Spisen är tippkollad och sitter som berget men jag tänker på er VARJE gång jag lagar mat och surrar ungarna på behörigt avstånd, det myllrar av barn här ju, så jag brukar sätta dem i vagnen eller matstolarna eller dra ut spjälsängen som "lekhage" för säkerhets skull, rädd att snubbla på dem med en spaghettigryta eller nåt.
Er historia finns så djupt rotad i min hjärna så jag tänker på er säkert hundra gånger om dagen.
Kram!
1 kommentar:
Bra :-)
*magvärken släpper lite*
Barn och spisar är min stora fobi nu för tiden. :-(
Skicka en kommentar