familjen HullerOmBuller fick ett tokryck för en vecka sedan. Älskade pappan skulle mönstra på i Göteborg för en gångs skull och eftersom båtskrället kommer till Sverige en gång vartannat år ungefär så blev det liv i luckan. Vi måste med!
Med bara några timmars varsel hade vi tagit ledigt från skolan, shanghaiat världens bästa "kuster" som extra vuxen på färden, stuvat in vagnar (nyinköpta akut för 160 kr styck på Jysk för vi insåg att tvillingvagnen kommer aldrig få plats när alla säten är i bilen!), packning, dvd-spelare och ungar, skaffat kattvakt och så pös vi iväg, typ 35 mil i bil framför oss i snöyra...
så här i efterhand kan man ju lite smått undra om vi är dumma i huv'et...och det är vi nog ;0)
Iaf så gick ditresan alldeles prima, precis exakt vad lilleman behövde, han har inte varit ombord sedan han var babylift-liten, och han är en sån otrolig pappagris, så han behövde få se vad pappa gör egentligen (han tror nämligen att pappa åker "taski" hela tiden, eller möjligen tåg eller "pleplan"). Han är 2½ nu och börjar få lite uppfattning om saker som finns fast man inte ser dem, om man bara har sett dem en gång :0)
Vi lånade kompisars lägenhet (de bor numera här o ska göra sig av med den, vi är glada att de inte hunnit med det ännu) vid Järntorget och båten låg på Cityvarvet rakt över älven, så nära och ändå så långt borta...när han var tvungen och jobba alltså. Men han fick ovanligt mycket ledigt och fick sova hos oss om nätterna och båten blev kvar i Sverige fler dagar än det var tänkt. Vi hade tänkt åka hem i fredags, men det blev inte så så vi satte "kustern" på tåget (hon var tvungen att jobba lite) o sen var jag kvar själv med barnen. A kom hem lite då och då, men det blev lite "insnöat" på andra våningen i ett hyreshus utan snöröjning.
Jag undrar ff hur i all världen jag tog mig ut därifrån till bilen, som var rejält översnöad och stod på en helt annan gata. Ren jävla envishet och jävlaranamma antar jag. Jag BAR vagnarna i snödrivorna en och en och Fredde plumsade fram med snö upp till midjan. Robin fick assistera bäst han kunde och jag är så stolt över mina fantastiska fina underbara ljuvliga samarbetsvilliga gulliganer!
När A's båt var redo att lämna landet var det ff inte tillräckligt bra väder att köra 35 mil hem men vi passade på att förflytta oss till svärisarna på Orust och blev kvar där till tisdagförmiddagen. Då var det äntligen fint väder med plogade vägar, så fort som tusan kastade jag in allt och alla i bilen och körde hem. Och helt O T R O L I G T, det var inget gnäll, inga skrik, inga klagomål WHAT SO EVER från nåt av barnen. Tvillingarna småskrek lite i sammanlagt 15 min på hela resan på 45 mil. Det tog 7,5 timmar inkl. en timmes depåstopp och en del omdragna vägar, och lite 50-körning i sisådär en 5 mil pga puckade snöröjare som var ute och skrapade bort asfalt eller nåt...och tre kräkstopp (stackars Fredrik). Fantastiskt! *lite mallig faktiskt*
Väl hemma fick jag ägna en bra stund åt att skotta uppfart men jag måste säga att jag som klagat och tjatat om hur mycket jag hatar snö ända sedan 15e dec, nu har resignerat fullständigt och nästan blivit helt likgiltig: snö? Jaha?
Nu är vallarna så höga så jag lär se spåren av dem fram till midsommar...
Det var välbehövligt med några bonusdagar med min man, det kändes som att vi inte var riktigt på samma planet där ett tag, men nu känns det helt fantastiskt igen. Jag älskar honom så jag...finner inte ord...mer än man kan säga helt enkelt ♥
2 kommentarer:
Ja, om NÅGON ska ha fyra barn så ä det nog du! :-) Jag är såååå stolt och glad över att få kalla dig som vän!!!! *sa hon som kroknar över en nästan 10-åring och snart 14,5-åring*
Tack fina :0)
Skicka en kommentar