Idag är jag "ensam" hemma

med bara två barn! Hur hanterar man detta? *chocktillstånd*

Tänkte passa på och njuta av mitt kaffe i lugn och ro medan tvillingarna är så där gosigt "morniga" så de fortfarande är nöjda med sitt eget sällskap och kollar runt huset som om de aldrig varit här förut. Och så kikar Freddan på TV i väntan på att gå till dagmamman. Och då poppar en fråga upp i huv'et: Vad är det för en misslyckad B-musiker som hittar på signaturmelodierna till barnprogrammet. Dubbelkvack, dubbelkvack, när du har fått en svacka...å andra sidan så är programmet ungefär lika givande.
Och de där som SJUNGER då? Ah! Förlåt, jag glömde, det är ju de där som inte kom så långt i Idol!
Fast ibland blixtrar det till med "riktiga" stjärnor som...Jill Johnsson! Jajamen! Eller hennes röst-look-alike? Fast då stiger ju kvalitetsnivån till Piggley Wink i alla fall :0)

Men ingen skugga över mitt favoritprogram nu bara! Fåret Shaun! Jag äääälskar Fåret Shaun! Ingen annan i min familj bryr sig ett spår om Fåret Shaun, men jag sitter bänkad :0)
Kanske är det helt enkelt så att jag gillar när det inte pladdras hela tiden!
Mina ungar pladdrar ju så det räcker och blir över. Som min kära brevvän N beskrev det "hjärnan liksom förvandlas till en marsmallow som håller på att rinna ut" - på pricken!
Så jag klarar mig finemang utan tv-program där de stukar tungan av sig för att hinna säga så mycket som möjligt, och där ingen någonsin ger sig utan alla måste ha sista ordet (två typiskt bra exempel på detta är barnprogrammen "Charlie o Lola" och "Timon o Pumbaa"...ska nog starta en FB-grupp mot detta...)


På dagens program står att finna en födelsedagspresent till min käre make som hinner hem precis lagom för att spendera sin födelsedag ensam hemma med barnen medan hans fru går ut och partajar! Schysst upplägg tycker jag ;0)