Gott Nytt År alla!

Nu ska jag sluta tjura och släppa min sedvanliga nyårsdepression, packa in ungarna i bilen och åka till stan och titta på fyrverkerier. Toppen att de har jippo varje år kl 17, billigt och bra när man har små barn som man inte vill ha uppe till midnatt :0)
Sen blir det varma mackor och pussel och chips så det sprutar ur öronen :0)

Gott Nytt År till alla mina vänner och ovänner :0)

Nej det är inte jag som

drabbats av en minimalistisk fling, det är vår fockade skithög till dator som inte fünkar (som Fredde säger) därav den bleka bakgrunden. Jag oooorkar inte! Det har varit problem med allt tekniskt vi har här hemma i snart 2 veckor o jag misstänker en lokal satellitbug över vårt hus (nåt för Steven Spielberg!) för IIIINGET funkar!
Jag vågar inte ens skriva mer nu för den här gamla skorven är självraderande och det är så jobbigt att den plötsligt hoppar tre rader upp och fortsätter skriva där *muttrar o överväger ett besök på Netonnet*

Avigt utan dator!

Man vänjer sig fort vid att alltid ha fungerande cybersällskap! Gud så frustrerande med kaputt dator! Och innan jag fick liv i Compaqusauren! Iiih, så tålamodsprövande. Min mobil la också av! Och min bil! Man börjar se sig om över axeln och undra vad som är på gång alltså...

så nu är jag utlämnad åt en lap top från istiden och en mobil som inte går att ladda...hmmm, lovely!

Jag har lust att mellandagsshoppa! Hur lätt är det med en "trillingvagn" tror ni? Näe, jag skippar det projektet. Det funkar om ingen annan är på stan...

Ikväll kommer barnens faster och lille kusin på besök, mysigt :0) och pappan har redan varit borta mer än en vecka, wööw! Bara 3,5 kvar....*suck* Det blir värre för varje gång han åker, känns det som. Inte för att arbetsbördan är så farlig, knotten sov till kl 9 imorse! Men jag saknar honom i mina andetag liksom, om ni fattar vad jag menar. Det känns större och mer äkta nu än för 5 år sen, vi har så mycket som är vårt nu, så mycket som vi delar, och det känns inte alls kul att göra det själv. Även om julen är rolig i alla fall, så är det sånt som han liksom SKA vara med om. *saknar*

Tajm å släta till tomten lite

Det är sista två dagarna före jullovet och jag har varit och kontrollerat tomtestatusen och det var herrans vad skrynklig den var :0)
Men julklappssäcken är packad, nu är vi redo :0)
Om jag får ett ryck kanske jag torkar av golvet en sväng till, annars ska jag ägna dessa dagar åt att krulla snören och mumsa praliner, klia katten bakom örat och underhålla barnen med fler rövarhistorier om Jesus och de där andra tomtarna. En liten liten sväng till kvartersbutiken för att komplettera med nån liten sillburk (det gick åt mer än jag trodde att förfira jul) och kanske köpa en tidning eller två att kura upp sig i soffan med. Jaa låter inte så illa faktiskt, det känns bra nu :0) På riktigt :0)

Oh mein Gott! Vilken dag!

Men jag överlevde den också. Somnade 20.45 med huvudvärk, vaknade mitt i natten utan skillnad, vaknade igen ännu värre och vaknade till slut för att möta lördagen med migrån, jippi!
Barnen var i alla fall exemplariska, de sov hela natten (med nån nappinstoppning bara och Fredde var hysterisk fyra gånger av saknad efter pappa tills han fick sova på pappas kudde).
De var dessutom fantastiska hela förmiddagen och Robin var min lille hjälte, fine killen, och fixade frukost till sig och lillebror och välling till bebisarna. Han kom tassandes som den ängel han är och sa Vill du ha nåt mamma? Jag kan komma med nåt till dig. *snyft* Han kom med lite fruktsoppa, det var det enda jag fick i mig i alla fall.
Migrän är sjukan from hell, helt enkelt, tur att det oftast rasslar förbi lika fort som det kom *phu* Min mamma kom förbi och tog barnen en stund så jag kunde knaka i mig Diklofenac och sova en timme. Nu känner jag mig bara lite överkörd av tåget, men är på benen igen.
Mamma och mina "stora" barn var dessutom ute och skottade bort dagens lass med snö - gud, vad det snöar hela tiden!!!

Maken är installerad ombord efter en lång knagglig resa dit. Nu ska de ligga för ankars och mögla till typ den 27:e december, visst känns det meningsfullt?! Men man får se det som så att de som får komma hem ikväll, dvs de som han har bytt med, de har också familjer som vill ha hem dem till jul. Nästa år är det vår tur (förhoppningsvis).
De lyckades sjabbla bort hans väska i Amsterdam, kul jul. Vi som bombarderat honom med dvd:er för att han inte skulle få tråkigt. Nu tänker de skicka hem väskan för att hans båt ligger så otillgängligt till. En annan kompis råkade ut för samma sak nu i veckan, hon får sin väska i mellandagarna, kul. Och min man råkade ut för samma sak förra gången han reste ut. Vad är det med flygplatspersonalen egentligen, julfeber?

Vaccuum :0(

Exakt just nu befinner vi oss i ett enda vaccuum, den där allra sista stunden innan han ska åka igen. Han är just och hämtar sista pizzan, så vi får nåt i magen allihop och jag har någon minut att svälja tårarna. Det är nästan fånigt, jag bara gråter mer och mer för varje gång han åker. Så här var det inte i början. Men det känns som vi inte hinner ses när han är hemma, som att tiden bara rusar förbi och vi turas bara om att kånka på bebis. Jag längtar efter honom så det skriker i mig, tom när han är hemma, inte faan blir det bättre av att han INTE är det...
sen har nån sabla dödsångest satt sig fast i mig sedan han hamnade i diket förra året, jag är så jävla rädd hela tiden. Tänk om han inte kommer hem...tänk om det här är det sista jag ser av honom och jag inte HUNNIT älska honom färdigt (som om det fanns nåt färdigt på det, stön)...jag känner mig helt kvävd. Jag behöver sova på hans arm, bara en natt till...snäääälla...

En vecka kvar till jul :0)

Känns lite avigt eftersom vi redan firat lite, imorgon åker pappa och jobbar igen. Så allt är redan fixat till julafton och det känns som en enda lång väntan och ett bestyr att hålla barren kvar på granen (granarna!) tills det är dags, haha.

Det är sanslöst mycket snö och det är vackert som ett julkort, men i övrigt är jag ingen snömänniska, så jag föredrar att titta på det genom fönstret. Inte ens mina barn är särskilt imponerade, det ligger i generna kanske. Men visst är det lite roligt, i alla fall roligare än blask och regn och grådask.

Jag har fått ursnygga gummistövlar i julklapp, snyggare än Caroline Af Ugglas' :0) så nu kan jag glänsa som en stjärna i svampskogen nästa höst :0) För förhoppningsvis ska jag få någon möjlighet att komma ut i skogen då äntligen, har inte riktigt gått så bra de senaste åren. Vi har en skogsanpassad barnvagn, för det var ett av mina krav, men vad hjälper det när man haft foglossningar och uttråkade bebisar om vartannat? Vet ni inte hur det känns att gå i mossa med foglossningar så behöver ni inte prova *aj aj*

Idag är sista dagen som maken är hemma och vi bara har tvillingarna hemma några timmar, två barn=semester så idag ska jag inte göra NÅGONTING! Det lär bli tufft nog alla andra jullovsdagar, så jag ska bara stirra i taket hela dan :0)

Jul i stugan :0)

Idag firar vi jul i vår lilla gränd. Maken/pappan ska snart åka och jobba igen så vi får klämma in lite julmys tillsammans allihop. Vi bär in granarna, (ja vi har jordens minsta hus men två granar, hur ska jag annars få plats med mina julkulor? *ler*) medan barnen är i skolan/hos dagmamman och sedan klär vi dem när de kommer hem. Ikväll är det julmarknad i skolan så pappa och två stora pojkar går dit medan jag fixar fram lite julmat o några julklappar. Skinkan griljerades igårkväll och provsmakades sent inatt och den var helt klart den godaste julskinkan i år ;0)
*mums*
Vi har ingen snö men ett lätt rimfrosttäcke över hela världen och det är nästan lika fint, så vi känner oss varma i stugan och inte så jättesorgsna för att vi snart blir "ensamma". På det stora hela är det stackars pappan som det är mest synd om.


GOD JUL!

Mina små lussetroll :0)

Vi har varit på mosters jobb och lussat för alla tanterna. Bara Robin ballade ur och valde att vara hemma med en kompis istället. Och Emil sov sig igenom alltihop och har ingen aaaning om vad som hände. Men Fredrik och Saga har rockat fett med tanterna och de vet nu ALLT om Biske Heen och Bäjjan (Blixten McQueen och Bärgarn).

Det känns alldeles särskilt varmt om hjärtat nu för de blev så glada allihop, vi kände verkligen hur uppskattat det var. Eftersom de är så små så blev det ju inte direkt nåt Luciatåg med sång utan de "hängde med tanterna" helt enkelt. En och annan farbror fanns där med, men de mumlade mest omkring med sitt.

En av tanterna har jobbat på en skola hela sitt liv så hon blir verkligen upplivad. Och en annan av tanterna får en tår i ögat och klappar och klappar och klappar på dem, hon fick aldrig några egna barn. Man blir nästan lipfärdig och skäms lite för att man "roffat åt sig" fyra stycken. Och när hon sa Det är gåva, den underbaraste som finns, du måste vara världens lyckligaste, visst är det alldeles underbart? då är vaknätter mycket fjärran och tårarna desto närmare och man kommer ihåg att tänka på hur otroligt lyckligt lottad man är.

Mina fina fina barn :0)

Före och efter

Tvillingbus

Tänk när man var så vig :0)

Jag ger upp :0)

Småtrollen bestämde sig visst för att ha en liten "lussevaka" *zzzz* Lillskruttkillen somnade inte förrän 23.30 (vad sjutton går de på? Är det amfetamin i välling? Har jag missat nåt?) Han studsar och hoppar och grejar och dansar och skuttar och står på huv'et och tjoar och har jordens PARTY om kvällarna, inte ett spår av trötthet och NEJ, han sover inte på dan heller *zzzz* Lillan somnade ovanligt tidigt *läs 21.30* men det var för att jag skakade ner henne i vagnen. Kl 04.00 började hon kvittra, jollra, gnälla, skrika...och NU 06.30 somnade hon om. Hon har iofs "vilat" hela tiden i vagnen, men jag är klarvaken. Kände att om jag försöker sova fem minuter åt gången så blir jag bara arg och desperat så det är lika bra att kliva upp och sätta mig och glo på stjärndraperiet med henne och mumsa skumtomtar. För att plocka ur ett russin ur den kakan så fick jag äta dem ifred och de var inte färdigtuggade - yay! Idag ska vi till min systers jobb och lussa lite. Hon jobbar på ett äldreboende med många tanter (o en farbror) som inte har några egna släktingar, så vi brukar "jour:a" lite ibland. Det är rätt mysigt faktiskt. Det är en glädje att glädja helt enkelt. Trevlig Lucia på er!

Pysselhumöret gick över i totalt vissenhumör :0(

*no further comments*

På pyssligt humör :0)

mer lust än ork dock :0)

idag är en sån där dag

när jag funderar på om man inte kan spara en tvilling till senare, stoppa undan den nåt år och plocka fram den sen när man har sovit lite och är bebissugen igen. Ibland är det fasligt praktiskt att få två för en, men just idag är det så opraktiskt det kan bli, dubbelgnäll är INTE roligt. Trösten är att det blir inte så utdraget, vi tar alla blöjbyten och allt gnäll på samma gång (en styck 2-åring bidrar gärna på gnällfronten också) så är det över sen, men just idag är jag sååå trött i min lilla hjärna *ögon i kors*

Och nu är det säkrast att köra mig till sjukhuset

för jag bakade bullar idag OCKSÅ *orolig*

Sätt er ner och håll i er nu ;0)

3 sorters kakor och en omgång bullar! Kan meddela att detta sker en gång vart 8:e år, så det är sannerligen något att sätta sig ner för :0) Jag tittar tom med på FILM oftare ;0)

Lite upp och ner

fast på ett bra sätt :0) Ska rapportera om Göteborg snart, men jag fick rycka ut och jobba lite så inget är som det brukar. Kul att gästspela lite på jobbet och skönt att ha varit efterlängtad när man kommer hem, men annars kan det där med jobb va' för min del ett bra tag till. Men idag är sista dagen, sedan är allt som vanligt igen.

Imorgon pyser jag :0)

kl 11.57 sitter jag och L (min brudtärna) på tåget mot G Ö T E B O R G :0)
Eftersom det är TÅG så kommer vi troligen inte så långt som vi tänkt oss på den tid som vi tänkt oss men vet ni vad? Vi bryyyyr oss inte, för vi ska däcka i första klass, trötta mammor som vi är och inte prata med varandra före Borås har vi bestämt. S E N när vi väl har "landat" D Å ska vi äta god mat och fika hundra gånger på 24 timmar och shoppa en och annan skitonödig pryttel och slå in den i julpapper om den är FÖR onödig och skylla på att det är en julklapp. Och är den till mig själv så har jag många små barn som ge den till mig, de behöver ju lite assistans att köpa rätt grejer ;0)

Så nu...sängen!!!

Tiden går så rasande fort

när han är hemma! Jag får nästan panik, sluta nu! Jag har så mycket att göra, jag har inte tid att klockan rusar. Och det är ju fantastiskt märkligt hur tvärstill en helg kan stå när man är ensam hemma med fyra barn.

Helgen har fördrivits kakätandes, var på ett RIKTIGT kaffekalas av den gamla sorten. Inte ens min gamla farmor anordnar sådana längre, och det var oväntat och trevligt :0)
De hade inte ens kunnat "hi'a sig" till 7 sorters kakor utan det var ÅTTA + tårta :0) Jösses! Och inget fusk nånstans. Sånt där som får modern med pepparkaksburken från Citygross att slå ner blicken och rodna lite lite. Men å andra sidan har de inga barn. Det är säkert därför, va? *hoppas*

Igår fick jag och maken några timmar för oss själva för att lösa de knöligaste julklappsfrågorna utan barnen med oss. Det är lite svårt att vara diskret med stora legoaskar, undrar varför...
vi skulle hunnit Ikea också hoppades vi, för han har äntligen gått med på att vår vardagsrumsmatta är skitful *yay!* men så blev vi spontanbjudna på fika av Robins kompis föräldrar och det var mycket trevligare. Så det blir Ikea idag istället.

Imorgon är det utvecklingssamtal i skolan, jag känner mig inte särskilt orolig, men han har blivit pratigare och rastlösare än innan, så det kommer förmodligen läggas en massa vikt vid det. Det jag tycker är befriande med min unge, tycker skolan är J-O-B-B-I-G-T.
Men jag har alltid oroat mig för att min präktige, lille stillasittande unge ska bli en grå mus med fysiknörd-tendenser, en sån där som "kommer bort" i skolan, för de behöver inte läggas nåt krut på...en sån som JAG var alltså! Han är i sanning dragen direkt ur sin mor och om den biologiska andra hälften har bidragit med något så får vi förmoda att han var likadan...
Så det är bara uppfriskande att han har andats lite HullerOmBuller-luft och blivit lite livligare :0)

I fredags snabbvaccsades alla småttingar, BVC ringde och hade en flaska öppen som de inte ville kasta i onödan, så det var ju ett smart drag att ringa någon med en bunt ungar ;0)
Det gick i alla fall jättebra och den enda som varit lite påverkad var Emil, som var lite febrig i lördags.
Robinstackaren var ju sjuk nästan hela förra veckan av sprutan, skönt att de små klarade sig så bra.

På fredag åker jag och min brudtärna till Göteborg. Härligt med lite semester :0)

Nu ska jag vara snälla mamman och köra min son till skolan.

På begäran :0)

Kalaset var toppen! Önskar jag kunde säga att vädret var det med, men det fick duga om man säger så, vad begär man av mitten på november? Haha! Det var i alla fall inte kallt :0)

Det var lite fullt upp med vagnen full av ungar, men det var ju det som var så lysande med ett gemensamt kalas när maken inte var hemma. Skulle velat se mig själv ha detta kalas med alla knotten hemma, phu!

Emil sov i alla fall som en ängel i vagnen i 3 timmar, så han har ingen aning om vad som hände. Det kan man inte säga om hans syster, hon var hur speedad som helst och njöt i fulla drag av uppmärksamheten och partyt, och vägrade envist att ha vantar på sig, fast det var hennes favvis Hello Kitty på dem.

Fredrik lullade lyckligt runt i skogen med de stora barnen. En liten lillasyster till en av gästerna ville inte gå hem när de lämnade storebror, så hon och hennes mamma fick också vara med. Vi hade korv så det räckte till ett helt kompani.

Jag tror att de hade hur kul som helst, tiden räckte iaf inte till, men ingen förälder klagade över att deras barn inte ville gå hem, de verkade glada över att deras annars så spelgalna och innesittande 9-åringar ville vara ute så länge för en gångs skull. I den här åldern är inte det där med utelek på högsta priolistan längre. Dessutom mutade vi de andra föräldrarna med muffins och chokladbollar som barnen inte "hann" äta :0)

De fick ett korsord och några uppdrag att utföra. Korsordet gav dem ett lösenord som behövdes för att få ut nyckeln till Den försvunna silverkuben :0) (Den var gömd i den där popcornlådan som ni redan sett bild på.) Det var tre lag och tre lås på "Silverkuben". Så först var det tävling lag mot lag men för att i slutändan få tag i skatten så var de tvungna att jobba ihop.

Uppdrag 1 var att bygga ett vindskydd (två flugor på smällen, ifall det skulle börja regna o blåsa). Uppdrag 2 var att göra en flagga och hissa. Uppdrag 3 var att hitta saker på bokstäverna K-O-R-V (omkastat då) och bilda ordet som skulle in i korsordet. Sen skulle de grilla korv. Det var livat och mysigt och lyckorusigt :0)

Uppdrag 4 var att kasta pil på bokstäver som ledde till ordet Karta. Då vann man en karta. Sen fick de en gåta att klura på över lite fika. "Jag äter allt, men dör av vatten." Fundera på den ni ;0)

Orden i korsordet fick fram det skuggade ordet drake. På en massa silveraskar hade vi klistrat en massa liknande bilder för att förvirra, men bara tre askar hade en drake på sig. I dessa fanns nycklarna tejpade i botten. Sen skulle de med hjälp av kartan hitta skatten. Vi hade inte prickat ut den utan de fick några ställen utritade och så skulle skatten vara vid något av de alternativen.

Det gick hur bra som helst och de var rosiga om kinderna och skrattade och jublade och high five:ade så vi tolkar det som ett bra kalas :0)

Idag blir det pysseldag i gränden. So long!

Idag känns det bättre

har haft för mycket kalasbestyr i huv'et för att tänka på nå't annat idag. Har poppat popcorn till 19 grabbar, det blir några stycken popcorn :0)

Nu ska ni inte vilseledas av min bild för under det ytligaste lagret döljer sig en "skattkista" med tre lås på som de måste jobba ihop nycklarna till. Det kan bli spännande, eller ren katastrof, haha. Men vi är bra på att improvisera, vi ser imorgon hur det blir :0)

Den stackars kvinnan är inte hittad och polisen har avblåst sökandet. Hennes man häktades idag för misstänkt människorov, misstänkt kvinnofridskränkning 2003-2009 och misstänkt narkotikabrott. Låter som en trevlig kille...

Det känns inge' bra idag

har precis kommit från vårdcentralen med Emil och han har samma astmatiska besvär som Fredrik fick bekräftade i söndags. Känns inge' vidare...

men det som är jobbigast är den där förbannade helikoptern som surrar över området hela tiden. En 35-årig kvinna är försvunnen o hennes man sitter anhållen. Tragiskt i sig naturligtvis. Men det som maler och ger mig magknip är ju att vi en gång satt i den här sitsen, i den här jävla tiden på året, och väntade på att hitta min farfar.

Den gången var vi iofs rätt så säkra på vad han hade gjort och att vi inte skulle hitta honom vid liv. Men det var så förbannat jobbigt att vänta. Stan har aldrig varit så stor.
Och det var ett så vedervärdigt slut på alltihop. Jag orkar inte förklara allting, men som ni nog förstår så begick han självmord. (Fast min farmor förnekar detta å det bestämdaste, som om vi inte har någon insyn alls...suck)
Det var ganska exakt 3 år sedan och jag var gravid i v 11. Jag var redan orolig för missfall, så att vara rädd och upprörd var extra jobbigt. Och så förbannat sorgligt. Jag hann aldrig berätta för honom att lille Fredrik fanns därinne.

Det jag minns starkast från den veckan var när jag lutade min panna mot det kalla sovrumsfönstret och regnet strilade ner och jag tänkte Vad kallt det måste vara för dig och sen sköljde det över mig att han fryser inte alls, allt är lugnt nu, allt är som det ska vara, han har gjort sitt livs val och jag förstår honom så väl. Nu vill jag bara ha hem honom så vi kan bädda ner honom till evig ro och vila.
Det tog fem dagar...de längsta dagarna i mitt liv. Och helikoptersurr och hundskall i huvudet tystnar visst aldrig helt, för nu gör det så ont igen.

Stackars kvinna, stackars barn, stackars man om han är oskyldig, måtte de få ett besked, helst ett positivt, men det är det väl ingen som egentligen tror på längre :0(

Mera visdom på morgonkvisten

Vem som helst kan säga Jag älskar dig, en del menar det, en del inte.
Men den som inte kan säga det ALLS, tror jag inte älskar, faktiskt...

Brudar som bara varit ihop med dumma karlar

vet inte vad de talar om när de använder uttrycket "karlar!" Så de så!

Kom på mig själv med att låta neggig...

Jag är inte sån. Fy på mig. Sjögräsänkalivet lider mot sitt slut den här gången, det är ju jättepositivt :0) Bara en vecka kvar :0)
Och jag ska gå och lägga mig nu, det har jag längtat efter sen jag vaknade imorse, så det är ju också härligt :0)

Kramar världen! ...men jag plåstrar inte om den... ;0)

Tvillingarna har fått nya sängar ;0) eller är det en båt? Eller är det ett tåg? Vem vet?
Mammas fine lille kille hjälper till att byta blöja på lillasyster :0)

Jag förstår varför jag inte blev sjuksyrra

Jag avskyr verkligen allt som har med vård att göra. På min höjd har jag klarat av 4 veckor som läkarsekreterare, DET var min grej liksom, förutom att jag var tvungen att skriva om sjuka människor och tala med sjuka människor. Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för detta, men sjuka människor har jag verkligen innerligt svårt för. Så klart att jag tycker synd om dem, det är inte det. Men JAG vill helst inte ta hand om dem :0(
Och sjuka barn går mig på nerverna. Jag avskyr febertermometrar och suppar och plastsprutor för flytande medicin. Framförallt hatar jag gnäll! Och nu har stackars lille pluttehjärtat fått astma av allting också, jippi! Precis vad jag har drömt om...jaga 2-åring med inhalator, kan det bli roligare?!

Det känns som att det senaste året har varit bud på att skrivas in i mitt CV som undersköterska...förra hösten skickade de ju hem en ihopsnickrad make och en bunt med förband som de stack i näven på mig med instruktioner om hur de ska bytas. Jaha? Ser jag ut som en sjuksyrra eller? Ni menar att JAG ska fixa det? Det får han faktiskt göra själv, bäh!
Nu var det ju en viss omöjlighet liggandes över det, så det blev ju jag som fick hålla på med det iaf. Och sen fick jag ett alldeles eget snittsår att greja med, vad trevligt...

Nä, tack och amen! Den banan är inte för mig. Ge mig en bunt pärmar och en maskin som rasslar kvittopapper, så ska jag ta så väl hand om det så... :0)

Maken: Du får gärna komma hem nu ;0)

Idag är en sån där vedervärdig dag

som jag H-A-T-A-R min mans sjöjobb!
Jag har hackat mig igenom en mardrömsnatt med illtjut av smärta och feberfrossa, stackars Fredde är jättekrasslig. När han väl har sovit har tvillingarna gnällt och jag har haft ryggont och katten var försvunnen (rumlade in kl 02.30...)
Dagen har varit eländig och vi väntar på att klockan ska gå så vi äntligen får komma till jourmottagningen, fick tid kl 19.30 och maken...han är nånstans på Nordsjön och går inte att få tag i. Och han verkar inte ha slagits av tanken att han kanske skulle ringa hem och höra hur det går...*muttrar* Visst, gällde det livet skulle vi nog kunna få tag i honom, om vi vände upp och ner på båt och rederi, men fullt så allvarligt är det ju inte. Men lille killen behöver sin pappa, han går här och gnäller och säger Jinga pappa? Pappa jinger tanse snart? och jag behöver bara få prata med en vuxen människa!

Tvillingarnas första snöupplevelse

Tänk om jag inte var så

förlamande trött hela tiden, tänk vad många roliga saker jag hade kunnat skriva här då :0) och när jag väl gör det så sätter nån unge igång att stortjuta, som nu...så jag piper iväg igen.