Ä-N-T-E-L-I-G-E-N

är helgen till ända!

Ni får förlåta mig, men helger utan make, är jävlar i mig inte särskilt roliga :0(

På nå't underligt vis så vaknar alla småtroll alldeles för tidigt, till skillnad från resten av veckan då man får skaka liv i dem. Och sen har de inte sovit färdigt, så de är pipiga och gnälliga och uttråkade till max. Och Fredrik får vansinnesutbrott på sina småsyskon, han slår dem och vrålar DUUUMMA SAGA! DUMMA EMIL! så taket lättar.
Jag försökte förklara för honom att Emil är liten och förstår inte. Saga är också liten. De är ömtåliga...
Den naturliga repliken på det var ett omedelbart muttrande "BÄÄÄ-BIS!"

Jag förstår honom också, de är rackarns så ettriga, de där två små. Och nu envisas de med att använda Freddans leksaker som stöd för att resa sig upp och de är mer än lovligt närgångna, tycker Fredrik.
Att han själv är en likadan Pain in the ass på sin store bror, det finns inte på hans karta *ler*

Tvillingarna är kämpiga just nu, de är mitt i den där frustrerade utvecklingsfasen när de har upptäckt att världen är större än de kommer åt! Pincettgreppet är det sannerligen inget fel på, och utbrotten låter inte vänta på sig när man tar ifrån dem små torra ostsmulor, gruskorn, legobitar, allt det där allra minsta, det är ju roligast att plocka med. Och det är ju så förbaskat enerverande att inte nå nå't, inte se nå't, inte riktigt kunna nå't...*aarghh*
Saga kryper som om hon aldrig gjort annat och Emil flänger med på sitt effektiva simsätt *ler* Han klamrar sig fast vid allt han kan nå och ställer sig på alla möjliga och omöjliga ställen. Det vurpas och illvrålas. Dagarna i ända. Och när man sitter helt still i sin stol eller vagn, då vrålas det då också, för då kommer man ju på att man har små tandsingar på g...

Jag är så glad att jag har fler barn, att jag har ett "stort" barn, så att jag VET att det är över snart! Sen kommer nästa fas, men det låtsas vi inte om just nu. Nu ska vi igenom den här *ler* En annan tröst är att det är faktiskt inte värre med två bebisar än vad det är med en bebis. För det kan liksom inte bli mer än 24 h pip hur man än beter sig ;0) man kan inte vara mer än sömnlös :0)
Men för den sakens skull så ska man ju inte skippa att utnyttja de chanser man får, så nu ska jag krypa till kojs.
Och förundras ytterligare en gång över bebisars förmåga att vakna exakt 3 sekunder efter att man slumrat in! Det är väl fantastiskt märkligt?! De kan sova som änglar i timme efter timme, men så fort jag slocknar, DÅ vaknar de! Fredrik var sån. Robin var sån. Tvillingarna är såna! De måste känna av att allting stillnar av i rummet, det slår ALDRIG fel! Så, nu ska jag få det överstökat, så att jag kan få somna om se'n...