Idag är en sån där vedervärdig dag

som jag H-A-T-A-R min mans sjöjobb!
Jag har hackat mig igenom en mardrömsnatt med illtjut av smärta och feberfrossa, stackars Fredde är jättekrasslig. När han väl har sovit har tvillingarna gnällt och jag har haft ryggont och katten var försvunnen (rumlade in kl 02.30...)
Dagen har varit eländig och vi väntar på att klockan ska gå så vi äntligen får komma till jourmottagningen, fick tid kl 19.30 och maken...han är nånstans på Nordsjön och går inte att få tag i. Och han verkar inte ha slagits av tanken att han kanske skulle ringa hem och höra hur det går...*muttrar* Visst, gällde det livet skulle vi nog kunna få tag i honom, om vi vände upp och ner på båt och rederi, men fullt så allvarligt är det ju inte. Men lille killen behöver sin pappa, han går här och gnäller och säger Jinga pappa? Pappa jinger tanse snart? och jag behöver bara få prata med en vuxen människa!