Det går upp och det går ner

Jag bestämde mig för att min dag skulle bli bra - det gick käpprätt åt H-vete. Ungarna fick feber och spydde, det gör de alltid när de får febertoppar, urk! och det är nya tänder på G...kom igen nu då! Ta allihop på en gång så jag slipper det sen! Pleeease!

Sen ringde en av de andra mammorna med barn hos vår dagmamma och berättade att deras två barn ska flytta så nu får jordens bästa dagmamma för få barn och varje gång det händer riskerar hon att bli omvandlad till dagisfröken och vi GILLAR INTE dagis!!!
Så nu får vi ut och ragga ungar!

Den där mamman frågade om jag skulle börja jobba snart och då fick jag ännu mer panik, för jag vill inte ens tänka på den dagen och NEJ jag går inte tillbaka till nåt jäkla jobb för att vara SNÄLL fler gånger. Nu handlar det om MINA barn och jag stannar hemma hela livet om de behöver mig (fast jag är ingen vidare bra hemmafru, så det är ingen plan kan jag säga...)
Jag sov som en kratta den natten :0(

Sen blev det en riktigt ok dag. Den fick duga liksom. Man får ta vad man får och plocka russinen ur kakan (fast jag gillar inte russin utom när den är i frukt-och mandelchoklad a la Marabou). Om jag tänker att det var en TOPPENDAG då var det säkert det...eller?

Nu är det ännu en ny dag och jag bara sitter här. Jag har faktiskt inte lust med det ens. Varför blir det så jäkla onödigt visset ibland? Jag vill vara glad och superpigg och studsa runt på en massa roliga saker. Jag är ju inte ens trött som jag brukar, har sovit som en prinsessa och vintertid passar min naturliga klocka bättre på något vis, barnen är snälla, kaffet är starkt, varför är jag inte G-L-A-D då?????

Lyckliga pojkar leker med Flexi-Trax

Robin har sin kompis här och de ville spela Tv-spel, alltid detta tjat om att spela...jag vägrar! När de har kompisar behöver de inte spela. Det är bara om de fått nåt nytt spel och vill prova varandras som de får spela en liten stund. Annars kan de tamejsjutton leka.
Men idag var osedvanligt svårt att komma på nå't så jag rotade fram en gammal bortglömd Flexi-Trax-bana och de har riggat den på matsalsbordet. Och lillebröderna fick också vara med :0) (Saga var med en stund, men somnade). De tjuter av lycka :0)

Det har planerats Indiana Jones-kalas idag. Tre bästiskillar som ska fira sina 9-årsdagar ihop :0)
Haha, det är väl inget problem. Det svåra är att få de tre MAMMORNA nöjda *asg*
Men med en axelryckning konstaterar jag att det blir som det blir och inte som man tänkt sig och ungarna styr om det som de vill när de väl är igång ändå, hehe.

Jahopp, då var man gräsänka igen ett par veckor

det får la' gå. Just idag är väl motivationen för det inte på sin allra högsta topp, men det är bara att "fortsätta simma". Det är fuller ruller i hullerbullerhuset :0)
Saga har kopplat judogreppet på Emil och trycker ner honom i backen så han vrålar. Kissekatten är en trattkatt och bånkar in i allt inkl. barnen. Men hela ligan är lycklig ändå och det hörs glada illtjut från matsalen där det leks med en liten pingel-boll för tillfället. Rätt fantastiskt att små 9-månaders bebisar kan leka så bra med en katt, tycker jag.
Emil har fått greppet om hur man kutar runt med en babygymbåge framför sig, det går så fort så man har hjärtat i halsgropen hela tiden, men vår lille "stuntman" fixar nog det :0)

Robin har studiedag idag och sen börjar höstlovet, och vi skulle åkt till Orust över helgen, men det blir inget av med det, för kissekatten blev ju opererad. Han behöver mediciner och omtanke så jag kan inte lämna honom med bara lite kattvakt, stackars liten.
Men det känns visset att spendera lovet hemma, när det längtats så mycket :0(

Nu får vi försöka hitta på nåt de här dagarna ändå, fast det känns lite motigt just nu. Får försöka tänka positivt för det blir som man tänker, det är min fulla övertygelse. Sen att det inte är enklast i världen att tänka positivt varendaste dag, det är en annan femma. Och då blir de dagarna som de blir också...
Nu kast med liten dotter i vagnen, så hon slutar plåga sina bröder :0) en tupplur behövs där, hör jag :0)

OK, det verkar mest ha blivit en fotoblogg av det här

men jag är fasen mer än bedövat trött! Det var en fantastisk helg i Köpenhamn förra veckan och helt underbart att få sova två nätter. Problemet är att man vänjer sig så fort åt DET hållet. Man vänjer sig ALDRIG vid småtroll som är vakna från 24-04! Nåt har slagit fullständigt fel i lillans mat- och sovklocka och jag vete sjutton hur jag ska skaka alla lösa skruvar på plats.
Men men...det brukar underligt nog styra upp sig när maken åker till båten, kanske inte nödvändigtvis till komplett bra, men i alla fall...annorlunda...

Det är inte många dagar kvar nu, och jag känner mig mer stressad än nånsin *dumma* finns ju inget att stressa över EGENTLIGEN...*rabblar mantra*

Nä...tidigt i säng, för snart vaknar hon :0(

Badrum färdigt *glädjestrålar*

Vi firade jul igår!

jo, ni läste helt rätt :0)
Vi tyckte det var trist å vänta ;0)

Småchipsen

Semester :0)

Imse vimse spindel

Känner mig ungefär sån. Jag klättrar upp, jag ramlar ner, jag klättrar upp, jag trasslar in mig i mitt eget nät...*pustar*
Jag vill ju vara precis hur glad som helst, jag har ju haft det precis hur bra som helst, semestern var underbar och så välbehövlig, och jag njöt fullkomligt av att komma hem till mina ljuvliga ungar i ungefär...tre timmar? *suck*
Sen blev allting stökigt och rörigt och irriterat och infekterat och jag blir galen och vill bara spy och så...Imse Vimse...så klättrar vi upp igen och det är hur kul som helst och jag har hur mycket lust som helst...*poof*

Jag antar att jag är...modern? Förbannade 2000-tal *muttrar*

Saga blir så arg när hon inte hinner klappa katten

Han är ju för spännande den där kissen

Nu är det nära ögat Nelson!

Bäst att sticka!

Vilken härlig morgon!

Ser så fantastiskt mycket fram emot att få SOVA inatt :0)

och jag har redan preparerat mig med massor av positiv energi, så om hotellgrannen har sitt kolikbarn med sig, eller som ett hårdrocksband har efterfest i våningen under,... eller om de bygger om hela Köpenhamn utanför mitt fönster, så ska jag ändå njuta av att det är inte MITT PROBLEM :0)

Jag ska sjunka ner i min förstaklassstol på tåget (på med seabanden!) och öppna min bok och förmodligen har jag slocknat innan Nybro!
Stackars medresenärer som ska lyssna på två fyrbarnsföräldersnarkningar :0)

Nu har jag satt mig ner 5 ggr

och försökt få en chans att skriva NÅNTING! Jag fick inte ens skriva den meningen utan att telefonen ringde, alltid är det nånting! Livet är tamejfasen enklare helt på egen hand ibland, då är ju iaf egen tid bara egen tid...*suck*
Jag fick inte ens publicera det här inlägget för att jag hade redigerat det för många gånger! *skakar på huv'et*

Men imorgon...äntligen...åker vi till Köpenhamn! Det var på håret att det blev nån resa överhuvudtaget, men nu ser det ljust ut, om än i en något förkortad version.

Stolt adoptivmor presenterar Nelson :0)

Ett litet lejon med smak för fiskpinnar, potatis och citronsås :0)
Han intog platsen som Kungen i huset med absolut kattig självklarhet, med rövarbandet och allt :0)

Freddes blivande fru var på besök

Tänk vad lite kaffe kan göra

Vaknade vid halv 7 av vrålande unge och kände innerligt att den här dagen kommer bli the worst ever och jag vill bara döööö...eller i alla fall sova en halvtimme till ;0)

Så jag tryckte in en napp och knölade in ungen i täcket så pass så att det tog honom en halvtimme av bara lite lagom pipgnöl att trassla sig ur och ställa sig upp och gasta igen, och då hann jag ju "sova" en stund till.

När jag bar in honom till skötbordet så tänkte jag att jag kommer inte komma fram, jag kommer somna, men det gick bra *phu*

Och med en liten majskroksmuta så fick jag tillfälle att fixa en stor balja kaffe som jag drog i mig hälften av på stående fot, och nu känns inte livet så illa faktiskt.

Underbara gosungen har legat i vagnen och snoozat en stund med en pava välling och nu sitter han skönt tillbakalutad i mitt knä och pillar med snöret till sin byxresår och är precis hur gullig som helst. Kaffe måste vara en kvinna, för det är så förstående ;0)

Pappamys

Permanentat babygnäll

Det känns som att ljudet av barn har permanentats i min hjärna, jag börjar bli osäker på om de låter på riktigt eller om det bara sitter i mitt huvud nu. Jag är så jävla trött *ursäkta uttrycket*
Det känns som jag får nån sorts små anfall eller nåt, som att det inte riktigt klickar, eller snarare som att det är just det det gör, det klickar i mitt huvud, knastrar till, jag tror det är jag som microsover *stooor gäspning*

Inatt har de hållit låda med lagom fina avlösningar, det enda sköna i kråksången är att A äntligen varit hemma och fått uppleva det. De stunder jag faktiskt sovit har varit med minst ett barn klängandes på mig.
Och det är inte slut än, de är fortfarande lika gnälliga så jag ska skicka Robin till skolan nu och sen fortsätta småknoppa med kläng-bebisar *zzzzzzz*