så de vill klamra sig fast vid en också, och försöker man bända loss dem för att hålla dem utåt istället så blir de helt hysteriska.
Och det är ju sjukan from hell också, såtillvida att INGEN på hela jordklotet är intresserad av att komma och ge ett handtag :0(
Hoppet steg nån sekund när min pappa ringde för att höra hur vi mådde, men han avslutade ganska snabbt med att det är ingen idé att vi kommer också och blir sjuka. Då grät jag. Hopplösare än så kan livet inte bli. Jo det kan det förstås. Men det kändes förstås inte så exakt då :0(
Min mamma förbarmade sig över oss i alla fall och kom förbi med matlåda till Robin. Han som var frisk mitt i alltihop behövde ju mat. Jag lyckades peta i mig lite själv också, det är liksom inte tal om att vara sjuk när de är det, spelar ingen roll hur dåligt man mår, det är bara att bita ihop och ta sig igenom det. Fram med en madrass, putta in spjälsängar i vardagsrummet, ta fram alla handdukar och lakan du kan hitta, vattenmuggar, nappar...och STÅ UT!
Tack o lov var jag på benen fort, nu är jag mest instängd och frustrerad. Barnen är pigga men inte friska. Vi ska nog orka ut i trädgården en liten sväng i alla fall. Annars kommer vi bli knäppa i huv'et allihop.
9 dagar kvar tills han kommer hem. Överlev! Stå ut! Ta dig igenom! Fortsätt simma! ....tröööött!
Sen ska jag på semester!!!
1 kommentar:
Jag lider med dig! Du är världens starkaste kvinna. T.o.m. starkare än Pippi Långstrump.
Skicka en kommentar