Nästan skrattretande!

Jag bytte just från vitsippor till höstlöv i bloggen, hur gick det till? Vart tog sommaren vägen??? Samtidigt känns det som hela livet har förändrats sedan mitt senaste inlägg i...april! Jag känner mig oerhört mycket närmare MIG SJÄLV igen! För en del kan det nog vara lite förvirrande eftersom de bara kännt mig när jag varit den där helhispiga psykfallsmorsan ;) De senaste två veckorna har jag knappt tagit nån medicin ens! Lättad så jag kan gråta en skvätt, haha. Äntligen äntligen äntligen! Jag ska inte ropa hej, för man vet aldrig när det hoppar på en, men just nu känns allting så mycket mer mänskligt, levande och äkta och inte så förvrängt, förvirrat, förlorat...och trots allt har jag kvar både min man och mina vänner. Phu! Jag är ganska noga med att inte skruva upp allting för mycket nu, bipolär sjukdom ligger nära till hands i den här släkten och jag vill vara kvar i den här "äktheten". Men det är mycket som snurrar nu. Efter en taktfast sommar med många ensamma veckor, som faktiskt genomlevdes utan större irritation, depression, katastrof, och en helt underbar semestervecka på Mallorca kom jag tillbaka till min helt stillastående arbetsplats och kände att NU ÄR DET NU och så bestämde jag mig! Nu är det NOG! Så hejsvejs jag kommer bara jobba där fram till jul, sen är det FINITO! Och det känns så fantastiskt rätt och bra! Jag har inte mått så här bra på mycket mycket länge! Jag har fortfarande inte helt hundra koll på vad jag ska göra istället, planen är att studera, men man ska ju komma in också! Och så är det en klar fördel att bestämma sig för vilka kurser man ska söka ;) men det kommer att vara helt bestämt senast den 15 oktober när ansökan går ut. Äntligen! Ungarna är helt fantastiskt stora numera! Robin blir strax 11 och hänger mest med sina bästisar (de tre musketörerna), huset är ständigt fullt av tweenies och matkontot rusar, haha. Fredrik har fyllt 4 och kämpar för fullt med att sluta med sin älskade napp, men nu är tredje kvällen i rad som han somnar utan! Äntligen orkar jag ta fighten ska jag väl tillägga, trött på folk som lägger sig i och tycker att han borde slutat för länge sedan, men JAG har varit fullständigt beroende av att de inte har såna konflikter/separationer också! Emil och Saga är drygt 2,5 år och tålamodsprövande små raringar, phu! Vilket humör den damen har! Och den lille herrns röstresurser är inte av den här världen! Men de är kloka som ugglor och hjälpsamma som få ♥ Saga skulle klarat 4-årskontrollen som Freddan var på, utan problem! Färger, siffror, svordomar...ja, ibland är hon verbalare än storebrorsan...på gott och ont! Jag köpte en språkkurs i ;) franska, en sån där simpel cd-rom-kurs med pedagogiska bilder och sånt. Jag och Freddan satt och övade på färgerna. Rätt vad det var står Saga vid min sida och säger "Det heter faktiskt BLÅ!" :) Hela familjen blomstrar efter vår Mallorcaresa, och barnen vill åka tillbaka varenda dag! Jag måste erkänna att jag gladeligen skulle flytta dit imorgon om nån gav mig ett hus, haha! Jag tycker att min sjöfarande make kan ta och köra glasbottenbåt därnere så kan jag ha ett katthem, provsmaka vin och okej då, jag kan sälja nån enstaka biljett till båten om det nu ska vara nödvändigt ;)

Skulle...

läsa. Handla blöjor. Baka bröd. Laga mat för hela helgen. Bädda rent. Posta paket. Tänkte jag. Nåja. Vad är väl en bal på slottet?

Jag vill åka till Göteborg. Nu på stört! Min man kommer dit ikväll/natt nångång och nu längtar jag så jag dör snart! Sen är det sista chansen för barnen att se pappas jobb, nästa resa sticker han till oljerigg utanför Brasilien, dit lär vi aldrig komma. Men vi har tre stycken utvecklingssamtal ikväll (vänligaste dagmamman kommer iaf hem hit och tar det här, så jag slipper skaffa barnvakt!) och det känns lite för snorungeaktigt att stuva in alla barnen i bilen kl 20 ikväll och köra till en sabla oljehamn 35 mil bort bara för att ligga och titta på min man i några timmar, medan han sover. Tänk den som var 24...nej för bövelen! När jag var 24 var mitt liv ett rent helvete och jag hade inte åkt till nån man i Göteborg då heller för det hade jag inga pengar till och inte nån tillräckligt långvarig man heller för att det skulle vara intressant *ler nöjt över mitt nuvarande liv fast det också är jobbigt ibland*

Nu ska jag iaf resa på arslet och åka och hämta sonen i skolan. Vi var hos tandläkaren igår och hämtade hans tandställning. Han hade lite svårt att slappna av och gick med en krampaktig grimas ut därifrån men jag tänkte inte så mycket mer på det än att säga till honom att slappna av lite, han vänjer sig.
Sen körde vi tillbaka till skolan så han fick cykla hem och han fick lämna tandställningen i bilen för vi tänkte han kan få öva lite hemma innan han har den till skolan.
När vi kom hem allihop så skulle jag hjälpa honom att sätta in den igen. Och den passade inte!!!
Ni skulle sett den här mammans min!

Men kära barn! Satt den inte fast förut? -joo jag tror det. -Höll du den uppe med tungan då eller? -Jag vet inte...
*stön* Det barnet! Han kan då allting!
Jag vände och vred och drog i den där sabla tandställningen för att se om han hade dragit loss nåt när han pillade ut den, men allting satt som berget så han kan omöjligt ha pajat den på nåt sätt och jag tvingade honom att ligga ner så att jag kunde se om den satt rätt och den passade alldeles prima. Bara det att den klickade inte fast. Så fort han reste sig upp så hängde den i kindtänderna och dinglade löst i munnen. Undra på att han gick krampaktigt och inte kunde prata överhuvudtaget. Kära nån...

Så nu ska vi tillbaka dit igen. Vi har ju inget annat för oss i den här familjen, suck. Jag ska till tandläkaren på onsdag, sen ska tvillingarna till tandläkaren nästa onsdag och sen ska stora killen tillbaka igen tisdagen veckan efter det! Kul. En-två gånger i veckan hos tandläkaren, tjohooo!

Nä. Lite nytta nu'rå!

Sommartid!

Plockat första fästingen på katten, gått i gympaskor, varit ute utan jacka, druckit kaffe på verandatrappan...nu kommer den! VÅREN!
Äääääntligen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Känner mig överlag piggare och friskare och gladare för det mesta. Det är liksom inte helt outhärdligt att leva längre! Yay! Bara en sån sak! Sånt kan man inte förstå om man inte mått riktigt jäkla uruselt. Men nu skiner solen och det börjar stå saker i kalendern att se fram emot. Längtar mest efter att gå på våra vänners bröllop under Valborgshelgen och få glänsa i finklänning brevid min man i uniform ♥ och samtidigt njuta av tre nätter på hotell med bara honom! Kurrrr!

Djupa andetag

Dras med sviterna efter den elakaste influensa jag haft på många många år. Var mer eller mindre medvetslös förra veckan, och nu är jag klen men på fötterna. Ska hursomhelst inte jobba förrän på måndag igen, phu. Maken åker till sjöss imorgon igen, jag fattar inte hur fort tiden går. Vi har ju inte hunnit göra nåt alls! Vi har ju bara varit sjuka eller haft sjuka barn hela tiden!

Men jag hann åka till Stockholm på EgoMammaHelg och det var helt fantastiskt! Vilka makalösa kvinnor! Det visste jag iofs redan, men det var så fantastiskt att få det bekräftat i verkligeheten. Tusen tack till er alla ♥
Längtar redan efter nästa träff som måste bli snart!

Idag går mina tankar till vackraste T och hennes familj, som ännu en gång förlorat barn i magen. Det är så oerhört tragiskt och ledsamt att deras små pojkar inte fick leva. Det finns ingen rättvisa i världen. Men det får mig att klamra mig fast vid min vilda gulliganliga och älska allihop mer än någonsin. Jag är sannerligen lyckligt lottad som fått denna bunt med friska fina barn ♥ det är inte så självklart, livet ♥

Så har då Hullerombullermamman legat i bloggträda igen

Ibland har jag helt enkelt ingen lust att skriva nånting.

Det känns som jag har fått en smula koll på mitt liv i alla fall, åtminstone en del dagar, det är inte så nattsvart som innan.

Men just idag tycker jag det är dödstrist! Jag avskyr helgerna när min man inte är hemma, hur kan tre ungar var så förbannat gnälliga från morgon till kväll, jag fattar inte. Jag står inte ut med det där ljudet...ih-hi-ih-hi-ih-hi...

Och F leker Star Wars *zumzumzum* hur irriterande är inte DET ljudet??? Och semi-tonåringen har sååååå tråkigt.

Tänk att få gå nu. Bara gå ut genom dörren och stänga den bakom sig och det blir TYST! Jag är helt grillad i huv'et av alla ljud. Medicinen funkar ingenting idag.

Mannen är på sin sabla båt, skvalpandes utanför Danmark, alldeles för irriterande nära. Det är enklare när han ligger långt långt bort och jobbar hela tiden, då känns det inte så meningslöst att han inte är hemma.
Elva dagar kvar!

Och det är 27 dagar kvar tills jag flyger till Stockholm! Tjohooo! Längtar massor! Ska bli så fantastiskt kul att träffa alla, live, efter alla dessa år som nätkompisar :0)