Lilla Pluppan har varit go och glad också, tack gode gud!
Jag har sett till att omge mig med folk som inte tar en massa energi också och som utan knot ger ett handtag och kånkar barn en stund. Tack fina vänner för att ni finns.
Igår ringde jag dessutom till min mamma och sa "Jag måste få slippa tvillingarna, om så bara en timme! Jag blir galen! Jag måste få vara med de stora pojkarna en liten stund!"
Så jag och mina fina killar var på stan i några timmar. De är verkligen gudomliga! *tår i ögat* Jag sa till dem att nu har jag lämnat småsyskonen för att vi ska få vila oss från dem en stund, och då vill jag att ni hjälper mig genom att inte bråka och tjata och ni går med mig och vi ska titta på saker som är roliga för ER och vi ska titta på saker som är roliga för MAMMA.
Och de var som änglar! Folk i affärerna häpnade. (Vilket de iofs brukar göra över mina barn även när de är med alla fyra, för de är tamejtusan ovanligt snälla *ler*) De gick tom lugn och sansat runt i klädaffärer! Med bara vuxenkläder i. *paff* I en affär hängde det BH:ar. Fredde stannade med en BH i ögonhöjd, pekade och sa: Den är fiiiin! Man ska ha b'öst i den!
Min lille raring ;0)
Kvällen blev också mycket bättre för vi hade hunnit börja sakna de små lite, och de saknade definitivt oss, så vi hade massor av mys och de stora lekte så bra ihop.
Idag har jag och fina kuster J varit och lunchat med tvillingarna, de gjorde omedelbar succé (utom hos personalen som måste sopa upp efter dem, haha). De var så snälla och fina som bara mina barn kan vara *mallig* och satt i godan ro och kollade och grejade och mumsade medan vi åt i hyfsad lugn och ro, som att äta UTAN barn blir det naturligtvis inte, det vore ju onaturligt och rent av omänskligt, de är ju trots allt bara 15 månader! Men de var glada och nöjda, och vi fick tom dricka kaffe :0)
Det är såååå min familj brukar funka! Därför blir jag komplett galen när de börjar fara omkring och gnälla och tjata och hålla på, sånt som jag inte är "van" vid :0( och mitt tålamod dippar direkt :0(
Men nu har vi high five:at varann alla fem här hemma för vi har överlevt den första veckan utan pappa och nu kan det ju bara bli bättre, eller hur? Höhöhö...
och ikväll har jag tom haft energi nog att koka ihop en egen godnattsaga till Freddie Bus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar