Jag vet inte riktigt när jag kommer att få prata med min man igen och det känns inte så där jättekul. Båtskrället ska tvärs över Atlanten för att på nåt sätt hjälpa till med den där eländiga oljekatastrofen i USA och under överfarten kommer de ha noll kommunikationsförmåga. I värsta värsta krisläge kan man förhoppningsvis få tag i honom på satellittelefon, men när det kostar 25 kronor minuten minst ringer man inte för att höra någons andetag, och han måste få särskilt tillstånd för att få använda telefonen. Suckar.
Lilleman var så förtvivlat ledsen idag, han lugnade sig inte förrän han fick prata med pappa, hur ska DET gå när han inte kan prata med sin pappa på 10-14 dar typ, och det inte ens går att nå honom via datorn...deppigt. Nu ligger han iaf nerbäddad på pappas kudde, lille hjärtat.
Emil har varit helt galen i några da'r, jag vet inte vad han går på, han klättrar och klänger och hivar sig upp på ALLT! Sen tjuter han för att han inte kan komma ner igen. Han susar runt runt runt som en tok, upp och ner, han är som en hundvalp, fast klättrar högre.
Sagan har varit rätt gosig, hon pratar bara om BÄBIS hela tiden, hon leker med sina dockor hela tiden och kramar och pussar och matar och vaggar. Idag har hon kört Emil i vagnen fram och tillbaka, fram och tillbaka för att få honom att sova!
Igår var vi i affären och hon ville prova solbrillor, hon gick igenom hela stället, och tyckte att hon var sååå fin :0)
Fast att handla mat med dem igår var INTE roligt! Jag var helt slut när jag kom ut! Genomsvettig. Pust! De klagade och grejade och plockade ur vagnen och tjöt i högan sky när de inte fick tugga på korvpaketen (korv med gnagmärken har jag i min frys nu...)
Och så slogs de...hurra!
Idag har jordens finaste faddrar till Fredde Bus varit här och lagat mat åt mig, så jag har fått hemlagade fiskburgare och det var lyxigt :0)
Nu ska jag somna med näsan i mina böcker, har så svårt att bestämma mig för vilken jag ska läsa så jag läser flera samtidigt. Jag försöker traggla mig igenom slutet på Obama, den var så sabla bra i början men nu är den dötrist! Men jag är en sån som vill läsa klart. Men jag var tvungen att starta nåt mer spännade för att inte dö av tristess så jag läser Den onda viljan av Karin Fossum (gillar henne massor). Och så läser jag Bo Lundins Om Rom, som är en slags guidebok fast i "bokigare" form. Och nu börjar jag så sakta tro att jag nog ska komma iväg trots allt. Att allt är bokat och betalt känns ju som ett steg på vägen va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar