Jag avskyr verkligen allt som har med vård att göra. På min höjd har jag klarat av 4 veckor som läkarsekreterare, DET var min grej liksom, förutom att jag var tvungen att skriva om sjuka människor och tala med sjuka människor. Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för detta, men sjuka människor har jag verkligen innerligt svårt för. Så klart att jag tycker synd om dem, det är inte det. Men JAG vill helst inte ta hand om dem :0(
Och sjuka barn går mig på nerverna. Jag avskyr febertermometrar och suppar och plastsprutor för flytande medicin. Framförallt hatar jag gnäll! Och nu har stackars lille pluttehjärtat fått astma av allting också, jippi! Precis vad jag har drömt om...jaga 2-åring med inhalator, kan det bli roligare?!
Det känns som att det senaste året har varit bud på att skrivas in i mitt CV som undersköterska...förra hösten skickade de ju hem en ihopsnickrad make och en bunt med förband som de stack i näven på mig med instruktioner om hur de ska bytas. Jaha? Ser jag ut som en sjuksyrra eller? Ni menar att JAG ska fixa det? Det får han faktiskt göra själv, bäh!
Nu var det ju en viss omöjlighet liggandes över det, så det blev ju jag som fick hålla på med det iaf. Och sen fick jag ett alldeles eget snittsår att greja med, vad trevligt...
Nä, tack och amen! Den banan är inte för mig. Ge mig en bunt pärmar och en maskin som rasslar kvittopapper, så ska jag ta så väl hand om det så... :0)
Maken: Du får gärna komma hem nu ;0)
1 kommentar:
Vilken himla tur att världen inte står och faller med din och min "kompetens" som sjukvårdare!!! :-D Jag gör VAD som helst utom jobbar inom vården, tror jag. Och du; efter nästan fyra veckor själv hemma med sjuka barn delar av tiden FÅR man låta lite "neggig"! *kramar om*
Skicka en kommentar