lördag 19 december 2009

Oh mein Gott! Vilken dag!

Men jag överlevde den också. Somnade 20.45 med huvudvärk, vaknade mitt i natten utan skillnad, vaknade igen ännu värre och vaknade till slut för att möta lördagen med migrån, jippi!
Barnen var i alla fall exemplariska, de sov hela natten (med nån nappinstoppning bara och Fredde var hysterisk fyra gånger av saknad efter pappa tills han fick sova på pappas kudde).
De var dessutom fantastiska hela förmiddagen och Robin var min lille hjälte, fine killen, och fixade frukost till sig och lillebror och välling till bebisarna. Han kom tassandes som den ängel han är och sa Vill du ha nåt mamma? Jag kan komma med nåt till dig. *snyft* Han kom med lite fruktsoppa, det var det enda jag fick i mig i alla fall.
Migrän är sjukan from hell, helt enkelt, tur att det oftast rasslar förbi lika fort som det kom *phu* Min mamma kom förbi och tog barnen en stund så jag kunde knaka i mig Diklofenac och sova en timme. Nu känner jag mig bara lite överkörd av tåget, men är på benen igen.
Mamma och mina "stora" barn var dessutom ute och skottade bort dagens lass med snö - gud, vad det snöar hela tiden!!!

Maken är installerad ombord efter en lång knagglig resa dit. Nu ska de ligga för ankars och mögla till typ den 27:e december, visst känns det meningsfullt?! Men man får se det som så att de som får komma hem ikväll, dvs de som han har bytt med, de har också familjer som vill ha hem dem till jul. Nästa år är det vår tur (förhoppningsvis).
De lyckades sjabbla bort hans väska i Amsterdam, kul jul. Vi som bombarderat honom med dvd:er för att han inte skulle få tråkigt. Nu tänker de skicka hem väskan för att hans båt ligger så otillgängligt till. En annan kompis råkade ut för samma sak nu i veckan, hon får sin väska i mellandagarna, kul. Och min man råkade ut för samma sak förra gången han reste ut. Vad är det med flygplatspersonalen egentligen, julfeber?

2 kommentarer:

Therese sa...

Det låter som att vad som än händer nästa jul kan det bara bli bättre än denna?


*KRAM!*

Anonym sa...

Visst är det underbart med stora, ömsinta barn! Har ju en jämnårig till din Robin och hon kan vara precis så medkännande och omtänksam! :-) Det måste väl ändå betyda att man lyckats liiiiite med sin uppfostran?! Dottern tog självmant soppåsen som stod på hallmattan i morse och gick ut med den när hon väntade på att pappa skulle bli klar för att följa henne till stallet. Det hade ALDRIG 14-åringen gjort! *S*