Det känns som att ljudet av barn har permanentats i min hjärna, jag börjar bli osäker på om de låter på riktigt eller om det bara sitter i mitt huvud nu. Jag är så jävla trött *ursäkta uttrycket*
Det känns som jag får nån sorts små anfall eller nåt, som att det inte riktigt klickar, eller snarare som att det är just det det gör, det klickar i mitt huvud, knastrar till, jag tror det är jag som microsover *stooor gäspning*
Inatt har de hållit låda med lagom fina avlösningar, det enda sköna i kråksången är att A äntligen varit hemma och fått uppleva det. De stunder jag faktiskt sovit har varit med minst ett barn klängandes på mig.
Och det är inte slut än, de är fortfarande lika gnälliga så jag ska skicka Robin till skolan nu och sen fortsätta småknoppa med kläng-bebisar *zzzzzzz*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar