nog för att jag har ett och annat att pipa över när det gäller min man, men en sak är fullständigt säker och det är att han är världens bästa att prata ut med. Sen kunde man önska att han kom ihåg det man har pratat om liiite längre, men det känns faktiskt som att det tar fnurr varenda gång iaf. Och naturligtvis är inte jag heller helt enkel att leva med, om han bloggade om mig skulle det nog osa om den bloggen ;0)
Men det är han alldeles för snäll för, min älskling. Han vet egentligen precis som jag att vi är urtrötta, och alldeles särskilt jag! Och att det är orättvist av oss båda att sucka och göra affär av en ledig timme mer eller mindre hit och dit.
Och att kombinera en snusavvänjningsgubbe med en pms-kärring, det är ingen bra idé!!!
Mina föräldrar märkte nog hur det kokade häromdagen för de tog alla barnen över tisdagnatten så vi fick tid för varann. Nu är vi jättekära igen ♥ och jag har helt och hållet kommit ihåg varför han är så unikt fantastisk och underbar!
Nu har vi iaf rört upp ämnet att jag nog behöver lite hjälp på traven att samla mina tankar. Efter ett liv i 280 knyck de senaste...typ 10-15 åren, phu, man blir helt slut. Vi kom på att kalla det mitt eget Formel 1-race, (Team Libero Racing, fniss mitt i alltihop) ett race i för trång hjälm och med alltmer hackande motor på en alltför obekväm bana utan omkörningsmöjligheter.
Egentligen vet jag inte när det började, det var nog runt 97 när jag hoppade av skolan och hade det stormigaste skitförhållandet i mitt liv! Jag borde vilat och slickat mina sår efter det, men istället startade det här Formel 1-loppet. Från fullt kaos med känslomässig konkurs följt av en likadan ekonomisk till chocktillstånd och liten bebis som vände upp och ner på allt! Det var iofs det allra bästa som någonsin kunde hända mig, han räddade mitt liv den där ungen ♥ och på ett halvår hade jag rättat till ALLT och blev präkt-Nennen. Som kämpade på i sin ensamhet tills hon snubblade över den här fantastiska mannen och *rassel* så hade vi villa, katt, två bilar, en motorcykel och FYRA ungar! Och jag har inte sovit sen dess! Mer än 3 år utan ordentlig nattsömn, man kan bli idiot för mindre.
Och det är lätt att bli arg och sitta brevid och tycka att han borde FATTA. Men hur lätt är det att fatta sig på mig, när jag inte gör det själv.
Egentligen behöver jag bara kasta ett öga över vägen och kolla in grannarnas män för att inse att JAG HAR GJORT ETT KAP! :0)
Älskade underbara, du är det finaste! (utom när jag har pms, då behöver vi en övernattningslägenhet. Och nu får du fanimej inte snusa nåt mer, för det måste fan ha varit värt det här besväret!)
Nu kommer han med pizza och jag ska tuta i mig mer medicin! Faan vad jag är sjuk :0( men herrejösses vad jag har sovit! Ja, ni hörde rätt! Ett helt dygn i sträck har jag sovit! Yay!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar